Huawei P9

Det spelar liksom ingen roll i vilket sammanhang jag tar fram Huawei P9 ur fickan. Responsen blir ungefär densamma från alla närvarande: "Wow, vad är det där?". Jag byter mobiler oftare än de flesta andra, men vågar påstå att jag inte sedan HTC släppte sin One M7 för tre år sedan fått så mycket respons på en ny modell.

Sägas ska att jag själv också blev väldigt imponerad när den anlände till redaktionen för två veckor sedan. Huawei var ett märke jag personligen inte hade någon erfarenhet av, och sannolikt var det heller inte ett märke jag hade valt vid inköp av ny elektronik. Helt i onödan tydligen, för faktum är att detta är en av de tjusigaste och mest välbyggda mobiler jag haft förmånen att lägga mina svettiga labbar på.

Chassit är svarvat ur ett och samma stycke aluminium, snyggt borstat på ett sätt som gör att det utöver en läcker finish även resulterar i ett bra grepp. Mobilen är dessutom ynka sju millimeter tjock, och det utan de där utskjutande kamerorna vi vant oss vid på så många mobiler. Definierande är även det lätt höjda glaset och de extremt tunna sidorna mellan ram och skärm som sammantaget gör en väldigt bekväm telefon att hålla i och som fungerar utmärkt att navigera med en hand.

Huawei P9 kostar runt 5500 kronor på de flesta ställen, och därmed är den tusenlappen under LG G5, två tusen billigare än HTC 10 och närmare 3000 kronor billigare än Samsung Galaxy S7 Edge. Då undrar man ju såklart vad som fått stryka på foten för att motivera detta, och det är - ska det visa sig - oväntat lite.

P9 är utrustad med en IPS-skärm på 5,2 tum och upplösningen 1080p, vilket kanske kan låta lite med tanke på att bland annat Samsung vräker på med 2560×1440 till Samsung Galaxy S7. Det är å andra mer än Apple har i Iphone 6S (och samma som i Plus-varianten som dock är större och har sämre pixeltäthet), och färgåtergivningen och kontrasten är mycket bra. Senast har jag haft LG G4 och Nexus 6, och jag vågar påstå att P9 springer cirklar runt dessa båda på när det kommer till skärmen.

Det första som du lär reagera på när du startar P9 är för övrigt Huaweis egna Android-version EMUI som vid en första anblick ser väldigt avskalad ut. Något du snabbt lär märka är dock att Androids typiska filhanterare helt saknas och att du därmed får finna dig i att ha alla appar och ikoner framme, något som påminner om hur det fungerar till Apple-smartphones. I sig inget problem och lätt löst genom att skapa en "Övrigt"-mapp och gömma allt du inte vill se där som dold ikon, alternativt faktiskt skräddarsy Android ordentligt på det sätt som gör systemet så unikt i smartphone-världen.

I övrigt känns det väldigt vanilj-Android i utförandet och Huawei är dessutom vänliga nog att låta mig slänga bort flera av deras förinstallerade appar, något konkurrenterna ofta inte accepterar. EMUI för dock även med sig en rad fördelar som ovanligt fiffiga funktioner för bakgrunder, ikondesign och effekter. P9 talar även om när en app snyltar på batteriet i onödan och erbjuder dig stänga detta, samt optimeringsverktyg som tömmer minne och liknande med jämna mellanrum.

Hardcore-pulare lär störas av att bli påmind om så banala grejer, men jag tror ändå det är funktioner de flesta vardagliga användare kommer tycka bra om. De bidrar dessutom till en riktigt bra batteritid och trots generöst användande har jag ingen gång under testperioden drabbats av dåligt med batteri när det nalkas läggdags. Ofta är det runt 30-40% kvar, vilket jag anser är högt över medel och P9 kan även snabbladdas vid behov (USB C-port).

En annan sak du lär reagera på är att det finns två kameror (f/2.2-lins, 12-megapixel) på baksidan, och det är inte bara en gimmick. Den ena tar nämligen färgfoton och den andra svartvita bilder, men de samverkar också för att förbättra kvaliteten på dina foton och det är även möjligt att fota med bättre skärpedjup. Kamerorna har tagits fram i samarbete med Leica, vilket ger en bildkvalitet som få andra mobiler idag kan matcha och de svartvita fotona saknar överman i smartphone-världen och blir otroligt härligt krispigt monokrona utan efterbehandling.

Kameramenyerna är enkla, utan att för den sakens skull låsa ute mer krävande användare. Det går att spara bilder i raw-format och det finns en rad inställningar att göra för att förbättra fotandet. Däremot saknas bildstabilisator, vilket är ett stort minus när jag försöker filma eller försöker fota med zoom. Det blir liksom skakigt och inte helt bra. Antagligen har Huawei prioriterat bort detta eftersom kameran i övrigt är så snabb att det sällan behövs, men det är ändå en grej jag hoppas läggs till i uppföljarna.

Att jämföra prestanda i Huawei P9 med andra mobiler är lite svårare än vanligt. Huawei har nämligen en egenutvecklad processor kallad Hisilicon Kirin 955, och eftersom de flesta andra större konkurrenter kör Exynos och Snapdragon (och Apple A9) så är det svårt att få en bra bild av vad den klarar av. Det märks dock i de tyngsta spelen att chipet inte riktigt hänger med i svängarna hos en Samsung Galaxy S7, och då har den som ovant nämnt dessutom bättre upplösning.

Det blir aldrig något problem, men bilduppdateringen hänger helt enkelt inte med alla gånger i exempelvis Real Racing 3, och jag kan tänka mig att den får svårt att på ett bra sätt driva virtual reality-appar. För mig som sällan spelar väldigt grafiktunga spel till min smartphone är det inget problem, men det kan vara bra att känna till. I övrigt presterar P9 utmärkt dock och den laddar appar, byter sidor och liknande snabbare än det mesta.

För min egen del är det dock en punkt som drar ner intrycket något och det är ljudet. Även om det inte alls är dåligt, så presterar den inte som konkurrenterna. HTC levererar alltid på denna punkt, samma med Samsung och Sony. Här har Huawei fortfarande en del att göra och ljudet kan jämföras med mellanprissatta mobiler, fullt funktionsdugligt för exempelvis Spotify och podcasts, men den som prioriterar varm och brummande bas lär bli besviken.

En mobils utseende är naturligtvis väldigt subjektivt, men som jag skrev i inledningen har jag inte på länge varit med om en telefon som så många imponerat velat titta och klämma på. Det är verkligen en av de här grejerna man måste se och känna på. Prestandamässigt har den egentligen inga fördelar mot exempelvis Samsung Galaxy S7, men å andra sidan är de heller just inte sämre på någon punkt och kostar 3000 kronor mindre.

Det blir till slut ett blytungt argument för Huawei P9, man får helt enkelt väldigt mycket telefon för pengarna. Den är snabb att använda, bekväm att hålla i, har en smidig Android-variant, är bestyckad med utmärkt kamera och har bra batteritid. Kort sagt en varm köprekommendation.