Borderlands

När Borderlands först kom ut så måste jag säga att jag blev halvt förväntansfull och halvt skeptisk. Kunde det verkligen vara så att det äntligen har gjorts ett co-op spel med stor och öppen värld, uppgraderingsmöjligheter, stor vapenarsenal och en bra story? Till min förvåning lyckades Borderlands uppfylla en hel del av de kraven.

Vi börjar med handlingen. Spelet börjar riktigt tungt. Du får reda på att du, tillsammans med tre andra skattjägare har kommit till planeten Pandora för att hitta det legendariska Valvet eftersom i den sägs det att det ska finnas värdefulla artifakter, utomjordiska vapen och teknologi... Och där tar handligen i stort sett slut. Resten av spelet bygger på att göra uppdrag och hjälpa folk som har bosatt sig på planeten av olika skäl. Du kommer inte att få någon särskild djupare karaktärsutveckling, bakgrund eller historia om planeten. Det lilla du får reda på är förvisso tajmat med en härlig svart komik och underhållande brutalitet men kan även bli lätt förvirrande. Detta kan ibland leda till att spelet kan kännas snäppet tråkigt och delvis enformigt.

Men låt oss nu återgå till början. Du kommer att få välja en av fyra supersoldater. Valet står mellan Roland, Mordecai, Lilith och Brick (soldat, sniper, psykiska krafter och tank/berserker). Alla dessa introduceras under ett riktigt coolt intro vilket gör att man direkt sugs in. Under spelets gång kommer du ha möjlighet till att utveckla din valda karaktär genom att döda fiender och gå upp i nivå. Genom att göra detta ökar du din statistik så att du kan skjuta, spränga eller slå sönder större fiender eller bossar för att gå ännu mer upp i nivå.

Vid level fem kommer du börja utveckla din karaktärs personliga förmåga. Jag som valde den enormt stora och brutala Brick, fick då möjligheten att under ca tio sekunder gå in i en "Berserk mode", där jag stoppade ner mina vapen, tog upp mina knogar, började vråla av ilska, blev i stort sett odödlig och med en eormt kraft slå sönder allt jag kunde se. Senare i spelet hittade jag artifakter som gjorde att mina knogar antigen kunde ta eld, elektrifiera, förgifta eller spränga allt jag slog på.

Utöver detta var det också dags att välja inriktning på hur jag ville spendera mina talangpoäng som jag fick när jag gick upp i nivå. Varje karaktär har tre olika "trädstammar" som man kan välja mellan att inrikta sig i. För mig stod det mellan att bli jättebra på att spränga saker, att ha otroligt mycket hälsa eller att vara superbra på att slå på saker under min berserk.

Ännu en nivån av karaktärsutveckling är vapnen man väljer. I spelet finns det en arsenal av ett par tusen vapen och beroende på vilken sorts vapen du använder kommer dina färdighetspoäng gå upp i just den klassen av vapen.

Nu så kommer vi till den förmodligen mest intressanta delen av spelet. Jo, onlinesödet. Borderlands är gjort för att spela med antingen split-screen med en vän hemma eller online med en till tre andra. Och det är egentligen inte förrns nu Borderlands börjar lysa totalt. Det är när man tillsammans kan göra alla dessa tradiga uppdrag och bygga en armé av två till fyra man där man inser hur himla kul Bordelands egentligen är. Att tillsammans besluta vilka inriktningar man ska välja för att inte bara gynna sig själv utan hela laget gör detta spel till ett riktigt nöje och helt plötsligt inser man att hur sex eller sju timmar bara susat förbi.

Däremot... Om du är själv hemma eller om du inte har möjlighet till att spela online. Framför allt om du inte blir road av att i timmar döda utomjordiska hundar och psykopatiska människor utan någon större anledning. Då finns det mycket bättre alternativ för dig som vill ha en RPG-Shooter... Till exempel Bioshock.

Som tidigare nämnt så har spelet inte särskilt mycket djupare handling. Men det speler egentligen inte någon större roll eftersom det fylls upp med den underbara känslan för komisk tajming, karaktärsutveckling och helt enkel ren spelglädje tillsammans med andra.