Halo: Combat Evolved

Detta är den inledande delen i Halo-serien och början på vad som nu räknas som en utav de bästa spelserierna någonsin.

Året är 2552 och Jorden är vid det här laget så överbefolkad och resurstömd att människan sedan ett par decenier tillbaka börjat leta sig ut i rymden efter nya livsbejakande planeter. Man hittade efter många års sökande sin lycka i en planet som på många sett liknar jorden, Reach. Planeten är full av metaller och mineraler som människorna snabbt drar nytta utav. För första gången på länge lever och frodas den mänskliga rasen och massor med järn, silver, kisel och annat viktigt fraktas hem till jorden där den tillsammans med nyfunnen teknolgi används till fantastiska saker. Framgången blir dock inte särskilt långvarig. En dag kommer ett rymdskepp tillbaka från ett utav de närliggande utposterna. Passagerarna ombord är de enda levande som bevittnade den scen där ett okänt skepp svävade in över utposten Harvest och jämnade den med marken i en enorm stråle med en temperatur som smälter titan inom loppet av sekunder. Människornas teknik är inte ens i närheten. Människorna på Reach är livrädda, och det med all rätt. I deras desperation inleder de Projekt Spartan II. Projektet hinner dock inte fullbordats innan det utomjordiska imperiet "The Covenant" gör grus av hela planeten. Endast ett skepp med människor överlever, Pilar of Autumn.

Efter vad som verkar vara en evig sömn föds det nya jag genom uråldrig fast för människor obebrövad teknologi fram tills detta skede. Med ett hjärta av guld och vilja av stål är jag redan sedan jag föddes till människa en blivande soldat av rang. Men nu när jag återföds med ådror fulla av steroider, genmanipulerade muskler och en närmast oförstörbar rustning är jag så nära en gud bland män man kan komma. Jag är människornas enda chans till seger över det utomjordiska imperiet och den enda överlevande av 300 försöksobjekt från Projekt Spartan II. Varningslampor blinkar och sirener tjuter då moderskeppet Pilar of Autumn försöker stå sig mot den pågående attacken. Fiender strömmar in genom dockningsstationerna och kaos råder. Jag har uppstått i en tid av nöd. Och nöden skall förhoppningsvis släckas tack vare mig.

Så här börjar Halo.

Med hela mänsklighetens fortlevnad på sina axlar staplar man sedan ut på en outforksad planet efter en oundviklig nödlandning. Landskapaet är enormt och den futuritiska designen från moderskeppet är för tillfället som bortblåst. Träden svajar lätt i den bestämda vinden och hundratals meter under mig rinner en enorm flod beståenda av smältvatten som kommer från de snöklädda bergstopparna jag skymtar i fjärran. Storslagenheten är total, men lugnet är kortvarigt. Snart cirklar ett enormt skepp utrustat med laserkanoner och mystiska sköldar över mig. Jag måste gömma mig fort innan jag röjer min position. Till min lättnad blir jag inte upptäckt och skeppet försvinner snart bakom bergstopparna. Jag klarade mig, för den här gången. På väg mot nästa mål lägger jag märke till att det inte alls är någon planet jag går på utan en kollosal konstgjord ring som svävar i rymden, runt de himlakroppar jag ser över mig.
Atmosfären var och är helt fantastisk.

Halo är i många avseenden ett väldigt lättsamt spel trots den tunga storyn och den enorma världen. Väldigt lite blod, inte särskilt utstuderat våld och en hel del humor bidrar till detta. Trots detta förlorar inte spelet sin integritet och det känns aldrig tramsigt eller oseriöst. Spelkontrollen sitter från första stund och man manövrerar supersoldaten genom dess egna ögon utan problem. Till din hjälp har du både människornas kulvapen, sprängmedel och fordon samt covenaternas egen plasmateknologi som du vid vissa tider får tillfälle att använda emot dem.

Förbered dig på en resa utöver de vanliga då du mejar ner horder av hatiska covenanter för att komma fram till varför de askyr den mänskliga rasen så. Halo är trots sina snart sju år på nacken fortfarande ett utav de bästa spelen någonsin och en total kioskvältare i sin genre. Inget annat hade en chans och väldigt få kan än idag sätta sig upp emot storheten i Halo. Spelet är än idag det spelet alla spel försöker att slå och enligt mig så har få ens kommit i närheten. Halo är definieringen av ordet "episkt" från början till slut och jag kan inte annat dela med mig av en romans som trots sin ålder fortfarande är lika starkt. Det här är magi i spelform och något annat än ett maxbetyg ifrån mig finns inte på denna jord.