När jag är i ett förhållande blir jag lätt en tråkig klump som bara sitter hemma på min lediga tid och egentligen inte åstadkommer så mycket. Någon som känner igen sig?

Nu var det ett par år sedan jag var i något förhållande men visst, absolut. Att ha "fritid" som singel innebär ju många fler timmar i solitäritet, än "fritid" innebär i ett förhållande. Den fritid som fanns var ju ofta öronmärkta till att hänga med sin bättre hälft. De kvällar man hade på helt egen hand höll man ju jävligt kärt - då kunde man ju ligga som en säck potatis och flåsa i sitt anletes svett av utmattning från att göra ingenting. Det var liksom okej, de få gångerna det blev så.

Hade man suttit som en gammal bakpotatis all den tid som blir över mellan jobb och sömn nu när man är singel... jag vettefåglarna, då hade jag nog blivit helt galen. Det blir ju att man gör saker av ren tristess om man låter det gå så långt.

Det svänger snabbt i kärlekslivet.

I somras skrev jag med en jättesöt tjej på happypancake tills hon plötsligt slutade svara. Drygt 4 veckor senare såg jag henne igen där och tänkte då "okej, en chans till kanske jag får för att verka intressant?" och skrev ett nytt mejl vilket hon läste men inte svarade på. Då tänkte att det nog var ett tydligt tecken på "nej tack" och raderade sedan hennes tidigare svar.

Drygt 2-3 veckor senare fick jag plötsligt ett svar från henne och tonen i hennes meddelande lät nyfiken så jag svarade men tänkte ändå visa mig lite svår eftersom jag blivit ignorerad, så jag svarade och loggade ut. Senare på kvällen hade jag fått 3 mejl efter varandra där hon i det sista ville skriva via facebook istället. Där fastnade jag på kroken för det tog jag som ett tydligt tecken på att hon var intresserad av mig.

Så vi började skriva där och någon dag senare pratade vi till och med i telefon. Nu har vi hunnit med att träffas 2 gånger och pratat i telefon i timmatal flera kvällar. Ikväll kommer hon hem till mig för första gången och jag ska klura på något gott att äta.

Bör jag tillägga att det här är en tjej som är jättefin och gillar spel och filmer av det mer nördiga hållet? Jag lever på lyckorus just nu.

Började prata med en tjej nu i veckan. Vi har hittills klickat väldigt väl och hon är hur trevlig som helst. Vi bestämde oss nyligen att vi ska ses under helgen nästa vecka.

Ska bli riktigt spännande, sedan är jag såklart nervös (som sig bör). Man vill ju göra ett gott intryck.

r timmar i solitäritet, än "fritid" innebär i ett förhållande. Den fritid som fanns var ju ofta öronmärkta till att hänga med sin bättre hälft. De kvällar man hade på helt egen hand höll man ju jävligt kärt - då kunde m

Jo man man kan lätt bli lite som en heremit som tagit ett avhållsamhets- löfte tillslut och isolerat sig högt bland bergen i någon form av temporär exil för att meditera och eventuellt erbjuda visdom till de som vågar sig upp till dessa höjder även om ingen gör så. Att sedan sitta i styhet i årtionden kan å andra sidan ha viss meditativ effekt även om det enda sällskapet är en och annan bergsget. När man väl upptäcker att det finns en värld nedanför dessa berg, så kan det å andra sidan kännas som att tiden sprungit förbi en och en helt ny okänd värld uppenbarat sig.

Jag är lite trött på kärlek, behöver tat lugnt ett tag och inte bry mig så mycket alls, det finns så mycket annat, onödigt att grubbla över kärlek hela tiden. Behövs annat, musik framförallt och fundera på något annat inte bara tjejer. De finns där jag vet någonstans, men lite ro i kroppen är vad jag söker nu. Fokusera på annat intressanta saker.

Nämen åååh. Jag har saknat den här tråden!

Damn, jag har inte varit i den här tråden (eller i forumet heller för den delen) på säkert 4 år. Men minns ditt användarnamn. Du har fortfarande samma bild ju :')

Jaha då var man singel igen då

Jag är snigel

Det skulle vara kul att veta hur det gick för våra forumiter och deras flingar.

Jaha då var man singel igen då

Ingen intressant breakup-story att delge där?

Själv har jag varit singel i nästan exakt ett år nu. Väldigt glad på sätt och vis över det då mitt gamla förhållande var uruselt - eller nja - det mesta utom sexet då. De första tre månaderna var man lyrisk över all tid man hade över för sig själv och vänner, inte minst då hon var redigt krävande och blev upprörd om jag inte kunde umgås med henne 24/7. Hon blev bokstavligt talat upprörd över att jag träffades med vänner varannan helg. Iaf så sågs vi som kk:s mellan april och juli. Sedan skaffade hon en ny pojkvän, och framåt hösten började det kännas en smula ensamt. Singel-glansen började avta. Man vänjer sig vid att ha en partner efter tre år ihop så att säga.

