Battlefield 4

Det fnittras i salongen. Smöriga Total Eclipse of the Heart ackompanjerar början av Battlefield 4-demon och musikvalet verkar konstigt. Men Dice vet vad de gör och snart kommer vi att inse att vi lurats. Bonnie Tyler fortsätter gnola, nu med ett sprakigare radioljud, och vi får se en trio soldater sitta fast i en bil som på något sätt lyckats ta sig under havsytan. En av soldaterna, Dunn, har klämts fast i sitt säte och sprickorna i vindrutan växer sig allt större. I don't want to die to this song, skämtar Dunn paniskt och räcker huvudpersonen Recker en pistol. Vi måste skjuta sönder vindrutan, överge vår polare och försöka fly. Ett skott hörs och skärmen blir svart.

Detta är den första delen av cirka femton minuters gameplay från det efterlängtade Battlefield 4, som Dice och EA visar upp i den anrika Skandia-biografen i Stockholm. När den spelbara demonstrationen (som rullar i realtid på en PC) fortsätter hoppar vi tillbaka en kvart i tiden för att se vad som hände innan denna märkliga trafikolycka. Uppdraget heter Fishing in Baku, och i namnet hittar vi en ledtråd till sceneriet: Azerbajdzjan. Fingrarna på Dice-killen som satt sig på scenen för att spela sätter igång, och hans publik på 600 nyfikna journalister spetsar ögon och öron.

Vi befinner oss i en övergiven och delvis översvämmad skola med vapen i näven, smygandes förbi några glada men solblekta barnteckningar på väggen. Några lagkamrater syns inte till, däremot hörs mummel av ryska Spec Ops-soldater lite överallt. I hörnet av skärmen noterar jag att uppdragsbeskrivningen lyder "reach safe house", men det är ungefär allt jag får reda på om omständigheterna.

Efter ett försiktigt öppnande av en dörr blir vi attackerade, men det visar sig vara huvudpersonens kollega. Efter en till stunds smygande lokaliseras fienden och den första dödliga kulan utdelas, när vi kikar ut genom fönstren i den förfallna byggnaden. Vår lagkamrat skriker mot oss och kräver nedtryckande eldgivning mot ryssen på andra sidan gatan, där vår lagkamrat Irish också är. Kaoset på gatan är snyggt regisserat och några strykhundar får dessvärre kasta in hundduken, vilket dock bidrar till atmosfären.

- Det här är vårt mest dynamiska Battlefield någonsin, berättar game director Stefan Strandberg för mig efter demonstrationen. Ni fick bara se ett sätt att spela idag, men det finns många fler. Några kommer att använda sig av flankering, några kommer brassa på med vapen de hittar på marken. Battlefield 4 är fullt av såna "självförfattande" historier.

Tillbaka i demon görs ännu ett tidshopp och vår trupp letar nu efter en fabrik, vilket har fått omgivningarna att öppna upp sig mer. När teamet gnabbas lite ombord en industrihiss dyker plötsligt en fiendehelikopter upp och börjar spreja hjältarna med kulor. Återigen är det kaos som dominerar scenen. Förutom helikopterbly måste vi även akta oss för den krackelerande byggnaden som börjat kollapsa. Här ser vi Frostbite 3-motorn, som gör sin debut i och med Battlefield 4, göra sin thang.

Frostbite 3 är något Carl Almgren, senior development director, berättar mer om. Calle nämner att han såg en journalist anteckna "great graphics, to bad it's pre-rendered" på sin Ipad under presentationen men - som Almgren konstaterar med ett leende - förrenderat var det ju inte. Så hur är det tänkt att Frostbite 3 ska göra Battlefield 4 suveränt? På flera sätt, enligt Dice. Man lovar mer människoliknande människor, vilket ska genomföras med hjälp av mer detaljerad hud och klädesplagg. Vi kan vänta oss dynamiskt miljöljus, avancerade skuggeffekter, "studsande partiklar" och mycket annat. Allt i spelvärlden ska dessutom påverkas av vind och andra yttre faktorer.

