Svenska
Gamereactor
förhandstittar
Tomb Raider

Tomb Raider

Nya Tomb Raider influeras av Uncharted som lånade av gamla Tomb Raider. Cirkeln sluts samtidigt som Crystal Dynamics börjar på en ny kula i och med Lara Crofts pånyttfödelse...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Lara huttrar av regnet som just överöst henne. Skeppsbruten, jagad och sårad sitter hon och tar igen sig i skydd av en klippvägg. Fysiskt och psykiskt har hon aldrig känts så mänsklig som nu, när hon med darrande händer gör upp en lägereld. Gnistorna yr och snart studsar skenet från de varma lågorna mot hennes vilsna och förskräckta ansikte. Det som utspelar sig framför mina ögon är den smärtsamma födelsen av en hjältinna.

Lägereldarna är inte bara ett ställe för Lara att ta igen sig vid, det är också här spelaren kan uppgradera hennes förmågor allt eftersom äventyret utvecklar sig. Att kunna bygga och modifiera vapen samt anskaffa nya färdigheter adderar en gnutta rollspelsmekanism. Om ens val verkligen lägger grunden för en individuell upplevelse, eller om det skinande läckra menyerna bara är en förklädnad där alla vägar egentligen är desamma, ja, det är förstås något som återstår att se. Första intrycket säger dock att Crystal Dynamics är något på spåren.

Det är även Lara. I nästa sekvens får hon syn på en hjort som tassar på ute i terrängen. Magen kurrar och instinkterna vrids på full effekt. Mat. Jag styr Lara försiktigt längs en forsande flod och stöter snart på en arm krake som gått ett dystert öde till mötes. Han hänger nämligen stendöd från ett träd. Men andras död, mitt levebröd, tänker jag och låter Lara plocka ned kroppen, som faller till marken med en duns. Tillsammans med en tillhörande pilbåge. Nu går inget villebråd säkert.

Tomb Raider
Som alla vet är pilbågen är det nya innevapnet för digitala äventyrare, vilket märks på Laras ivriga benägenhet att lägga vantarna på detta bättre begagnade exemplar.
Detta är en annons:

Hjorten brölar till vid första träffen. Vid den andra stupar den. När Lara når det döende och gnyende djuret verkar hon uppriktigt ledsen för vad hon har gjort. Med ett hugg avslutar hon dess lidande, tar med sig köttet och återvänder till lägerelden. Själv är jag nu säker: ja, Crystal Dynamics är definitivt något på spåren här. Kampen för överlevnad är flåsig, anträngande och ständigt närvarande.

I sekvenser som denna öppnar Tomb Raider upp sig. Både mindre och större områden kommer att fungera som hubvärldar där Lara kan röra sig relativt fritt, utforska och jaga. Allt eftersom nya förmågor och föremål erhålls kan hon även återvända till tidigare besökta områden för att öppna upp för nya vägar och hemligheter. Tillsammans med mer linjära kryptor och tempel, skriptade sekvenser och quick time events verkar man sträva efter ett varierat och ständigt intressant tempo.

Just en sådan portion av spelet utspelar sig alldeles i början av det demo som jag får testa. Med en utsikt bestående av ett aggressivt hav, sylvassa klippor och skeppsvrak navigerar jag Lara längs den livsfarliga kustremsan för att ta henne längre in mot land. Skådeplatsen är en ö i Drakens triangel, ett mytomspunnet Stilla havs-område jämförbart med Bermudatriangeln, strax utanför Japans kust.

Tomb Raider
Nathan Drake kunde inte ha hängt där bättre själv.
Detta är en annons:

Grejen är bara att det inte känns särskilt livsfarligt. Jag balanserar över en pliktskyldig stock som råkar vara den enda vägen över en djup avgrund. En akt som knappast kräver tungan rätt i mun. Samma med klättringen. Trots att det kraschade flygplanet jag klänger mig fast i faller sönder bit för bit tvivlar jag inte en sekund på att jag kommer att klara mig helskinnad över till andra sidan.

Här känns Tomb Raider exakt som Uncharted-spelen, där extravaganta - men ack så linjära och automatiserade - klättersekvenser mest ska ses som upplevelser snarare än utmaningar. Något jag kan tycka är lite tråkigt, eftersom det tar udden av situationen, men samtidigt mer än acceptabelt om utmaningen sker på ett annat område. Och visst är det så även i Tomb Raider. För det är inte bara topografin som avskräcker, utan det finns även gott om faror i både fauna och beväpnade banditer.

Bland de första fienderna Lara stöter på sällar sig vargarna. De anfaller i grupp och övermannar mig inte bara en gång. Samtidigt som de hugger med käftarna några ynka centimeter från Laras ansikte hamrar jag frenetiskt på kontrollens knappar för att slita henne loss. Snart ligger även dessa rabiata skräckhundar lealösa framför Laras fötter. Men som vi alla vet är människan det farligaste rovdjuret. Det dröjer inte länge förrän hon måste försvara sig mot dem också.

Tomb Raider
"Du, tösen. Nu är det så här va..." var denna slusks sista ord vid livet.

Det är en stark och omtalad scen. Första gången Lara tar livet av en människa, alltså. Omtalad och debatterad, eftersom en anställd på Crystal Dynamics uttryckte sig klumpigt under en intervju och använde ordet "våldtäktsförsök" när Lara blir tillfångatagen och angripen av en banditslusk.

Sensationella och uppmärksamhetsivriga rubriker skrevs i mediesfären, när scenen i själva verket aldrig går längre än en hand som suggestivt närmar sig Laras höft och ett tafatt försök till en kyss på halsen. Det är allt. Sedan gör Lara processen kort med angriparen med ett välriktat knä mot skrevet, ett välriktat bett mot örat samt avslutningsvis ett välriktat skott mot pannbenet. Ni har alla sett det i trailern från E3 tidigare i år. Om inte kan ni göra det här nedan.

Efter scenen märker man hur dåligt hon mår. För vem skulle inte göra det, oavsett vem man just tvingats ta livet av? Det är bara en av en serie sekvenser som bygger karaktären Lara Croft. Som tar henne från reaktiv självförsvarare till proaktiv superhjältinna. Och sättet Crystel Dynamics gör det på är jäkligt intressant. Mycket på grund av att Lara tidigare har framstått mer som en iskall gravplundrare med silikonpattar och ständigt varma skjutjärn än en riktig människa. Ambitionerna för henne, men även för karaktärerna i hennes omgivning, är mycket större än så denna gång.

Det här är inte bara en prequel som förtäljer den 21-åriga Laras första äventyr. Det här är i ärlighetens namn en helt ny inriktning och en pånyttfödelse för varumärket Tomb Raider. Och efter min första stund med "den nya Lara" vill jag bara ha mer.

HQ
Tomb RaiderTomb RaiderTomb Raider

Relaterade texter

Tomb Raider: Definitive EditionScore

Tomb Raider: Definitive Edition

RECENSION. Skrivet av Oliver Thulin

Den "definitiva" utgåvan av fjolårets actionäventyr Tomb Raider erbjuder snyggare grafik och inte mycker mer. Oliver har tagit reda på om ett ansiktslyft rättfärdigar ett återbesök för fullpris...

Tomb RaiderScore

Tomb Raider

RECENSION. Skrivet av Jonas Elfving

Crystal Dynamics har skruvat tillbaka klockan för ikoniska Lara Croft och startat om Tomb Raider-serien totalt. Elfving har spänt pilbågen, laddat hagelbrakaren och tagit del av en Uncharted-doftande upplevelse...



Loading next content