Silent Hill: Homecoming

Serien som hållit sig lik i flera år nu förvånar äntligen i form av "skrämmande" stora förändringar. Förändringar som enligt mig tveklöst är till det bättre, och som i helhet gör Silent Hill Homecoming till ett "läskigt" mycket bättre spel än sina föregångare.

Jag har alltid varit ett enormt fan av silent hill serien, men låt oss vara ärliga nu. På vilket sätt kan en direkt vidrig spelkontroll och ett långtråkigt stridssystem tillföra något bra i ett spel? Det gör spelet läskigare har det sagts, men jag skulle verkligen ljuga om jag sa att jag kunde hålla med. Det som däremot gjorde dom gamla spelen så fantastiskt bra som dom verkligen var är den makalösa musiken och storyn. I del 5 kanske inte storyn är på topp, men musiken är, samtidigt som man fixat allt jag tidigare haft att klaga på.

Silent Hill Homecoming är enligt mig den perfekta mixen mellan gammalt och nytt. Man använder sig utav samma ljudeffekter, många liknande fiender och samma sorts pussellösande som man haft i tidigare delar. Det nya här är ett stridssystem som fungerar mer en bra, ett system som gör att du nästan alltid vet vart du ska och bossfighter som verkligen förvånar i ren kvalité.

Stridssystemet fungerar som så att du med vapnet du valt kan använda så kallade "light attacks" och "strong attacks". Light attacks tar lite i skada men attackerar snabbt, strong attacks är som det mycket riktigt låter raka motsatsen, men med en strong attack kan du paralyzera din fiende för en kort stund för att antingen använda dig av en "finishing move" som oftast resulterar att din fiende blir ett huvud fattigare, eller så kan du hålla ner strong attack knappen för att ladda upp och ge lite mer kräm i ditt slag. Du kan skifta mellan attackerna för att skapa kombos, och något som verkligen är bra är att olika sorts vapen är bra mot olika sorts fiender. Det här djupet gör att bossfighterna blir bättre än någonsin, och just en utav dom kan jag säga att jag aldrig glömmer.

Ett annat simpelt system som tjockare dimma ju längre bort från målet du kommer gör att man oftast kommer i rätt riktning, och för första gången känns det alltid tydligt om vart man ska sätta fot härnäst. Allt har låtit perfekt hittills, men någonting som jag blev lite lätt besviken på är storyn.

Silent Hill Homecoming handlar om Alex Shepard som återvänder hem efter en lång tids krigande till hemmabyn shepherds glen. Han märker snabbt att den l illa byn han växt upp i förändrats en del då folk helt och hållit försvunnit upp i rök. Lillebrorn Josh sätts i fokus, och ditt uppdrag blir att leta reda på honom i Silent Hill. Det finns en del tvister som man inte räknade med, och som sagt, storyn är långt ifrån dålig. Det är bara det att man förväntar sig samma höga kvalité som i tidigare delar då Silent hill serien faktiskt är en serie som gjort sig känd för sin fängslande story.

Spelet är cirka 8-10 timmar långt, vilket såklart är godkänt, men utan online möjligheter så blir tyvärr Silent Hill Homecoming ett spel du inte plockar upp igen efter din första genomspelning. Så länge du inte är typen som gillar alternativa slut eller nya upplåsbara kostymer det vill säga. Dom 8-10 timmarna du får är dock de bästa skräcktimmarna du kan få tag på denna generation, bättre en resident evil 5 och bättre en dead space, inget snack om saken.

Silent Hill serien har enligt mig varit borta efter del 3, men som titeln antyder i Homecoming så har serien äntligen landat på fötterna igen.
Det här är långt ifrån ett mästerverk men samtidigt så är det långt ifrån så dåligt som många andra recensioner hävdar.

Grafik: 8
Spelbarhet: 8
Ljud: 9
Hållbarhet: 6
Story: 7

+ Riktigt bra soundtrack, oväntat bra bossfighter och riktigt häftigt är det att man ser såren man skapar på fienderna.

- Inte samma högkvalikativa story som man annars får i ett silent hill spel och kort.