Svenska
MEDLEMSRECENSION

Metro 2033

Skrivet av: Filip_M   2010-03-20

Metro 2033 introducerar de ukrainska pågarna på 4A Games-redaktionen för spelscenen. Försöket att förmedla den dystopiska känslan av hopplöshet och viljan att överleva i ödemarkerna lyckas - hyfsat.

Metro 2033 är Dmitry Glukhovskys debutroman som släpptes 2002. Den handlar om en alternativ framtid då Sovjet och övriga stormakter utkämpat ett krig med kärnvapen, som slutade i en ödesdiger förlust för alla parter - jorden är reducerad till ruiner och karga förhållanden råder i den radioaktiva luften som gör marken obeboelig. Därför har den ryska och möjligtvis tyska befolkningen flyttat ner till tunnelbanorna, Storbritannien anno 1940-style. Som en följd av klimatet har mutanter uppstått, som hotar tjugoåriga protagonisten Artyoms tunnelbana. Enda lösningen är att eradikera alla kvarvarande mutanter med hjälp av överflödiga raketer från en övergiven missilbas, och det är det som berättelsen följer. Hans mödosamma kamp mot klockan berättas ur ett dåtidsperspektiv.

Storyn är väldigt bra. Jag skulle kunna läsa boken, då den väcker intressanta frågor. Ska eld bekämpas med eld? Ska vi lämna över stafettpinnen till evolutionen när vi ramlade på upploppet? Är du beredd att offra allt för din familj och vänner skull? Många lösa knutar slängs ut för spelaren att följa, men tyvärr så brister dramaturgin eftersom man aldrig får något riktigt svar. Jag funderade över vissa händelser i spelet som skett, men det framkom inte riktigt varför de inträffade eller nämndes. Sköna karaktärer utlovas, speciellt den morbide skojaren Ulman som hade en frapperande torr och dålig humor - helt enligt mina krav.

Artyoms väg till D6, missilsilon, är varken lätt eller särskilt repetitiv. Man får bekanta sig med både över- och underjorden, smyga undan konfrontationer, åka dressiner under beskjutning, slåss med odjur, använda kranar, och ge fascister såväl som kommunister på käften. Lite av varje står på schemat, men huvudsakligen är det du och ditt trogna vapen mot undergångens söner. Det är bra, må jag säga. Ett stabilt gameplay väger upp många av de småfel jag mötte på vägen, men jag kände inte av skräckelementet som skulle vara där. I bästa fall var en stand off utan någon ammunition eller Artyoms (väldigt) frekventa masspsykoser det som i alla fall försökte sätta skräck i mig. Kände dock att det senare var ett skamligt försök till ripoff av F.E.A.R:s "drömavsnitt" där man fick se Alma och en massa hemska saker.

Livet efter kärnvapenkrigen är ett hårt liv. Ryssarna drömmer tillbaka till sovjetdominansen innan kriget och speciellt ammunition är hårdvaluta i de små, glesbefolkade tunnelbanorna. Konstigt nog, med tanke på att varken mat eller vatten kan produceras. Istället får du handla vapen och modifikationer för små patroner som du hittar längs vägen. För att vistas ovan måste du bära gasmask som kan gå sönder i en strid med mutanter eller banditer, som har tagit tillfället i akt att länsa alla mänskliga resurser kvar från det gamla sovjetiska imperiet. Vissa tunnelbanor har fortfarande läger med kommunistsympatisörer medan andra har tagit emot emigrerande nazister och deras följetong. Oftast får du sällskap på vägen i form utav f.d. soldater, men allt som oftast får du se dig själv göra upp med svårigheterna på vägen, då människor dör som flugor i det otroligt rigida landskapet som är scenen för Metro 2033.

Det för en till AI:n. Hur är den? Förskräcklig är mitt svar. Dina bundisar som du har med dig är nästan odödliga, vilket förenklar, men deras intelligens kan ifrågasättas. Oftast behövde motståndet komma rakt in i mitten av cirkeln där mina kamrater samlat sig, och då bröt helvetet loss med kulor som ven överallt och paniken spred sig. Jag blev nervös bara av att titta på hur oorganiserat deras försvar var. Ibland vände sig fienden helt ologiskt som robotar mot ett håll och fick hjärnsläpp medan jag sköt ner dem bakifrån, helt utan att tänka på var jag befann mig. Och det här var ändå på normal. Metro 2033 borde istället ha döpt om sig till Metro: Russian Invasion eller Quantity 2033 eftersom det knappast var några små grupper man mötte; nej då, man utkämpade ett guerillakrig mot rena divisioner av monster och banditer/fascistsvin/f.d soldater trogna Röda Armén.

