Uncharted 2: Among Thieves

Sonys tyngdviktare är nu betygsatt av mig.
Så här tycker jag.

När jag först startar känner jag förhoppningarna i kroppen. Jag ser, jag känner och jag spelar.
Förhoppningarna är slagna.

Storyn är rörande, spännande och man törstar alltid efter mer.
Man börjar som den gamle gode äventyraren Nathan. I ett krashat tåg. Man får nu, tidigt i spelet känna klättersystemet som utvecklats mycket. Jag förstår att detta är en händelse längre fram i spelet. Och efter att ha spelat början som den skadade, flummande Nathan får man se hur allt gick till. Ju längre man kommer desto mer vill man spela. Man får inte nog. Överraskningar finns överallt. Vackra mellansekvenser finns det gott om där man många gånger följer med.
Miljöerna varierar på ett mycket bättre sätt en dess föregångare, snö, sol, regn. Alla element är inblandade. Storyn är välskriven och mot slutet, som jag inte kommer avslöja något mer om än att det är fantastiskt och storslaget. Storyn kretsar runt en skatt som alla jagar, skurkar med sinnesjuka tankar och dig själv. Krig är ett faktum. Actionen har aldrig varit så bra. Den slår ettan med hästlängder och fienderna är nu mycket mer detaljerade, svårdödade och smarta. Även om dom är dumma. Börjar det bli komplett. Ja, det börjar det. Jag är ännu en gång kär i ett spel.

Grafiken är just det som är mest känt för spelet. Det har pratats mycket om hur grafiken skulle utvecklas och med spelet i handen kan jag bara säga att grafiken är fantastisk. Sony må sälja konsol dåligt men det senaste är det dem som lyckas göra snyggaste konsolspelen. Uncharted 2 är inte lika snyggt som killzone 2 men det är horribelt snyggt. Ljussättningar, animationer och framförallt miljöer är sjukt snygga.

Fantastiskt spel. Köp!