Halo 3: ODST

Detta spelet införskaffade jag för ett tag sedan och är mycket nöjd med det. På en skala ett till tio så får det en sjua nämligen.

Jag gillade inte riktigt att Halo 3 var riktigt kort storymässigt. Det fanns nio banor att tillgå eller något liknande. Snålt. I detta spelet så följer vi en rookie som letar efter resten av de borttappade trupperna. Delen då man springer omkring och letar ledtrådar är ibland lite småmysig men efter ett tag så blir detta lite reperativt.

Uppdragen då jag följer de borttappade soldaterna (eller är det the rookie som är bortappad), det är då spelet är som bäst.

Visst, det var ett riktigt snålt spel storymässigt och Halo universumet börjar ju längre tid jag spenderar där tråka ut mig. Nej, detta spel ska i framtiden bli ihåg-kommen som ett multiplayer spel, för det är där det är som bäst.

Online matcherna varieras inte märkbart ifrån Halo 3, men det är inte den punkten som jag gillar mest. Det är såklart firefight som jag snackar om. Jag ser direkt att detta är direkt taget från gears of wars 2 Horde. vilket är positivt. Man kan kalla det för Halos Horde.

Detta spel höll mig bitvist underhållen under storyns gång, men bättre upp i multiplayerväg.

En sak till som jag vill ta upp är att man inte tål lika mycket stryk som Master chief utan är ömtålig som en docka. Vapnen tar mindre skada på fienderna även på de lägre svårighetsgraderna, vilket jag finner som en märklig prioritering. Jag förstår att man ska känna sig mer utsatt genom detta, men kom igen, jag vill känna mig som en super spartan!

Musiken är inte lika bra som i Halo 3, men den fungerar. Grafiken känns lite gammal, men det är inget som jag stör mig på eftersom jag fortfarande tycker att den är småmysig...