Svenska
Gamereactor
förhandstittar
Crysis 3

Crysis 3

Med Crysis 3 tar Crytek ett steg fram men nästan tre hela steg tillbaka. Riktlinjerna är spelseriens första del, och Gamereactor reste till San Francisco för att träffa teamet och smygtesta spelet

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Där Crysis var ett under av valmöjligheter, kändes Crysis 2 som ett försök att blidka den allt större marknaden för "korridor-shooters". Visst fanns där valmöjligheter fortfarande, men själva spelets struktur och New York Citys arkitektur stängde in spelaren mer än vad många fans ville. Jag träffar Cryteks Michael Read i ett blåsigt San Francisco.

- Vi ville göra något annorlunda den här gången och alla i teamet gillade verkligen det vi gjorde med det första spelet. Världen i det första spelet var inte så öppen som man kanske fick känslan av, men valmöjligheterna gjorde att illusionen av öppenhet var mycket tydligare. Det ville vi tillbaka till med Crysis 3, säger Michael Read under vårt möte i San Francisco.

Upp till bevis, Crytek, tänker jag medan jag slår mig ner framför en dator laddad med en bana från singleplayer-läget i Crysis 3. Jag drar på mig hörlurarna och ger mig iväg. Framför sig har Prophet ett stort och nedgånget lager att ta sig an. Det kryllar av Cell-soldater och deras konstanta radiotjatter bryter av mot tystnaden i den djungel som numera är New York City. Med mig har jag en av spelets mest omtalade nyheter, pilbågen. Det börjar klia i fingrarna.

Crysis 3
Uttrycket "urban jungle" känns som en lämplig beskrivning av Crysis 3.
Detta är en annons:

På en platå står en intet ont anande Cell-soldat och spejar ut över den igenvuxna lagerlokalen. Jag spänner bågen, tar sikte och släpper. I total tystnad lyckas jag på ett anständigt avstånd neutralisera en, två, tre Cell-soldater innan jag blir upptäckt. Mitt mål är en vajer på den högsta nivån av lokalen, men hur jag tar mig dit är inte klart och mellan mig och vajern finns det Cell-beklädda herrar som vill mig illa.

Vad som härnäst väntar är en, som det känns, myriad av val där jag verkligen har friheten att ta mig från punkt A till punkt B på mitt sätt. Lokalen jag befinner mig i är enorm, med flera nivåer och möjligheter till att gömma sig. Jag testar att skjuta mig fram men inser snart att det är en övermäktig uppgift. Rätt-fram-och-röja-metoden är en lockande sådan men den har aldrig varit kärnan i vad Crysis handlat om. Istället jobbar jag metodiskt. Använder "Cloak", tar skydd, hoppar upp och sätter ett headshot innan jag gömmer mig igen och smyger vidare. Ibland fastnar jag mitt i en turret som sprutar varm död mot mig, och tvingar mig flyendes därifrån med "Armor" påslagen.

Crysis 3
Cell är i farten igen men Prophet ska en gång för alla sätta stopp för deras planer.

Till slut når jag de övre nivåerna där en vajerfärd tar mig ut till nästa del av banan. Den riktigt, riktigt skrämmande delen. Kring mig finns ett öde landskap med sönderrostade skolbussar och utbrända taxibilar. Det ser mer ut som en djungel där någon dumpat andras skrot, än New York City. Jag ler för mig själv när jag inser att just i detta ögonblick prickar Crytek in balansen mellan del ett och del två på ett perfekt sätt. Begreppet "urban jungle" har aldrig känts så talande som nu.

Detta är en annons:
Crysis 3
Hela New York är numera en enda stor djungel, där vegetation spelar en stor roll.

Nedanför mina fötter finns enorma ytor med två meter högt, tjockt gräs. Jag hoppar ner och börjar röra mig mot mitt nästa mål. Då hörs ett vilt skrik. Jag vänder mig om. Inget där. Vänder mig framåt igen. Ingenting. Jag rör mig vidare. Men jag hinner bara några meter innan en vindsnabb Seph slänger sig på mig och börjar hugga mot mitt ansikte. Jag stöter bort den, tar sikte och sätter punkt för dess tillvaro. Snart hörs ett skrik till och jag känner paniken komma krypandes. Mitt i striden har jag missat var sjutton jag befinner mig någonstans, men mina funderingar avbryts av ytterligare en Seph.

Snart inser jag att Seph-monstren vet var jag är, men jag vet inte var dom är. Rollerna är ombytta, jägaren har blivit den jagade.

- Jägartemat var ett av de teman vi bestämde oss för tidigt under spelets utveckling. Att jägaren blir den jagade har inte bara att göra med att du som Prophet jagar Cell utan även att du själv kan bli den jagade i miljöer som det höga gräset. Spelaren ska känna sig lite hjälplös och inte alltid som en oövervinnlig supersoldat, berättar Yerli.

Det kändes som en scen ur Jurassic Park.
- Haha, exakt. Det var mycket den känslan, när de blir jagade av raptors, som vi var ute efter.

