Super Mario Galaxy 2

Ja, så var årets mest efterlängtade uppföljare här. Men är det verkligen så bra som alla säger? Inte enligt mig.

Super Mario Galaxy 2 börjar med en liten bana i stil med gamla Super Mario Bros. Allt känns som en saga då en text berättar om den årliga stjärnfestivalen. Men plötsligt så avbryts allt av att en gigantisk Bowser visar sig och gör något så ovanligt som att röva bort prinsessan Peach. Nu är det upp till Mario, med hjälp av ett stort marioskepp fyllt med Lumas att hitta "Powerstars" så att skeppet kan bygga upp kraft att åka vidare mot Bowsers näste.

Det första som slår mig i Super Mario Galaxy 2 är grafiken. Inget Wii-spel är så snyggt som detta. Tyvärr förtar den dåliga upplösningen känslan lite. Men allt är så snyggt och färgglatt. Musiken är också fantastisk men många låtar är återanvända från gamla spel i uppiffade versioner, vilket jag inte gillar så mycket.

Kontrollen är grym och väldigt lätt att förstå, även om jag inte gillar allt viftande. Viftande är just någonting som kan bli frustrerande. Efter att ha fått en dräkt som förvandlar Mario till en sten när man skakar kontrollen råkar jag skaka den av misstag när jag flyttar lite på mig i soffan. Detta gjorde att Mario bara rullade ihop sig och åkte ut över ett stup. Väldigt frustrerande. En annan sak som har kostat mig liv är att man är så van att snurra för att ta kål på fiender att man gör det fast man har en dräkt på sig. Detta blir samma resultat som förut och man åker ut över stupet.

Efter att ha spelat några banor märker jag något tråkigt. Galaxerna har mycket mindre banor än i tidigare spel. I Super Mario 64 har de flesta banorna runt sex stjärnor. I Super Mario Galaxy 2 finns det ungefär två vanliga, plus en kometbana i varje galax.. Det är tråkigt för man får aldrig vara så mycket i en galax som man kanske vill. Dessutom känns det inte som banorna sitter ihop. Jag vill ha stora banor som sitter ihop t.ex. som i Super Mario Sunshine eller 64. Här kommer man till en liten planet, kanske hoppar på någon Goomba, åker till en lite större, åker iväg igen. Det blir aldrig så att man får stanna på en planet speciellt länge, likadant som med galaxerna. Det känns alltid som man bara flyger iväg. Sedan att hubbvärlden är borta är inte kul. Världskartan är så mycket tråkigare.

Super Mario Galaxy 1 var väldigt lätt. Nintendo hade därför lovat att Super Mario Galaxy 2 skulle vara svårare. Visst, det finns några utmaningar som är ganska svåra men det finns inte många som man inte klarar på några försök. Bossarna är också precis lika lätta som de alltid varit. Skada bossen ungefär tre gånger så är den död. Det blir aldrig utmanande. Det är också skam att Bowser-bossarna är lättare än några de vanliga bossarna.

Dräkterna är trevliga i Super Mario Galaxy 2. Dock inte lika bra som i Super Mario Galaxy 1. Men att Yoshi är med gör allt mycket roligare. Han kan äta ut nästan allt, även saker som Mario inte kan rå på. Yoshi kan även äta speciella frukter som ger honom olika förmågor, t.ex. att bli en ballong eller att springa snabbt och upp för väggar.

En sak som jag fullständigt älskar i Super Mario Galaxy 2, som jag inte märkt i det första spelet, är att när en stjärna visar sig så försvinner den nuvarande musiken och ett gigantiskt lugn inträffar. En liten sång spelas och man bara slappnar av. Allt det hektiska man gjort innan bara försvinner. En ännu bättre sak än detta inträffar efter att man har simmat länge under vatten i en bana och sedan kommer upp till ytan på baksidan av en planet. Där finns igen musik och ljudet av ett vattenfall och fågelkvitter är det enda som hörs. Framför sig har man en kista. Detta är något av det bästa jag upplevt. Totalt lugn.

Super Mario Galaxy 2 är ett bra spel. Dock inte i närheten av ett mästerverk. Jag är besviken. Men jag rekommenderar det fortfarande till alla som har en Wii.

Grafik: 10
Ljud: 9
Gameplay: 7

Sammanfattning: 7/10

(Jag räknar inte ihop betygen tills ett medelvärde)