Svenska
MEDLEMSRECENSION

Splinter Cell: Conviction

Skrivet av: gurage   2010-04-21

Agent 007 släng dig i väggen, Sam Fischer äger ut dig på alla nivåer. I Ubisofts senaste Splinter Cell: Conviction, har man gjort en nystart av hela franchisen. Nya, mer aggressiva moves, snabbare tempo, och ny huvudperson. För jag kan inte tro att det är Sam Fischer som jag just nu låter skjuta skallarna av några fiender. ''Sam som vi kände är död'', säger en av karaktärerna i spelet. Och jag kan inte göra annat än att hålla med. Sam är skitförbannad, vilket man ser tidigt i spelet när jag låter honom dänga en killes skalle i en spegel,dörr och pissoar innan jag tillslut låter killen dö i frid.

Några nya funktioner i spelet är förmågan som Sam har, att markera och avrätta fiender.
Många har klagat på detta, några tycker att sänker stealthnivån i spelet, andra ser det som en handikappsimulator av något slag. Men enligt mig skulle stealthnivån sänkas ytterligare några steg om denna funktion inte fanns med. Och det ser onekligen otroligt coolt ut när jag skjuter en kille framför mig, och sedan halvt vänder mig om och skjuter under armen, så den vakt som märkte skottet neutraliseras snabbt och effektivt.
Dock kan det bli lite löjligt lätt när man uppgraderar en del vapen så man kanske har fyra- fem markeringar. Halva rummet kan då rensas med ett knapptryck.

En annan funktion är Last Known Position (Senast Kända Postion). Om en fiende ser dig men du lyckas försvinna i mörkret, så bildas det en silhuett, på den plats som fienden senast sett dig. Du kan utnyttja detta genom att flanka dem, när de undersöker din LKP.


Storyn är spännande och helt enkelt underbar. Och att ta hjälp av miljön för att berätta den är helt enkelt brilliant. Laddningstiderna är relativt korta, och medans man väntar får man lyssna till storyn.
Dock tyckte jag att den kändes lite för kort. Kanske var det för att jag uppskattade spelstunderna så mycket, kanske inte.

Men så får man ju inte glömma det suveräna co-opläget där man får klä på sig rollerna som agenterna Archer och Kestrel. Co-opläget utklassar de flesta fulla co-opspel idag, exempelvis Army of TWO: 40th day(nåja, säger inte mycket kanske), och förtjänar ett eget betyg: 10/10. Varför det får högre betyg än singelplayerdelen är för att det är jädrans roligt och köra med sin kompis och samarbeta för att avsluta updraget så tyst som möjligt.
Sen kommer det andra multiplayerläget, Deniable Ops, som inkluderar lägena Hunter, Face-off, infiltration (Finns med i vissa special editions och på uplay) som alla är väldigt underhållande.

Stealthnivån, som jag redan skrivit om, är lägre i singelplayerdelen jämfört med multiplayerdelen, men är fortfarande väldigt underhållande. en del uppdrag är helt baserad på action, andra den totala motsatsen, medans vissa blir vad spelaren gör dem till. Vill man vara brutal och högljudd, eller vara tyst och dödlig, är det helt upp till spelaren.
Det är du som ger din egen spelupplevelse.

En sak som drar ner lite på betyget, är att man inte kan gömma undan kroppar. Detta kunde ha tillfört lite till stealthdelen.

Betyg:
Ljud: 9/10 musiken är underbar ljuv och stämningsfull. Dock kan vissa repliker upprepas ett tiotal gånger av en del fiender som upptäckt dig. T.ex. '' Do you think were stupid? You come to us instead!We know how to fight back an ambush!'' har jag hört så många gånger så öronen börjar blöda

Grafik: 10/10 Riktigt bra grafik, med otroliga ljussättningar, och sjukt bra animationer.

Spelbarhet: 8/10 kontrollen är skiftande: ibland kan den vara bökig, ibland för lätt. Vill jag hoppa till ett rör kanske jag istället hoppar över ett skydd så jag blir upptäckt av de ilskna vakterna. Men annars sitter den som en smäck.
En liten glitch som ofta förekommer när jag spelar är när jag hoppar ner på en fiende, så flyger han iväg. har fått mig och min kompis att gapskratta många gånger.

Hållbarhet: 9/10 Relativt kort story, men multiplayerdelen kan hålla spelet vid liv i många år.

Slutbetyg: en stark 9. Spliner Cell: Conviction är ett av de bästa i serien, och i det har jag några av mina bästa spelminnen. Det coolaste
någonsin i spelet, var i singleplayer delen, i Third echelons högkvarter, i ett kolsvart rum, och det enda som hördes var det ljud som absolut alla splinter cell fans känner igen. Jag säger bara: <schtjiieew>

Medlemsrecensioner8
Samlat betyg: 7/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10