Svenska
MEDLEMSRECENSION

Metal Gear Solid: Peace Walker

Big Boss är tillbaka på PSPn! Kan han fortfarande visa vad han går för trots somliga begränsningar?

Ja då var det dags, Peace Walker är äntligen här och Big Boss måste rädda världen återigen. Denna saknade del i Metal Gear-sagan utspelar sig året 1974, tio år efter Snake Eater och fyra år efter Portable Ops. En okänd arme med okänt syfte finansierad av CIA träder in och ockuperar större delar av Costa Rica. Eftersom Costa Rica inte får ha någon militärmakt sedan 1949 vänder sig ett par representanter från ett fredsuniversitet till den forna FOXHOUND-agenten Naked Snake och hans Militaires Sans Frontières (Arme utan gränser) i hopp att lyckas övertyga honom hjälpa bevara freden i Centralamerika... och mellan öst och väst.

Man kan först tro att Peace Walker är bara en sidestory man lätt kan förbise och ändå våga påstå att man fått den större och godare upplevelsen av hela Metal Gear-serien. Men faktum är att Peace Walker skall inte underskattas då det är faktiskt, och jag säger detta utan att överdriva, en minst lika legendarisk och rörande del i sagan som Metal Gear Solid och Guns of the Patriots.

Storyn är egentligen mer än bara ännu en politisk konflikt. Snake har lämnat sitt land, sina ideal, sin lojalitet bakom sig och väljer ta en annan väg än den som hans mentor tog. Men det är just det som han inte kan släppa, sin mentor, The Boss. Som vi gräver oss mer och mer in mot storyn får vi veta mer om varför hon övergav Snake åren innan Metal Gear Solid 3, hur hon kunde offra sitt liv, sin kärlek, sitt barn, precis allt för ett land som behandlar henne som en vidrig förrädare. Och inte minst får vi veta vad hon kände precis innan Snake drog till avtryckaren vid blomfältet.

Spelelementen är precis likadan uppbyggd som den i Portable Ops, fast med en handfull bättre förändringar. Uppdragen är inte som i alla andra Metal Gear utan du tar dig vidare nivå för nivå och under dina uppdrag kan du ta tillfånga fiendetrupper (med en väldigt händig väteballong) för att övertyga dom gå med på din sida och slutligen hjälpa till bygga upp din egna fristad för vilsna soldater. Du placerar dina konverterade medhjälpare inom arbetsområden som klär dom bäst, du behöver fokusera dig på teknik, matlagning, medicin och information. Härifrån hjälper de till utveckla nya utrustningar och prylar åt Snake för att ta med sig på sina uppdrag, reparera trasiga fordon du stulit från fienden och hela anställda som råkat gått bli skadade eller sjuka.

Du kan till och med, om dina anställda har det som krävs, placera de i militärgruppen och skicka iväg dom på sina egna uppdrag där de hjälper till sprida Militaires Sans Frontières rykte och så småningom dyker en och en annan frivillig upp till din tjänst. På dina uppdrag gäller det också att hålla ett extra öga ute efter tillfångatagna gerillasoldater som verkligen inte kommer göra dig missnöjd med sin insats om du befriar dom. Det är ett fränt litet avslappnade minispel emellan uppdragen och det är rätt häftigt att se hur din verksamhet växer då du kan skåda hela din bas ur ett fågelperspektiv och rätt ofta hoppar en och en annan byggnad eller dekoration upp lite här och där.

Det finns också möjligheten att byta karaktärer med en vän som också råkar ha Peace Walker till sin PSP via WLAN, du kan även skicka och utbyta föremål precis när som helst trots ni är mil ifrån varandra (fast ni måste då ha vart kopplade tillsammans tidigare). Men det som är riktigt fränt är att för varje kvadratmil kan du göra en "Soldier Search" och lyckligtvis hitta en riktigt bra kandidat till din verksamhet. Så om du ska hem till mormor och bara fika en en timme, se till att ta med dig PSPn. Sen finns det visserligen ett mulitplayerläge men föga förvånande så var den delen inget att skryta om såklart.

Det finns även en riktigt häpnadsväckande sak till du får pyssla vid sidan om efter du har klarat spelet men det vore ren kriminalitet ifall jag berättade vad det är, låt oss bara säga att det är en fundamental syssla för Outer Heaven.

Samarbetsläget däremot (som Kojima listigt nog döpte till Co-Ops) är verkligen en frän tillkommelse till serien. Glöm den där förvirrande trailern där fyra Snakes springer omkring på en och samma bana. När du spelar med en vän så är du Snake och din medarbetare har en mask över skallen för att på så sätt få det att se ut som din partner är en soldat från din egna verksamhet du har tagit med dig. Det är vice versa för din vän du spelar med. En sak jag dock irriterar mig lite på är att vissa banor kan man klara på 2-3 ynka minuter och då bortser jag från extrauppdragen som finns vid sidan om. De känns ännu mer onödiga och inpetade emellan när du och en partner rustar upp er för ett uppdrag som inte alls behövde den förberedelsen ni hade förväntat er, vanligtvis tar en nivå kanske runt 8-10 minuter om det såklart inte är en boss.

