Svenska
MEDLEMSRECENSION

Grand Theft Auto: Vice City

Grand Theft Auto: Vice City har funnits ett tag till Playstation 2, och först nu kan vi PC ägare lägga våra darrande händer på denna förbjudna frukt. Under tiden vi har väntat har frukten mognat, PC versionen har bättre grafik, inbyggd MP3 spelare och bättre kontroll tack vare musen.

Spelet
Man skulle kunna tro att GTA:VC är en upprepning av GTA3, men Rockstar har lyckats utveckla konceptet vidare utan att fastna i samma hjulspår.

Vice City liknar Miami, och tidsepoken är 80-talet. På radion spelas 80-tals musik och flera av de DJs som hördes i GTA3s radio började tydligen sin bana här i Vice City. Man känner sig placerad mitt i ett avsnitt av Miami Vice. Rockstar har genomfört 80-tals temat hela vägen, t.om. symbolen för att spara spel är ett neonrosa kassettband.

Ditt alter ego i Vice City är Tommy Vercetti som just anlänt till Liberty City efter ett femtonårigt fängelsestraff. En ung Sonny Forelli (känd från GTA3) skickar Tommy till Vice City för att genomföra en narkotikaaffär. Saker och ting går inte efter ritningarna, och Tommy måste nu försöka reda upp hela det hela innan Sonny och Liberty Citys maffia kommer och avlägsnar väl valda delar av Tommys kropp.

I GTA3 var din spelfigur tyst, men här i Vice City har man inte bara fått ett namn, utan också en röst som ingen mindre än Ray Liotta lånat ut. Flera andra skådespelare finns med i rollistan, som t.ex. Tom Sizemore, Burt Reynolds och Dennis Hopper. Philip Michael Thomas som spelade en av huvudrollerna i Miami Vice dyker upp i GTA:VC som Lance Vance.

Precis som i GTA3 får du själv åka och skaffa jobb från olika uppdragsgivare. Det rör sig om det mesta från eskort till mord och utpressning. Dessutom har man en mobiltelefon som ibland ger tips, ibland leder en på små sidospår. Antalet uppdrag är nästan dubbelt mot GTA3, vilket garanterar en lång och givande spelperiod.

Ljud
Ljudet är enkelt men effektivt. I bakgrunden hörs stadens brus och kommentarer från förbipasserande. Bilarnas motorer låter olika och vapenljuden är tydliga och feta. Precis som i GTA3 är radiokanalerna helt fantastiska. Man kan roa sig med att bara åka omkring och lyssna på de mest märkliga DJs och deras gäster ("New Wave103, where the boys wear more make-up than the girls!"). Musiken är originallåtar från 80-talet med allt från Michael Jackson till Flock of Seagulls, Kate Bush och Judas Priest. Totalt är det ca 100 låtar, och räcker inte det kan du lägga till MP3 låtar och få din alldeles egna radiokanal.

Fordon
Bilarna spelar precis som i GTA3 en viktig roll. Det finns ett 100-tal (40 i GTA3) från rostiga gamla slagskepp från 50-talet till italienska sportvagnar. Bilar kan nu få punktering, vilket snabbt gör de väldigt svårstyrda. En nyhet är att man nu kan roa sig med tvåhjuliga fordon, allt från mopeder till superhojar. Lär man sig att hantera motorcykeln så är den det oslagbart snabbast sättet att transportera sig. Dessutom kan man skjuta rakt fram från en motorcykel vilket gör "drive-bys" betydligt lättare.

Ett annat fordon är båten, som spelar en betydligt större roll i Vice City än den gjorde i GTA3.

I GTA3 var det en sport att flyga den lilla Dodon. Här i Vice City får man flyga helikopter vilket ger en fin vy över staden, dessutom finns ett sjöflyplan.

Staden
Vice City är stor, dubbelt så stor som Liberty City. Dessutom kan man gå in i flera hus som t.ex. hotell, barer och butiker. Husen spelar också en viktig roll eftersom sådana kan köpas, och därmed genera pengar. Som vanligt döljer sig små uppdrag, paket och stunthopp i hela staden. Det är betydligt bättre dolda i Vice City än de var i Liberty City.

I och med att en del byggnader faktiskt har en insida så finns det fler nyheter i Vice City. Man kan t.ex. gå in på närmaste café eller hamburgeri och köpa sig lite snabbmat och återställa hälsan.

I Vice City finns också en stor arena, och om man besöker den på kvällen så kan man delta i olika tävlingar på arenan. Ett slags spel i spelet.

Flyplatsen är också större, med totalt två terminaler plus en godsterminal. Det finns också en stor hamn i Vice City.

Vad man inte finner i Vice City är pendeltåget eller de långa biltunnlarna som fanns i Liberty City.

Grafik
GTA:VCs grafikmotor är inte Doom3 eller Half-Life 2, men den får jobbet gjort snabbt och effektivt. Trots att hårdvarukraven är relativt höga så hade jag inga större problem att spela på min PC som tangerar minimikraven. Ljuseffekterna är superba och bidrar till stämningen som t.ex. neonljusen, solnedgångarna och reflexer i bilarnas rutor. Personer i spelet ser ut däremot ut som uppblåsta gummifigurer med påklistrade texturer, men det är inget man irriterar sig på. Det finns små fel och buggar här och var, texturer som inte är på plats och ytor som är osynliga. Små små skamfläckar på en i övrigt vacker tavla.

Multiplayer
Det finns inget nätverksspel i GTA:VC, men spelet håller länge ändå. När man spelat igenom alla uppdrag kan man roa sig med att hitta alla stunthopp, dolda uppdrag eller helt enkelt jobba som pizzautdelare eller taxichaufför. Det är just detta som är det stora nöjet med GTA3 och Vice City, hela staden ligger för dina fötter och du kan själv välja vad du ska göra härnäst.

Slutsats
Grand Theft Auto är ungefär det roligaste du kan göra med din PC för tillfället. Känslan av att verkligen befinna sig i en värld där man är fri att göra vad man vill är något som inget annat spel för närvarande kan leverera.

Medlemsrecensioner16
Samlat betyg: 9.7/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10