Genji: Days of the Blade

Hur kan man börja en text om Genji utan att nämna det monumentala "jaså-nämen-det-säger-du-inte?" från E3 i våras? Byt figurer och vapen i realtid, och sikta på svaga punkter för att besegra bossar, det är inte alls sånt som vi vanliga dödliga har gjort i tjugo år. Vem som helst hade kunnat se de retoriska bristerna i framförandet, som utbildad retoriker satt jag mest och kved. På många sätt symboliserade och koncentrerade Bill Richs presentation allt som var fel med planeringen på Sonys pressvisning och den har med all rätt blivit ett fenomen betydligt större än vad spelet någonsin kommer att bli.

Vilket är synd, för jag hade väntat mig en bättre start för uppföljaren till det extremt underskattade Genji: Dawn of the Samurai. Jag och Jonas satt länge och njöt av kontrollen och atmosfären i det tekniskt tokläckra samurajäventyret som visserligen kopierade Onimusha i mångt och mycket men ändå gjorde det bättre än Capcoms aningen trista serie.

Days of the Blade känns däremot inte alls lika imponerande. Nu ska vi väl direkt konstatera att Genji 1 släpptes när hårdvaran var fem år gammal och tämligen maximerad medan Genji 2 är ett premiärspel som per definition aldrig kan pressa maskinen lika mycket. Resultatet blir ett spel som visserligen är snyggare än sin föregångare men knappast en hel generation snyggare.

Det som däremot fungerar bra efter lite testande är spelkontrollen. Precis som i föregångaren är det väldigt lätt att styra de olika karaktärerna och jo tack, realtidsbytet av figurer och vapen fungerar utmärkt. De fyra karaktärerna är Yoshitsune och Benkei från föregångaren, tillsammans med den knivsvingande damen Shizuka (nej, inte hon från Soul Calibur 3) och så Buson som oväntat nog är slutbossen från ettan som nu efter döden vill göra rätt för sig.

Var och en har fem olika vapen som ger helt olika attacker, så variationen blir rätt stor och det vill faktiskt till att man använder rätt kombination vid rätt tillfälle för att göra massiv skada. Frågan är däremot om spelet kommer att hålla längre än de ynkliga fem timmar föregångaren tog (varav en timme gick åt till att fånstirra på de läckra träden och vattnet och husen).

Jag frågar mig också varför Game Republic har bytt från de mysiga, lummiga omgivningarna till stora, öppna ytor som mer påminner om den karga världen i Dynasty Warriors. Visst finns det mer plats för diverse gigantiska fiendekrabbor och annat, men detaljrikedomen blir lidande.

Med Heavenly Sword och Assassin's Creed uppskjutna fyller dock Genji fortfarande en viktig nisch i det tidiga utbudet till Playstation 3 för alla oss fans av medeltida action och vi kommer att fortsätta spela det för att avgöra om det kommer att vara köpvärt trots all negativ hype. För visst, även om de där krabborna inte är särskilt historiskt korrekta, så kan det ju vara kul att spöa dem ändå, eller hur?