Dante's Inferno

När utvecklarna bakom Dead Space gör ett actionspel som bygger på Dantes resa genom helvetet i verket Den Gudomliga Komedin blir jag hoppfull. Killarna har talang och manuset är givetvis en guldgruva. Men de goda förutsättningarna till trots - spelet håller inte i konkurrensen.

Dante´s Inferno. Eller en mer ackurat beskrivning: Generic Titty God of B-buttonmashing. Från första duellen med den fegaste Döden hittills som när han ligger i galjen skriker som en skolflicka till den fars som kallas slutlboss gör Visceral Games mig besviken. Spelet har jämförts med God of War, vilket kan bero på att man stulit 80% av byggstenarna därifrån för att sedan inte veta vad man ska göra med dem, men jag vill inte gärna nämna dem i samma andetag ty då GoW spelar i Premier League harvar Dante i tredjedivisionen.

Felet ligger mest i spelkänslan. Det känns knappt som ett spel, utan som ett techdemo. Skala bort all maffig grafik och du är kvar med en arena och fiender. För spelet återupprepar sig ständigt. En eldvägg låser in dig. Därefter spawnas vågor av fiender tills du klarat dem och kan fortsätta. Sen upprepas det, släng in några tråkiga pussel som ofta involverar att svinga sig i "lianer" emellanåt. Fienderna varierar sig sällan och när samma flygande, eldspottande harpyer eller tjurliknande dödsänglar spawnas för trehundrade gången tappar man bara suget. Och då menar jag spawnas, man försöker inte ens dölja det med att de ska klättra upp längs bergsväggen eller komma från grottor, de bara poffar fram.

När en ny fiende introduceras så sker det genom att man först möter en. Sen kommer två eller tre. Sen mixar de med monster man redan dräpt i otal. Sorligt förutsägbart. Det går inte att slå ner dem för klippor heller, en osynlig vägg sätter stopp för det, vilket står i kontrast mot hur du själv kan falla ned.

Värst var designen på de sista banorna. Här har man helt slutat försöka maskera sitt dåliga gameplay och tvingar en helt enkelt att harva sig igenom tio arenor med fiender där man ska utföra olika uppdrag för att komma vidare, som att hålla sig i luften i sju sekunder eller göra en 100 hit combo. Snacka om att ta en ur spelet och verkligen påminna en om att man spelar ett spel (som att jag kunde glömma). En 'tutorial' när spelet håller på att nå sitt klimax? Grym gameplan.

Inte heller hjälper det att man är fast med ett enda vapen, en lie. Dödens lie. Ett svagt vapen med en lätt och stark attack som saknar tyngd och som märkligt nog inte är kraftfullare än den standardlie man spelar de första fem minuterna med. Helvetets demoner tål många slag innan de faller vilket gör att jag, så fort jag får tillgång till det, byter till ett heligt kors, en avståndsattack som jag använder under resten av spelet. Det går också att blocka, kontra och rulla undan, även om undanrullningen inte alltid känns responsiv samtidigt som den rullar för långt.

Det finns magier och tillbehör som underlättar. Varje monster kan dödas med en sekvens av knapptryckningar som ger god eller ond erfarenhet beroende på vad man väljer. Denna erfarenhet kan sedan användas i ett skilltree till att ge nya förmågor såsom det heliga korset, bättre combos, mer liv etc. Den goda sidan ger andra bonusar än den onda. Så fort man får tag i helningsmagi + manaregeneration, vilket iofs tar ungefär halva spelet, är man så gott som odödlig. Tillbehören hittar man, ger bonusar, och kan levlas upp i tre nivåer för att utöka bonusen. Utspridda i helvetets nio cirklar finns kända och okända personligheter från verkligheten som man kan rädda eller fördöma i ett minispel för att få en stor säck god eller ond erfarenhet.

Något som du snabbt kommer tröttna på är det evinnerliga B-knappstryckandet. För att öppna en dörr... måste du hamra B-knappen. För att få god erfarenhet gäller det att hamra B-knappen ännu mer. För att ta relikskrin (som ger t ex mana eller liv) måste du hamra B-knappen. Allt larvigt och onödigt som du kan komma på kräver att man ska hamra just B-knappen. Det finns också Quick Time Events som inte innefattar att hamra B-knappen! Det lustiga är dock att man efter flera timmar kan hitta ett tillbehör som gör att relikskrinen öppnas automatiskt. Utvecklarna inser alltså att det är ett helvete av onödighet att tvingas peppra B-knappen för att öppna ett skrin så de ger oss en lösning som TILLBEHÖR? Kunde de inte tänkt på det innan, vem f-n tycker det är roligt att trycka på B-knappen så ofta? Det är roligt de första fem minuterna, men vi är inte apor, vi tröttnar!

