Far Cry

Till och från händer det att man lyckas lägga vantarna på ett spel som verkligen får en att häpna. Man tappar liksom hakan, vet inte vad man ska säga, och det hela slutar med att man bara sitter och spelar igenom spelet med ögon stora som meloner och hakan vid knäna. Far Cry är precis ett sådant spel.

Jag hade inga direkta förväntningar på Far Cry när jag första gången satte mig och spelade det för ett antal år sedan. Jag hade gjort mitt yttersta för att gömma mig för eventuella glåpord eller hyllningar från recensioner, för att på så vis kunna bilda mig en helt egen uppfattning om spelet. Det enda jag inte hade lyckats undgå var snacket om den magiska grafiken.

När jag sedan satte mig framför datorn så visade det sig att grafiken verkligen var magisk. Det snyggaste PC-spelet som dittills hade släppts, det var det egentligen inte mycket till snack om. Vad jag dock inte riktigt hade väntat mig var att spelet även i övrigt var helt fantastiskt.

Kontrollen är bra, AI:n är funktionsduglig och spänningen i vissa delar har än idag bara överträffats av ett visst sniperuppdrag i Call Of Duty 4.

Själva helheten som formas av den, för sin tid, förträffliga grafiken samt storyn och spänningen gör att Far Cry måste räknas som ett mästerverk.

Jag ger Far Cry 9/10, men jag vet egentligen inte vad jag har för någonting negativt att säga. Det är bara så att spelet inte når upp i samma höjd som exempelvis Final Fantasy VII och därför skulle en 10:a inte kännas helt rätt. Men faktum kvarstår dock att tillsammans med Half Life 2 så är det ingen tvekan om att Far Cry var 2004 års bästa PC-spel. Och det håller än idag...