Vi sågs fortfarande en del, men vi hade aldrig sex trots att hon var märkbart sugen (ville inte gå hela vägen mot otrogenhet antar jag, även om hon gjorde saker som vissa definitivt skulle räkna som otrogenhet), och hon indikerade även intresse för att bli ihop igen. Jag hade dessutom precis fått ett eget hus att bo i gratis ca 9 månader om året, och det var en smula ensamt där. Även om man har vänner etc så är en inneboende partner en helt annan sak. Men jag uppbådade all min kraft för att säga tack men nej tack, då jag visste att det skulle bli ett precis lika sugigt förhållande som innan. Så det är verkligen inte ett förhållande jag saknar eller en person jag är kär i längre, det är snarare tufft att inte ha en partner ibland bara. Plus att hon är redigt kinky i sängen, så den delen saknade man rätt rejält också.

Snabbspola fram tills idag så har inte mycket förändrats. Hennes pojkvän var iväg på resa så då ville hon ses och bland annat sova över på hennes lantställe, något jag duckade då jag vet hur knasigt det ofta blir. Han är en toffel av rang förövrigt, skjutsade hem mig från en middag med henne bland annat, och när hon är ledsen skjutsar han ut henne hit för tröst. Hysteriskt roligt på sätt och vis, misstänker att han är urusel i sängen också med tanke på hur cuckad han är. Dessutom har hon vid flertalet tillfällen tagit upp hur bra sex vi brukade ha Hon nämnde även att de aldrig bråkar, något jag till 100 % tillskriver det faktumet att hennes ord är lag i deras förhållande.

Hon är dessutom riktigt mentalt labil, ändrar sig hela tiden och är allmänt riktigt jobbig att ha o göra med. Vi sågs iaf hemma hos henne ett tag och kollade lite serier samt spelade skräckspel, men inte mer än så. Självfallet sex-baitade hon mig som vanligt och sa saker i stil med "Är så sugen på snopp just nu.", samt att hon bytte om framför mig. Detta medan hon alltså har en pojkvän som hon påstår sig vara kär i. Själv skulle jag aldrig vara otrogen, men har däremot en rätt skev moralisk kompass när det kommer till att idka otukt med någon som redan är upptagen.

Så nu är planen att jobba efter studenten i sommar, samt eventuellt köra lite enklare dejting. Hoppas på en mindre labil tjej med större ambitioner isåfall, och självklart med ett starkt intresse för spel och filmer. (Hon hoppade av gymnasieutbildningen, top kek, tur för henne att hon är ett rikemansbarn.) Har dock aldrig dejtat i den bemärkelsen utan alla mina tidigare bekantskaper eller förhållanden har jag mer eller mindre bara snubblat över som av en händelse. Så det kommer vara en ny upplevelse, och jag är inte helt säker på att den är helt i min smak.

Mitt första inlägg i tråden förövrigt, så ni får ursäkta om det inte håller riktigt samma orgasminducerande Casanova-kvalitet som vissa andra här inne har uppnått.

Han var en idiot som inte fattade att jag lätt blir deprimerad och behöver vara själv och är jag stressad på jobbet så blir jag trött och vill vara själv (jag var med honom ibland ändå när jag var trötr/deprimerad men då ville jag göra så lite som möjligt).

Om jag inte ville hitta på något blev han sur, om jag sa att jag var trött blev han sur och han blev sur för att jag "aldrig" berättade att jag mådde dåligt (när det var som värst sa det bara typ varje dag...). Så jag började känna mig tvungen att träffa honom men då var han bara sur för att jag sa att jag var trött och inte orkade hitta på något. Och när vi väl gjorde något tyckte jag att det var tråkigt (för att jag var trött/deprimerad) och då blev han sur.

Jag kände mig tvungen att planera min vecka efter honom för att han inte skulle bli sur. Han blev till och med arg när jag sa att jag inte hade tid att komma en timme senare till jobbet...

Satt han och kolla på telefon och jag började spela tv-spel (take a guess...) så blev han sur.

Han var helt enkelt en sur gubbe som blev sur för att jag inte berättade saker och när jag väl försökte så lyssnade han inte eller svarade inte i telefon (BTW han blev sur när jag inte svarade när han ringde...)

Hur har du tänkt lösa din trötthet och depression? Känns som att det blir svårt öht att ha en relation med någon om inte någon ork finns.

Hur har du tänkt lösa din trötthet och depression? Känns som att det blir svårt öht att ha en relation med någon om inte någon ork finns.