Crysis 3
Crysis 3 handlar (mer än i till exempel del två) om att smyga och utnyttja dina omgivningar.

Med andan i halsen når jag till slut Psycho, som står och väntar på mig på andra sidan gräset. Tillsammans plockar vi ner ytterligare ett antal Seph innan vi slänger oss på ett skenande tåg och tar oss till... ja, det återstår att se.

Med den uppfriskande känslan av att inte alltid veta exakt vad som väntar runt varje hörn, tar jag mig an Crysis 3 nya multiplayerläge Hunter. Ett gäng spelar som Cell, ett annat som Nanodräkt-beklädda hårdingar och varje dödad Cell spawnar automatiskt som en ny Nanosoldat tills det bara återstår en Cell som då kan vinna matchen genom att hålla sig vid liv tills dess att klockan tickat ut.

Crysis 3
Som vanligt när Crytek är i farten, och Cryengine 3 används, ser Crysis 3 vansinnigt bra ut.

I början känns det lite förvirrande. Jag spawnar som en Cell och börjar genast springa runt i panik, som mina kamrater bredvid mig. Ingen tänker taktik, det är var man för sig själv. Snart hör jag hur en efter en av mina Cell-kompisar plockas bort av Nanosoldaterna tills det bara återstår jag och en till. Jag får snart en pil rätt mellan ögonen och får som Nanosoldat se den sista Cell-soldaten ta hem ronden som den sist överlevande.

Nästa runda testar jag att köra som Nano-soldat från början. Jag cloakar direkt och ger mig ut på jakt. Till slut hittar jag en skrämd liten Cell-soldat i ett hörn, och spänner pilbågen (mitt enda vapen som Nano-soldat). Träffen sitter perfekt och jag har fällt min första Cell. Men ronden är över lika snabbt som den började och jag får spela Cell igen. Det här pågår fyra rundor till innan det hela är över och jag lämnas med en känsla av att vilja ha lite mer, lite längre. De rundorna jag spelar är på tok för korta, runt tre minuter, för att en taktik ska hinna etableras och någon direkt känsla av att verkligen jaga sitt byte hinner jag inte riktigt få. Dock kan jag tänka mig att tidsbegränsningen går att bestämma själv, även om det inte är något som Crytek själva vill säga något om.

Crysis 3
Stadsmiljöer blandade med djungelmiljöer är temat i Crysis 3.

Rent tekniskt är det inte en överraskning för någon att Crysis 3 ser rent perverst läckert ut. Crytek har varit smarta nog att låta mig spela på en monster-PC och den gröna paletten blandad med den rostbruna riktigt glänser. Vapenljuden är sedvanligt maffiga och jag gillar att man tagit steget tillbaka till ett spel med mycket vegetation. Sekvensen i det höga gräset känns så långt ifrån Crysis 2 man kan komma och är ett solklart steg i rätt riktning för serien.

- Vi har inte skapat någon Cryengine 4 än, utan mer valt att jobba hårt med att optimera Cryengine 3 som var det verktyg som från början gjorde att vi kunde börja jobba över flera plattformar menar Michael Read.

Är det sista spelet på Cryengine 3?
- Det är inget jag vågar svara på. Vi jobbar fortfarande på den motorn och förbättrar den, att ens jämföra den version vi har nu med den som vi började med går nästan inte. Så jag vet faktiskt inte.

Ser ni fortfarande Crysis som ett i första hand PC-baserat spel?
- När du spelar med mus och tangentbord känns Crysis 3 mycket mer som ett PC-spel än vad Crysis 2 gjorde, det måste jag säga. Men jag tycker ändå att vi har hittat ett läge där du kan byta mellan handkontroll och mus med tangentbord så att du knappt märker någon skillnad alls. Jag tycker vi har lyckats hitta en perfekt balans mellan konsol och PC.

Crysis 3
Den nya pilbågen är ett brutalt effektivt vapen i rätt händer.

Allt jag hittills spelat, i singleplayer i alla fall, har som bekant handlat om Prophet, som gjort en triumferande comeback sedan Crysis 2. Men ska man tro Read ska spelare inte förvänta sig för mycket återkopplingar till de två tidigare spelen i Crysis 3.

- Det finns vissa element och vissa karaktärer som även fanns med i Crysis, till exempel säger Read. Men några flashbacks eller liknande har vi inte med. Cevat Yerli sade redan 2007 att Crysis är en trilogi och det är häftigt att se att vi kommit så långt på fem år. Vi har skapat mer av ett Crysis-universum, men sett ur perspektivet att det här är en trilogi kommer Crysis 3 vara det avslutande kapitlet.

Crysis 3Crysis 3Crysis 3

Relaterade texter

Crysis 3Score

Crysis 3

RECENSION. Skrivet av Jonas Mäki

Crytek brassar på med spelvärldens överlägset fetaste grafik i ett blytungt actionäventyr till bredden fyllt med episka moment. Redaktör Mäki har recenserat Crysis 3...



Loading next content