Steelseries H Wireless Gaming Headset

Trådlösa hörlurar kan vara en dyr historia, samtidigt som de kan vara väldigt behändiga att ha till hands. Att frigöra sig från den fjättrande hörlurskabeln resulterar dels i att maskinparken under TV:n ser ljusår mycket renare ut och att man fritt kan springa iväg för ett snabbt glas vatten mellan flerspelarmatcher utan att behöva oroa sig för att fastna i katten eller slita med sig sin lika dyra ljudutrustning och spelkonsol ner i golvet.

Men som sagt, det kommer till ett pris. Men med tanke på vad som erbjuds i danska Steelseries närmast kompletta paket gör att 2600 kronor känns försumbart, trots att det helt klart ligger i det övre prissegmentet. Med det sagt så är Steelseries H Wireless ett imponerande lustknippe om man är redo att hålla sig inom dess tänkta användningsområde, och inom tio meters avstånd från spelen. Den finess som överraskat mig allra mest är dock den geniala batterilösningen man tagit till med.

Du vet hur det är. Man sitter och för bataljer med sina kumpaner i valfritt spel, och så plötsligt plingar det till i hörluren för att du inte laddat dem på några timmar, varpå ljudet dör. Den simpla, men ack så geniala lösningen på detta problem är helt sonika att inkludera två batterier! Men vad för nytta gör det om du ändå inte kan hålla reda på krämen som finns kvar i det inkopplade batteriet? Det är här basstationen kommer in i bilden.

Den lilla, svarta, distinkt Apple-doftande låda som medföljer agerar nämligen - förutom just basstation och uppkopplingpunkt - som monitor för hörluren. Den diskreta OLED-skärmen lyser försiktigt upp när den väl fått ström, och visar därefter information om hur mycket ström batteriet i hörluren har kvar, samt vilken nivå det laddande batteriet ligger på, som du smidigt och enkelt stoppar in i sidan på basstationen när det är dags för laddning. När batterinivån efter cirka 15 timmar (egna mätningar) börjar närma sig sig slutstationen är det bara att skruva bort ena plastbrickan på hörluren och byta ut till det alldeles nyduschade batteriet.

Utöver monitor och uppkopplingspunkt extraknäckar även basstationen som styrenhet. Profiler, equalizer, ljudkällor, mixning av chattljud... Det mesta finns inkluderat och är förvånansvärt lättanvänt att växla mellan mjukvarumässigt, även från soffan, då kontroller finns på själva hörluren. Dessa är i sin tur något svåråtkomliga och jag får ibland känna mig runt en bra stund innan jag finner den knapp jag vill åt. Inget jätteproblem, men ett störningsmoment jag själv hakade upp mig på några gånger under mina 50 timmar med luren på huvudet.

När allt väl är igång fungerar luren däremot som väntat; bekväma kuddar täcker de ytor som är i kontakt med huvudet och de sitter tätt runt mitt eget huvud som är lite större än medelsvenssons. Har man däremot alltför brett anlete kan jag dock tänka mig att kåporna kan bli lite väl åtsittande, och i sin tur obekväma efter en tids spelande. Utrymme för öronen finns det dock gott om i de smakfullt orangefärgade kåporna.

Och så till ljudet, det viktigaste med en hörlur. I detta fall imponerar de med välbalanserad ljudbild - om man då håller sig till just spelande. När det kommer till musik och film tappar de istället lite i bas- och övre mellanregistret. De låter absolut inte dåligt, särskilt med tanke på att de är ett par trådlösa hörlurar med en vikt som inte behöver direktjämföras med en tegelsten. Men till främst musiklyssnande skulle jag rekommendera ett par andra hörlurar. Å andra sidan, så kanske man inte köper ett par trådlösa hörlurar från spelinriktade Steelseries när det vankas audiofildregel.

Men vilka enheter fungerar den då till? Tja, de allra flest, om man ska vara helt ärlig. Undantaget som bekräftar regeln är för tillfället det faktum att mikrofonen, som förövrigt låter helt klart godkänt, inte fungerar till Xbox One. Förvisso fungerar chattfunktionen i knappt några lurar alls förutom de med officiellt stöd från Microsoft, så det problemet ligger hos Xbox-föräldrarna snarare än hos Steelseries själva.

När det kommer till denna hörlur blir den optiska kabeln din allra bästa vän, åtminstone om du planerat att nyttja det inbyggda, virtuella 7.1-ljudet. Dolbys surround-teknik gör förvisso att ljudet låter lite mer robotaktigt, som att man lagt ett lager med försiktig chorus ovanför ljudet som når öronen. Men när det istället gäller att knäppa motspelare i Halo 4, Battlefield 4, eller för den delen Dota 2, om du nu har ett ljudkort som stödjer ljust optiskt ut-ljud, så blir tekniken närmast oumbärlig. Covenanter kommer bakifrån. Jag behöver inte ens titta på kartan, jag bara instinktivt vänder Master Chief om och sätter en dosering av bly i deras pannor. Jag smyger genom djungeln i Dota 2, och plötsligt hörs steg i riktning mot skärmens högra hörn. Övertaget är ett faktum.

Att man däremot inte riktigt ges möjligheten att pressa upp ljudvolymen över Steelseries uttänkta bekvämlighetsnivå stör mig en aning. Oavsett vilken förstärkare, spelkonsol eller ljudkort hörluren kopplas in i, så är det maxvolym som gäller för min egen del. Ibland sträcker jag mig instinktivt efter hörlurskontrollen, letar i några sekunder, skruvar på reglaget och inser att jag redan befinner mig på maxvolym, varpå mina mungipor nästan nuddar i nyckelbenen.

Steelseries H Wireless levererar verkligen toppljud och funktionalitet inom sin bekvämlighetszon som är just spel. De är bekväma, välljudande och finessrika. Samtidigt är de lite för låsta för min egen smak. Jag hade exempelvis gärna sett inkluderandet av Bluetooth och en något högre maxvolym, då de lägre 2/3 på volymreglaget snabbt går från viskningar till absolut tystnad. "Det är väl priset man får betala för ett par trådlösa hörlurar, en häftig summa till trots," mumlar jag tyst för mig själv och fortsätter med att dominera slagfältet.