Atmosfären stämmer överens med både Fallout, STALKER och F.E.A.R. Det är en väldigt kall miljö med dystopiska toner i både design och humör i berättandet, och det bör väl sägas att 4A Games är ett utbrytarbolag från gänget som gjorde STALKER. Det märker man gott och väl då ammunitionen alltid är knaper och man ränner runt i radioaktiva ödemarker, samtidigt som solidaritet verkar vara en bristvara bland monster och utarmade människor.

Ljudet är inte så framträdande i Metro. Förutom ljuden från skotten som viner, monstrens tjut och det faktiskt smått imponerande röstskådespeleriet så lyser musiken med sin frånvaro. Kanske var det så att jag inte märkte av den på grund av den involverande atmosfären. I vilket fall var den lågmäld. Röstskådisarna var engagerande och fastän jag motvilligt hade på engelska och därmed fick lyssna på oerhört knackig ryskengelska så njöt jag faktiskt av försöket. Jag hade gärna haft på ryskan som böljade fram men jag var tvungen att ta bort det; så fort man kom till en tunnelbana med folk så pratade alla i mun på varandra. Utan undertexter. Om det fanns något fasansfullt i Metro 2033 så var det definitivt en hel by med ryska röster som gick in i varandra - jag trodde jag skulle bli galen.

Grafiskt är det varken eller. Det märks att Metro 2033 gör sig bäst på PC, då boxen inte verkar göra sitt bästa för att pressa grafikens gränser. Man kan nästan säga att Metros grafiska prestation befinner sig i limboposition - människorna är gräsligt fula och stela, grafiken under jord tenderar att bli intetsägande och klaustrofobisk, och mutanternas utseende är så kliché och tveksamma att man undrar om de lånat från STALKER. Samtidigt är ljussättningen mycket bra, elden trevlig, grafiken ovanför jord likaså och de tragiska miljöerna fyllda av atmosfär. Fysikmotorn gör sig inte särskilt gällande men gör ett gott jobb med interaktivitet i det mesta, medan animationerna är bra till och från. Ibland blir det helt sjukt med döda monster som flyger likt vantar och så, men man skall väl inte klaga för mycket då det annars är okej.

På 2030-talet blev man uppenbarligen omständig med hur man konserverade och organiserade sina resurser och vapen. Visserligen kan man bestämma själv om man vill ha en cirkulär eller linjär struktur på sin vapenuppställning, alltså att dina tillgångar visas på en rad när du skall välja dem, eller i en ring. Men det är inte till någon vidare hjälp. Jag fann det svårt att flexibelt ändra vapen under strid och jag blev lite frustrerad. Dessutom verkar man ha gått tillbaka i vapeneffektivitet eftersom inget vapen är starkare än det andra, som till att börja med inte är värre än en ärtpuffra. Speciellt hagelgeväret har tappat sin forna glans och är bara ett närstridsvapen som inte förtjänar något egentligt omnämnande. Löjligt och återigen frustrerande. Om man försöker överleva och fortfarande har råvaror från den gamla tiden, varför inte då investera i big ass guns? En till fråga utan svar.

Speltiden ligger på ca en och en halv intensiv speldag för min egen del, ungefär 7-9 timmar. Hållbarheten beror på hur mycket tid du tar på dig för att observera detaljer eller starta om vissa segment. Dock är det så linjärt att jag har svårt att se varför det skulle ta längre tid även om jag hört om folk som tagit 14 timmar på sig.

Men jag ska inte klaga så överdrivet; faktum är att Metro 2033 är ett riktigt gött spel om jag får uttrycka mig dialektalt. Det är ett sådant där spel som inte kräver mycket av spelaren men heller inte blir för lätt, ett dussinspel med mottot "dussinspelet för dig". Så knäck en bärs och slappna av i fåtöljen medan du tar dig fram i det forna imperiet Ryssland och skjuter monster och ryssar. Kan på mitt ord lova att du kommer ha en tillräckligt god stund för att kunna koppla av samtidigt som du är aktiv.

+ Röstskådespeleriet
+ Lagom långt
+ Okej gameplay
+ Ryskan/atmosfären

- Vissa grafiska aspekter
- Kvantitetsprincip
- Bråkig kontroll
- Ryskan kväljs p.g.a. ljudproblem

Medlemsrecensioner7
Samlat betyg: 8/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10