Bossarna denna gång består enbart utav stora maskiner, som stridsvagnar, helikoptrar eller andra bepansrade fordon, alltså inga supermänniskor eller människor inuti robotar, senare i spelet visar Peace Walker sin äkta japanska sida och kastar in mördarmaskiner stora som byggnader, en utav de flyger till och med. Alla robotar i genom Metal Gear-sagan har alltid haft läten för att verka mer levande, vi har haft ett par som låter som dinosaurier och även ett gäng som låter som kor, denna gång får ni helt enkelt ta mitt ord på att bossarna faktiskt sjunger när de försöker krossa dig. Jag slåss mot denna Shagohod-liknande best och medans den snurrar runt mig 80 km/h hör jag "laa lalaa lalalaa lalalaa". Det fungerar på ett smått skrämmande vis.

Ni vill verkligen inte hoppa in i en bosstrid dåligt utrustade, som tur är så har varje boss en egen nivå för sig och nivån innan avslutas alltid som en liten "to be continued..." så du vet vad du har att förvänta dig nivån framför dig. Genom spelets gång hittar/utvecklar du flera dräkter åt Snake. Vissa har mer eller mindre camouflage, rustning, smidighet och kapacitet att kunna bära så det gäller att välja utifrån dessa vilket du tror kommer vara till bäst användning till uppdragen som kommer. Därefter väljer du vilka föremål du ska ta med dig, somliga dräkter kan bära fler vapen eller items än andra så det gäller att ta hänsyn även till det också.

Innan uppdragen finns möjligheten att lyssna på inspelade konversationer mellan Snake och flera andra nyckelkaraktärer, somliga konversationer kan vara riktigt tråkiga medans vissa kan ge rätt värdefull information. Några gav mig ett gott skratt, som när Snake beskriver sin kärlek för "cardboard tank" eller när Snake och Master Miller (japp han är med!) förklarar för Cécile i en het diskussion att Picasso var spansk och inte fransk.

Spelkontrollen i sig är densamma som i Guns of the Patriots om du väljer "Shooter Type" vilket jag personligen finner det bästa alternativet. Du styr Snake med analogspaken och vrider kameran och siktet med diagonalknapparna till höger. CQC, Snakes varumärkta kampsport, har förbättrats betydligt. Du kan inte längre släpa iväg fiendesoldater och det gäller även när de är medvetslösa men en schysst justering är att du kan ta ner och knocka fem fiender samtidigt (kanske även mer!) inom bara ett ögonblick, då känner du dig som en äkta Big Boss. Innan spelet drar igång på allvar har du chansen att träna denna nya teknik i en tutorial, jag rekommenderar att du kör den då det är verkligen värt så fort den skulle behövas och tro mig den kommer behövas. Big Boss-gasm™.

Vad som verkligen förvånade mig var att Peace Walker har otroligt mycket innehåll för att ta upp lilla men ändå dryga 2.2gb på PSPn. Jag har spelat mer än 30 timmar och ändå har jag inte nått dessa Monster Hunter-minispelen som ska finnas, och tro inte att spelet är slut när du har klarat storyn för det finns fortfarande sjuuukt mycket att göra efteråt. Det här är, utan tvivel, det längsta Metal Gear jag någonsin kört.

Soundtracket är riktigt bra precis som vanligt, den hjälper verkligen bygga upp stämningen att jag är på ett topphemligt uppdrag som avgör världens framtid. Temalåten "Heavens Divide" är också riktigt bra, serien har alltid för varje del lyckats haft en temalåt som fångar känslan perfekt. Heavens Divide, precis som Snake Eater i Metal Gear Solid 3, spelas vid en väldigt känsloladdad och avgörande scen men mer än så tänker jag inte säga. Också när "Sing a Song" drar igång på medvetet krasslig kvalité vid eftertexterna strax efter det fantastiska slutet blir jag både glad och ledsen samtidigt.

Metal Gear Solid: Peace Walker ÄR ett äkta Metal Gear-spel, här har inga medel hållits undan utan Kojima och alla hans medarbetare på Kojima Productions har verkligen jobbat noggrant med varje liten detalj. Våga inte underskatta Peace Walker för det här är verkligen Metal Gear Solid 5. Det är så bra.


Trailer

Delbetyg
Grafik: 9
Ljud: 9
Spelbarhet: 9
Hållbarhet: 10

Plus: Hjärtgripande story, fantastiskt soundtrack, hotfulla bossar, läckra miljöer, intressanta karaktärer, väldigt snygg art design, förvånansvärt mycket innehåll

Minus: Något orättvist svårt emellanåt, ett par riktigt onödigt korta uppdrag

För dig som: Är ett äkta MGS-fan och saknar en anledning att skaffa en PSP

Samlat betyg: 8.7/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10