How to Train your Dragon

Filmbolagens skamlösa exploatering av spelmarknaden fortsätter med Etranges Libellules egen tolkning av How To Train Your Dragon, eller Draktämjaren för oss vikingar - vars kritik på filmfronten är god. När jag ser på spelversionen ser jag ett till synes lovande barnspel, som föll pladask.

Den nya filmen Draktämjaren är en ny produkt från DreamWorks Animation, signerad av Chris Sanders, skaparen bakom Lilo & Stitch, en annan sockersöt Disneyproduktion. Draktämjaren skrevs av brittiska Cressida Crowell 2003 och har mynnat ut till en enda lång bokserie om den lilla vikingen Hiccup och hans drake, Tandlös (Toothless) på den fiktiva ön Berk. Traditionen säger att varje pojke i den lilla byn på ön skall tämja en drake för att senare döda den för att bli en fullfjädrad viking, annars blir man för evigt bannlyst. Hiccup gör såklart inte detta utan börjar bry sig om sin drake, vilket man inte alls tar med i spelet. Där ska du snarare slåss och bråka istället. Och samla saker. Etranges Libellules har nämligen valt sin egen väg att berätta, antagligen för att göra det lite mer barnvänligt men ändå actionfyllt.

Som jag nämnde så går How To Train Your Dragon ut på att gå med i turneringar med din drake. Där skall ni slåss för att bli den främste draktämjaren i Berk, vilket är en mödosam resa i teorin. Man har implementerat ett RPG-system där du tar hand om din drake, som evolverar med tiden du engagerar i kraken - samtidigt som du kan utöka din besättning med upp till fyra drakar, alla med unika färdigheter och stridsstilar. Detta är bara en del utav kakan; förutom att ledsaga din virtuella, eldsprutande reptil tvingas du att sköta om kufen, som en häst. Den skall få sova, den skall ha mat, tillit till dig, gott humör, uppgraderas och förbättra sina färdigheter, allt för att hjälpa dig att vinna de turneringar som finns anlagda på öns officiella arena. Allt det kommer inte gratis - springpojkeuppdrag där du slavar för din drake är inget ovanligt. "Utmaningar" finns även utsatta på ön. I takt med att du tvingas backtracka för att finna vissa "recept" till bättre föda osv. och annat relaterat till din drakes uppfödning märker du hur ihåligt det är. För är det här verkligen vad ett barn vill?

Ja, det är ett barnspel. Det är kort sagt den perfekta avbilden av spelet Lagom: hyfsad, intetsägande grafik, mysigt soundtrack, uselt skådespel (irländska vikingar), okej kontroll på gränsen till jobbig, systematiskt. Man vet vad man får. Ett spel som duger i några timmar. Men vad följer med det? Hjärndöd repetivitet i symbios med uttjatade, irriterande spelmoment som du sett i precis alla filmlicensspel för barn sedan tidigare. Det är så jag vill ryta - vakna! Vem har inte spelat igenom ett barnspel och direkt märkt att allting verkar loopas? Större delen samlade jag in saker, sprang och töntade mig, gjorde utmaningar och gjorde samma sak, om och om igen, för att uppgradera min drake. När jag väl slogs var det verkligen pisstråkigt och inte värt att kallas för slagsmål. Jag kunde ha gått igenom större delen av spelet, om inte hela, utan att levla om jag hade velat, så meningslösa var fightingssekvenserna.

För om jag får rikta min uppmärksamhet till er och era barn, hur taktiskt benägna är de flesta barn överlag? Ger man Tekken 6 till en liten påg och förväntar sig att han skall kunna bemästra de strategiska aspekter som är ett måste? Nej, det gör man inte. Istället hjärntvättar man dem med sånt här, där buttonmashing är dogm. Jag visste inte ens att "blockera" fanns förrän jag tryckte på lite knappar, eftersom spelet inte gav dig en susning om att du kunde göra det överhuvudtaget. Varför skulle du, dock?

Det gör mig ledsen i hjärtat som barn. Fundamentet finns där. Stridssekvenserna är faktiskt bra, förutom att de är hopplöst meningslösa i och med den obefintliga svårighetsgraden och något trubbiga kontrollen. RPG-systemet hade varit roligt om det inte hade varit så att belöningarna uteblev och insamlingsprocessen var mördande tråkig. Ljudet var ljuvligt flörtande med mytologiska toner - förutom röstskådespeleriet som gröpte ur ett stort hål i tinningen på mig. Något allvarligt trollbindande fattades i mixen för att det här skulle ha kunnat bli bra. Istället blev det en motsatt effekt av det hela vilket nu resulterade i det här hemska hafsverket. Jag somnade till och med medan jag spelade, så tråkigt var det. Det har aldrig hänt förut.

Multiplayer finns och vill du (kanske din son/dotter) utmana andra finns ett multiplayer-läge där ni visar vem som slåss bäst i arenan. Mycket mer erbjuds inte faktiskt.

+ Grundstommen med intressanta idéer
+ Stridssekvenserna
+ Tekniskt ett habilt spel

- Känslan av tomhet
- Tillverkarnas misslyckande
- Repetitivt som få
- Följer barnspelsmallen alltför mycket
- Mördande tråkigt insamlingsmoment
- Värdelösa uppdrag

4/10 - Dåligt