Den patenterade förstörelsen återkommer också, men Dice poängterar att den bara ska användas där det är motiverat. Som vi såg i demon kommer det också vara möjligt att fortsätta spela på en nivå som blivit i princip demolerad.

Demonstrationen kulminerar i ett slag på en vidöppen arena, där vi får se Recker beordra en helikopter att "dela med sig" av sin minigun. Dussinet fiender får en orange triangel ovanför sitt huvud och blyduschen är snart ett faktum. En improviserad operationsscen senare och säcken knyts ihop med början av den hektiska biltur som resulterade i inledningens undervattensscenario.

Allt avslutas med ett kvickt omnämnande av Ryssland och Kina, frammuttrat av några ondskefulla höjdare som inte bryr sig om våra tappra soldaters välbefinnande, och dessa platser kommer vi garanterat att få besöka i det färdiga spelet. Så hur lyder då domen på denna korta presentation? Tja, vi blir onekligen slungade som en tåstrumpa i en torktumlare mellan actionsekvenserna, och även om det är imponerande att beskåda det visuella påminns vi om de mest skriptade ögonblicken i bland annat Call of Duty eller rentav hönsfighterna i Family Guy.

Jag tappade nästan räkningen på antalet helikoptrar som attackerade och de intensiva scenerna som ska föra oss närmare huvudpersonerna (som när vi måste kapa en polares ben) fullkomligen skrek "over the top". Att inte få se någon multiplayer var också lite synd, men det lovar Karl-Magnus Troedsson på Dice att vi ska få inom kort.

Det ser riktigt snyggt ut, hursomhelst. Allt från rivna gardiner som blåser i vinden och ansiktsanimationerna på våra gruppmedlemmar (som till exempel "Omar" från The Wire som står som modell för en av karaktärerna) skriker kvalitet och även om detta är bekant Battlefield-mark ligger det något nytt och fräscht över spelets look. Designen går inte bara i grönt och brunt, lyckligtvis, och detta är något art director Gustav Tilleby bekräftar för mig efter presentationen. Nyckelorden är tydligen "inbjudande, trovärdigt och dramatiskt" och vad gäller "inbjudande" har Dice hämtat inspiration från en ganska oväntad källa.

- Vi fick faktiskt mycket inspiration från bilreklamer. Spelvärlden skulle vara åtråvärd och inte bara grå tänkte vi, berättar Tilleby när han visar upp en ny Powerpoint-sida, full av bilder på glansiga bilar från diverse reklamkampanjer.

Stora ansträngningar har lagts på kontraster i spelets art direction, och Dice berättar för mig hur man blandat mörkt med ljust, landsmiljöer med stadsscenerier och hur man medvetet guidar spelaren från klaustrofobiska banor (som undervattensbilen i början), via inomhusbanor till ett skogsparti till - naturligtvis - stora slagfält.

Tilleby nämner också vikten av episka och minnesvärda omgivningar, samt symboliska visuella inslag som den eldiga, helvetsliknande stunden när vi måste skära av vår kompis ben. Krig är helvete, helt enkelt. På andra håll ser vi stormar i havet spegla atmosfären i spelet för det specifika tillfället. Knappast något nytt grepp, men effektfullt.

Ska vi sammanfatta, så är en 15 minuter lång gameplay-session inte enormt mycket att gå på, och det finns fortfarande många frågor som behöver besvaras vad gäller Battlefield 4. Dice har lämnat oss hungriga efter mer information om multiplayer, fordon, kartor och allt annat som kommer att utgöra det virtuella kriget i höst. Men, om detta blir lika bra eller till och med bättre än Battlefield 3 kommer skrivbordsstridspittarna ha fullt upp i slutet av året, och säkerligen betydligt längre än så.