Det blev bättre bara av att veta att det inte fanns ett tvång att träffa någon varje dag som alltid är sur över något. Och det är ingen som blir sur för att jag har råkat planera något med en kompis bara för att han tog gör givet att vi skulle ses just då.
Och vi har anställt en till på jobbet som hjälper mig så fort jag ber om hjälp (dom andra brukar bara skratta och säga "vadå du har ju inte så mycket") och jag har mer att göra på jobbet nu så då gör jag bara mitt och sen åker jag hem, istället för att göra mitt och alla andras jobb.

Det hjälpte inte heller att han berättade saker för folk som jag inte ville att han skulle säga och sa han fel och jag rättade honom då blev han förbannad.

Det hjälpte inte heller att han berättade saker för folk som jag inte ville att han skulle säga och sa han fel och jag rättade honom då blev han förbannad.

Ah, ni verkar inte ha varit bra för varandra helt enkelt. Inte särskilt lyckliga vad det låter som.

Nope, det gick någorlunda bra i början sen gick det utför och jag fick nästan ångest bara på tanken att prata med honom.

Jobbigt :/ Hemma hos oss så botar jag snarare ångest. Hon säger till mig annars, ifall jag råkar få henne stressad.

Det är bra! Jag försökte säga till ett tag men antingen så lyssnade han inte eller så berättade han för någon annan eller skojade om att han skulle göra det.

Citerar Sofie95:Jaha då var man singel igen då

Ingen intressant breakup-story att delge där?

Själv har jag varit singel i nästan exakt ett år nu. Väldigt glad på sätt och vis över det då mitt gamla förhållande var uruselt - eller nja - det mesta utom sexet då. De första tre månaderna var man lyrisk över all tid man hade över för sig själv och vänner, inte minst då hon var redigt krävande och blev upprörd om jag inte kunde umgås med henne 24/7. Hon blev bokstavligt talat upprörd över att jag träffades med vänner varannan helg. Iaf så sågs vi som kk:s mellan april och juli. Sedan skaffade hon en ny pojkvän, och framåt hösten började det kännas en smula ensamt. Singel-glansen började avta. Man vänjer sig vid att ha en partner efter tre år ihop så att säga.

[Wall of text]

Mitt första inlägg i tråden förövrigt, så ni får ursäkta om det inte håller riktigt samma orgasminducerande Casanova-kvalitet som vissa andra här inne har uppnått.

Du kanske borde tänka ett steg längre.
Du skriver mycket om ert sex och hur fantastiskt det var och hur hennes nuvarande kille är en toffel.
Men märk att hon visar sig officiellt med den andra killen och vill ha dig vid sidan om.
Oavsett hur mycket sex ni har och hur mycket hon hintar om ligga med dig, är du något vid sidan om.

I min värld är #2 alltid en #2. Kom ihåg det.
För övrigt som du beskriver denna kvinna, tror jag hon är smartare än du tror. Hon har ju både sin kille och dig att umgås med. Så vem är egentligen den som äter hela kakan?

Shit, har den här gamla tråden vaknat till liv igen alltså. Kul att det faktiskt händer nåt här!

Jaha då var man singel igen då

Låter definitivt som ni inte var ämnade för varandra. Skönt att kunna gå vidare och på sikt hitta nån som behandlar dig med respekt.

Själv är mitt kärleksliv ganska dött för tillfället. I vintras träffade jag av en slump en tjej och vi klickade grymt bra, vi dejtade ett tag men tyvärr är det ganska långt avstånd och hon kände att det inte skulle funka. Efter det har jag dejtat lite men har inte haft några större ambitioner att hitta nån. Känns som jag har nog ändå med livet att hinna med.

Fyfan vad pinsamt det var att läsa igenom några av de inlägg jag skrivit i den här tråden Klarade av 2-3 sidor med saker jag skrivit och det kändes riktigt jäkla pinsamt.

Jag tycker än idag att hon betedde sig illa och var en stor del till att mitt psyke var som det var, men jag inser ju mer att jag var fan helt phsyco alltså. Trots att man var 20 år gammal betedde jag mig som ett barn. Snacka om att inte kunna hantera känslor.

Vet att tråden är död, men för egen skull kände jag bara för att skriva här och på något vis så sätt "inse" min galenhet i det hela. Skrev saker jag verkligen inte är stolt över idag..

Nåja, idag är jag lycklig iaf!

Nåja, idag är jag lycklig iaf!

Och det är det viktigaste, trots allt.

Fyfan vad pinsamt det var att läsa igenom några av de inlägg jag skrivit i den här tråden.

Jag tänkte på den här tråden bara härom dagen haha! Och jag minns att du skrev mycket här förr.
Hade inte Glass Simon många inlägg här också tro? Känns som att tråden förr florerade kring ett par 5-10 specifika medlemmar som alla hade lite kärleksbekymmer.

In reply to: @donmyst

Om jag inte träffar en gamer får det va 😆

Det går alltid att konvertera dem! ;)