ROCCAT KAVE XTD 5.1

Efter endast några minuter vet jag att Roccat menade allvar när de talade sig varma om Kave XTD som "komfortabla och byggda för långa spelsessioner". Faktum är att den med sina mjuka vaddar är så behagliga att bära att de allra flesta lurar känns smått sadistiska i jämförelse. Inget kraniumtryckande finns att oroa sig över. Inga skavsår på skallbenet efter maratonpass. Försiktigt och inbäddande omsluter de öronen, som om de hela tiden ber om lov och vill att du ska må bra. Hade de levererats med en inbyggd mössa hade jag burit dem varje vinterdag.

Kave XTD vill dock tävla mer med sitt ljud än som huvudbonad. Här är resultatet inte lika fantastiskt. Ljudet är i stort en mixad kompott av ett lite för grötigt mellan -och basregister men med en trevligt ren diskant. Alla nivåer registreras inte, framförallt i de lågfrekventa bassektionerna, vilket gör att vissa ljud sopas undan för att ge plats åt andra. Omfånget är där något matt och sömnigt. Dessutom känns mellanregistret lite burkigt emellanåt och saknar must. Söker du efter en ljudbild som strävar efter att spela upp alla ljud på ett rättvist och naturellt vis kommer du ej att finna det här. Avståndsbedömningen av olika ljudkällor och sättet kringliggande event träffar dig från olika håll är dock trevlig. Det ger en trevlig känsla av surround trots att jag känner till lurarnas rötter i stereo.

Efter att ha testat flertalet gaminghörlurar som gärna skyltar med sin surrounduppbyggnad, däribland Turtle Beach i olika varianter, har jag lärt mig att bra stereoljud inte alls är långt efter när det gäller att bygga upp en mastig och trovärdig ljudbild. Kave XTD kan med sin stereo måhända inte lokalisera varje ljudkälla lika pricksäkert som, låt säga, Turtle Beach Seven, men den är långt ifrån tunn för det. I sina bästa stunder är ljudbilden köttig och pricksäker i sin avståndsmätning; bra i flerfrontsskrig såsom Battlefield 4. Ljudmixen är dock inte vad jag hade förväntat mig, även efter att ha pillat med systeminställningarna, vilket gör detta till en besvikelse.

Vid kommunikation spelare emellan fungerar Kave XTD bra. Rösterna hörs klara men bestämt mjuka under chattsessioner och vilar exemplariskt över ljudmixen i spelet utan att utgöra ett irritationsmoment. Jag hade hoppats på en böjbar mikrofon för att lättare kunna avgöra avståndet från munnen, men ljudet hörs ändå tydligt. Diskanten, som i övriga fall känns klar, tar udden av sin klang så fort störande Skype-vänner får för sig att skrika (på ett mycket gällt vis) vilket är ett övrigt plus värt att nämna.

Sämre blir det att bege sig ut i musikens värld. Att använda Roccats senaste som en musiklyssnare fungerar hjälpligt, men ljudet känns aldrig riktigt slagkraftigt eller tillräckligt vasst. Det finns en genomgående grötighet som framförallt uppenbarar sig i bastunga spår. Att Kave Xtd är framtagen till just spel blir tydligt här, då den inte riktigt mäktar med fylligheten och karisman som finns i riktigt välproducerade låtar. Efter att ha lyssnat på ett brett spektrum av olika genrer blir jag mer och mer avtrubbad och längtar tillbaka till mina Pioneer SE-MX9 eller varför inte JBL E-40 BT som båda är fylligare, aggressivare och mer klara.

Roccats lurar har en trygg och beprövad stil och dessa är inget undantag. Mjuka linjer möter svepande och heltäckande färger som aldrig är skrikiga eller uppmärksamhetssökande. Den blåa färgen bryter av på ett lite blygt men välkommet sätt för att forma loggan på örats ena sida. Vaddarna ser inbjudande ut från start och mikrofonen är aldrig för utstickande, trots sin oförmåga att böjas. Kave XTD är inget headset som folk kommer att köpa för dess utseende, men det är heller aldrig något som fläckar helhetsintrycket.

Byggkvaliteten är hyfsad solid. Ramverket av plast är aldrig rädd att bli tappad i golvet, men jag rekommenderar varken att vara hårdhänt med fästningarna vid kåporna eller att lägga högt tryck på dem. Det är, med andra ord, mer eller mindre vad som hade kunnat förväntas av ett headset helt i plast. Att Kave XTD är larvigt sköna slätar inte över faktumet av en ojämn ljudmix som lyckas att kännas fyllig i ena stunden och grumlig i den andra. Den fungerar klart bäst till spel med mycket omgivande ljud där omfånget emellanåt känns riktigt bra, men bristerna gör sig ständigt påminda, särskilt i spel med en komplex ljudfront av många lager och i olika frekvenser.