Overlord II

Efter att ha blivit frälst i Overlord blev jag minst lika glad över att " Evil always finds a way".

Det tog ett tag innan jag gick och köpte Overlord II, mest för att jag av princip tycker att 600-700 spänn för ett spel är för mycket pengar. Så när jag kunde få det för ca 350:- slog jag till direkt.

När man i Overlord skulle leta upp och smiska hjältar på löpande band skall man i Overlord 2 istället slåss mot ett Imperium efter romersk förlaga. Dessa vill avskaffa all magi och som en nyligen uppvaknad mörkrets herre kan man ju inte tolerera sådana friheter- eller? Spelet börjar när man som ung ger sig på bybor i den intet ont anade byn Northrend. Eftersom man är bara barnet sker detta med inte fullt så djävulska sätt som man kan senare i spelet kan leka med.

En mörk härskare är givetvis ingenting utan sina underlydande minions och här kommer den första upprepningen. Då man i princip hela spelet letar efter sina olika sorters minions, du börjar med de bruna ( dina krigare) därpå skall du hitta och skaffa dina röda ( ranged fire), gröna ( stealth, gift) och dina blå ( healers, överlever i vatten). En positiv sak är att du kan samla på dig stenar som du under spelets gång kan uppgradera deras bon på, och därigenom göra dem mer stryktåliga- även möjligheten att återväcka fallna minions var ett positivt inslag. Man kan även skaffa riddjur till sina små odågor till följare- men även dessa har man ganska starka begränsningar då man inte kan använda dem överallt. Så vargarna fick hålla sig på isbanorna, spindlarna i djungelområden etc.

Andra krav för en ond härskare är ju givetvis ett ondskans torn och mistresses. Här upplevde jag en positiv förändring- för i Overlord kostade det ganska mycket att rent estetiskt tuffa till sitt torn- nu kostar det bra mycket mindre. Att du kan välja vem utav dina max tre mistresses som för närvarande är din favorit är kanske inget viktigt val, men ändå en kul möjlighet att kunna välja fritt.

Det som däremot sänker spelets kontroller. Vid ett tillfälle slåss man mot en jättespindel och det är väl ok, om man hade kunnat flytta kameran så att man kunde se den. Att det påminner alldeles för mycket om Overlord i upplägget var inte heller så upphetsande, även fast klara förbättringar skett var det egentligen samma spel fast med andra motståndare. Så det är ju en himla tur att spelet Overlord numbero uno var tokroligt- för även om nummer två har sina skavanker tycker jag att det var väldigt roligt att spela igenom det.