Svenska
Gamereactor
förhandstittar
New Super Mario Bros. U

New Super Mario Bros. U

Alla som någon gång plattat till en goomba vet att nya Mariosläpp är som Julafton och Skolavslutning på samma gång. Till sin Wii U-debut har Mario lärt sig några nya knep, men kanske förälskat sig väl mycket i sin egen historia...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Ett nytt Mario ger alltid upphov till motsägelsefulla tankar. Det är å ena sidan påfallande ofta till stora delar återanvänd skåpmat. Men å andra sidan hör den skåpmaten till den mest briljanta spelglädjen världen har att erbjuda. New Super Mario Bros. U bygger vidare på Wii-titeln med nästan samma namn. Superkulört 2D-glädje med upp till fyra samtidiga spelare i vårt älskade Svamprike, med andra ord.

Nytt för denna gång är dock en femte aktör. Nintendo är nämligen fast beslutna att visa potentialen i konsolens skärmförsedda kontroll genom att göra ett stort nummer av en funktion som för tankarna till papper-och-penna-rollspelens spelledare. Här kan den som håller i Gamepaden manipulera plattformar och fiender för att hjälpa sina vänner där det behövs som mest. En funktion som det talades friskt om på E3-golvet. Med rätta, skulle det visa sig.

New Super Mario Bros. U
Spelet gick ursprungligen under den inofficiella titeln New Super Mario Bros. Mii, vilket har sin förklaring i att Mario och de andra nu kan sällskapa med just Miis.

För det var med darrande händer och löften om tillfredsställda gudskomplex som vi greppade Nintendos läckra men märkliga kontroll. Och huruvida det bara var nyhetens behag eller inte lär väl framtiden utvisa, men samarbetsglädjen när några väl placerade plattformar hjälpte en kollega att nå ett bonusföremål var total. Faktiskt endast matchad av skadeglädjen när vi lurade samma hjälplösa krabat till en säker död strax innan. Det hela kändes ungefär som att blanda Ice Climber med Populous och det är sannerligen ingen vanlig känsla.

Detta är en annons:

New Super Mario Bros. U är i sitt enspelarläge också vår första kontakt med Nintendos omtalade uppgörelse med TV:ns betydelse för TV-spelandet. Nåja, riktigt så har det kanske inte målats upp, men möjligheten att spela enbart via kontrollens skärm medan TV-apparaten används till annat har varit ett försäljningsargument från dag ett. Och visst kan detta fylla viss funktion i barnfamiljer där kriget om TV-fjärren gärna blir ett skyttegravskrig. Vissa icke namngivna delar av redaktionen har dessutom redan börjat planera sina toalettbesök ihop med gamepaden, men Wii U lär vara en konsol som i huvudsak avnjuts till TV, som sig bör.

New Super Mario Bros. U
Ett vanligt inslag i den spelbara kod som visades på E3 var den nya dräkten, modellerad efter en flygekorre. Julafton för alla som drömt om att kunna spänna ut armarna och sväva alltså, och faktiskt riktigt underhållande.

För en ny generation hårdvara innebär ju också grafiska möjligheter som Nintendo och Mario inte varit i närheten av tidigare. Möjligheter som gör sig bäst på en TV:s större skärm och högre upplösning. Att 2012 bräcka föregångarens visuella kvalitéer är dock inte att se som någon bedrift, utan det som verkligen räddar intrycket i detta fall är den fantastiska design som genomsyrar allt Mariorelaterat. Dock är den grafiska glädjen nästan uteslutande sprungen ur återanvända element, snarare än nya tok-Nintendosmarta infall eller teknisk briljans. Något som oroar.

Med ett liv av euforiska Mario-minnen bakom sig kan det dock vara svårt att värja sig mot dessa återanvända inslag, då den japanska glädjefabriken med åren utvecklat retroflirtande till en konstform. Det är till exempel svårt att inte golvas av nostalgisvallet när spelets första prickiga ägg visar sig. Därur kläcks snart en pastellfärgad Yoshi-bebis med aptit på fiender och en sällsam, men ytterst tacksam förmåga att blåsa upp sig till en svävande dinosaurieballong där det behövs som bäst. Nintendo ska ha all heder för att de får användningen av ord som "dinosaurieballong" att kännas så naturlig.

Detta är en annons:
New Super Mario Bros. U
Grafiken må vara tekniskt beskedlig, men de dynamiska och livliga bakgrunderna gör sitt till för att förstärka mysintrycket som är ständigt närvarande.

Ett annat inslag som får det gamla Super Mario World-hjärtat att slå några extraslag är den sömlösa världskartans återkomst. Att något vars främsta styrka är en konceptuell likhet med en över 20 år gammal föregångare är kanske en smula märkligt. Men en kollektiv redaktion står redo att utforska Svamprikets fulla prakt via de karaktäristiska vägarna och färgglada banmarkeringarna. Den gnutta nyskapande som ändå finns inbakad är en integrering av den kommande onlinetjänsten Miiverse. Tanken är att vi som spelare ska kunna utbyta meddelanden och tips kopplade till specifika banor, något som säkert lär hitta sin målgrupp.

Sammantaget känns New Super Mario Bros. U fyllt av plattformsglädje och som ett givet premiärköp. Problemet är bara att standarden för Mario-spel genom åren har varit att smocka till oss med häpnad från första bildrutan och lägga ribban för hela plattformsgenren, något som inte lär hända denna gång. Visst finns här en ny flygekorredräkt, massor av trevliga återkomster, samt ett nyskapande inslag via Wii U-kontrollen. Men vill Nintendo att Mario ska fortsätta kännas som en förebild och i linje med våra skyhöga förväntningar krävs lite mer.

New Super Mario Bros. UNew Super Mario Bros. UNew Super Mario Bros. UNew Super Mario Bros. U
New Super Mario Bros. UNew Super Mario Bros. UNew Super Mario Bros. UNew Super Mario Bros. U
New Super Mario Bros. UNew Super Mario Bros. UNew Super Mario Bros. UNew Super Mario Bros. U

Relaterade texter

5
Mario, en man utan ambitioner

Mario, en man utan ambitioner

ARTIKEL. Skrivet av Måns Lindman

Mario som frontfigur för allting Nintendo har varit stekhet sedan mitten av 80-talet men Måns Lindman har alltid ställt sig skeptisk till gubbens ambitionsnivå...



Loading next content