Dead Island: Riptide

Kombinationen odött kött och paraplydrinksö visade sig vara en framgångsrik meny när Techland serverade Dead Island för ett par år sedan. Visst hade spelet sina brister, men ett röjigt samarbetsläge och en god portion loot dämpade de negativa sidorna som omständiga närstrider och tveksamma vapenegenskaper. Den breda massan diggade, öppnade plånboken och innan vi hann säga "nacknafs" hade vi snart Dead Island: Riptide att se fram emot.

När Techland visar upp sitt spel (och ett par cosplay-zombies mumsandes på en avhuggen hand i en jacuzzi) på en hotelltakvåning i London tar man direkt itu med elefanten i rummet; varför får vi detta och inte ett Dead Island 2? Fansen ville ha mer - och det fort - och en fullfjädrad tvåa med massa nya inslag skulle helt enkelt inte hinnas med, menar man. Att "berätta vad som händer exakt efter ettan" är en annan, ganska vag anledning jag får höra när jag ställer frågan.

Självklart stavas den riktiga sanningen pengar, och att hålla varumärket varmt, precis som vi sett i spel som Assassin's Creed Brotherhood eller Fallout New Vegas - två exempel Techland själva nämner. Riktig uppföljare eller ej är det hursomhelst spännande att få se mer Dead Island och roligt nog ska vi kunna importera våra karaktärer från det första spelet i Riptide - komplett med den level och de förmågor vi lämnande den med. Styrkan i Riptides zombies kommer dock att anpassa sig efter detta, och samma relativa svårighetsgrad som i ettans co-op-läge återkommer.

Sebastian Reichert, producent för spelet, sätter igång uppdraget "Under the Jungle" och låter två kollegor demonstrera co-op-läget. Dead Island: Riptide utspelar sig i en översvämmad variant av föregångarens spelvärld, och just i detta uppdrag spelar vi kring en raserad kyrka som har blivit en bas för de överlevande. Under kyrkoruinerna finns en översvämmad tunnel som måste tömmas på vatten för att vi ska kunna avancera. Problemet med den planen är att den lockar till sig zombies.

När det börjar pumpas gäller det att spika upp barrikader innan zombiehorden anfaller (hej Call of Duty!) och det placeras även ut hemmagjorda trampminor som ser härligt oprofessionella ut i sin design. "Duct tape is always good", påpekar Techland och jag kan bara nicka instämmande. En stativmonterat maskingevär bemannas och så anländer zombiearmén. En mätare för vattennivån sjunker sakta i takt med att uppdraget fortgår. Nu ska fortet hållas.

Det skjuts flitigt, och explosiva tunnor kastas och prickskjuts för att döda halvdussinet zombies i rad. De många närstriderna från första spelet är dock fortfarande kvar. Yxor, machetes, baseballträn, hammare och annat bråte svingas konstant och en gammal hederlig spark i mellangärdet är fortfarande effektiv för att få lite svängrum. Zombies kommer farligt nära inpå vår hjälte, melee-attacker delas ut, kollegor skriker och måste räddas. Som om inte det var nog börjar det även att regna.

Techland berättar om att vädersystemet denna gång både är scriptat och dynamiskt. I Under the Jungle-uppdraget kommer nederbörden varje gång man tagit sig tillräckligt långt, men när vi utforskar ön Palanai ska en vädercykel komma och gå, som den skulle gjort på en verklig plats av denna typ.

"Headshots funkar nu, till skillnad från sist. Spelare klagade på detta efter det förra spelet", berättar Techland. Detta är bara en av många småsaker man åtgärdad, och vi kan även se fram emot en smartare minikarta, nya fiendetyper, en motorsågsförsedd roddbåt och upplysningar om när ens co-op-vänner är i fara.

Uppdraget börjar nå sitt klimax. Så kallade Walkers med level 22 angriper från varje flank, en Grenadier får smaka katana och precis efter en rolig fadäs när Techland-spelaren råkar döda sin kollega genom ett missriktat kast med staket, är uppdraget slutfört.

Studion erkänner skamset sitt staketmisstag och tar tillfället i akt att använda det som exempel för alla galna multiplayer-händelser som kan inträffa. Oförutsedda saker har hänt även under utvecklingen, och den bästa enligt Techland var fysikmotorrelaterad: en zombie snavade på en gren, föll sakta mot marken och spräckte huvudet.

Överlag känns Dead Island Riptide som ett mer intensivt spel än föregångaren. Men framför allt är det en putsad produkt, där ett par stora och massvis av små skavanker filats ned. Vi behöver dock se fler banor och få en bild av den uppiffade semesteröns helhet innan vi kan avgöra om detta blir en helgjuten helvetesresa.