Berättelsen då? Man har ju underlaget. Borde vara upplagt för något trevligt. Tja, för det första så är man scizofren i sin berättarstil. CGI, varvas med ingamemotorn och tecknade tillbakablickar. CGI-scenerna är jäkligt snygga och välgjorda men tyvärr finns det på tok för få. Istället för att EA skickar trälådor med bandspelare som pressen skulle hacka sönder, eller falska checkar i snygga boxar kunde de kanske lagt pengarna på fler CGI-sekvenser och ett bättre spel. Dante´s Inferno är ett lysande exempel på en produkt där spelet fått stå i skymundan av marknadsföringen.

Och även om storyn i sig är det som driver mig vidare i brist på annat - Dante måste rädda sin trolovade Beatrice som han bedrog under Korståget, eftersom han var otrogen när de hade ett aktivt kyskhetslöfte. Lucifer drar ner Beatrice till Helvetet för att fördöma Dante till att befria honom eftersom Dantes själ är så svart och korrumperad att han överstiger Djävulen själv i synd - så sabbas den ganska kapitalt av framför allt Dante´s tafatta inlevelse. Röstskådisen är värdelös och karaktären i sig är totalt okarismatisk, generic marine med kors inristat i bröstet nr 105. Han är inte ensam om att sakna känsla dock, vissa gör det bra, de flesta gör det dåligt. Dante´s mentor Virgil som man stöter på som en blå ande genom spelets banor, som ska vara vis och klok, snackar ren galimatias.

Sen måste jag ställa mig frågande till sexexponeringen. Var det verkligen nödvändigt att visa bröst så ofta? Lustens cirkel är osmaklig med vaginor föreställande dörröppningar, spelhistoriens största bröst, och stönande futaranidemoner. Om ni vred på er när ni spelade Bayonetta kan ni nog skippa detta med fördel. Visserligen, ok, det heter lustens cirkel och meningen är förstås att dimensionen ska porträtteras så.. men i och med att det också sker i en del mellansekvenser ej kopplade till detta så ser jag det bara som ett tillfälle för utvecklarna att få visa något de tror säljer. Jag har inget emot lite sex och bröst i spel men det här kändes faktiskt tämligen överdrivet.

Grafiken är inget extraordinärt men ändå det bästa med spelet. Bandesignen är relativt trogen originalet, så här skulle helvetet kunna se ut. Överallt plågas, torteras och jämrar sig människor och väggarna dekoreras med kött och blod och allt det där. Eld finns det mycket av i helvetet och den är också riktigt snygg. Explosioner skapar ett fyrverkeri av fallande eldlågor med svarta röksvansar och effekter som flytande guld och kokande blod ser tilltalande ut, om än stereotypiskt. Andra imperfektioner drar dock ned helhetsintrycket och man blir aldrig riktigt förbluffad. Även om jag känner av lite Dead Space-stil i spelet så känns det betydligt mer influerat av Jericho till designen.

Under spelets gång stötte jag på flertalet buggar. När jag nästan vunnit första bossfighten föll jag i all evighet och var tvungen att ladda om. I en del av spelet var världen inte utritad så jag sprang runt och slogs "utanför banan" tills jag kom in igen. På ett annat ställe gick det inte att hoppa mellan två plattformar utan att ramla ned automatiskt. Grejer som återigen påminner mig om att jag spelar ett spel, ett ofärdigt sådant.

Bossar finns också, men de är för enkla. De tål ganska mycket eftersom man är så svag, men de utgör inget hot. Har de tur så är man döende när man når dem och eftersom spelet inte ger dig fullt med liv om du dör och laddar om checkpointen så kan du plötsligt stå där mot en boss med en strimma grönt kvar på livmätaren. Om man försöker tillräckligt många gånger så får man till slut mer och mer dock, men det är ett onödigt moment och ytterligare ett exempel på dålig speldesign.

För att avrunda tycker jag inte man ska köpa detta i den nuvarande konkurrensen. Jag hade höga förhoppningar som på intet sätt infriats. Jämför man med eliten har Dante ingen chans, men det är fortfarande ett spelbart spel som är ok om man någon gång vill ta upp det i reabacken och spela igenom det på en 6-8 timmar. Men i dagsläget? Spara pengarna.

+ Grafiken
+ Storyn i viss mån

- Frenetiskt knapptryckande
- Repetitiv speldesign
- Dante är en riktigt usel karaktär med fruktansvärt röstskådespel
- Buggigt
- Hittar inte på mycket eget

5/10 - Mediokert

Recension med bilder: http://www.minhembio.com/artiklar/2057