Splinter Cell: Conviction

Troligen ett av mina mest efterlängtade spel någonsin. Som ett fan av Splinter Cell serien så följde jag utvecklingen av det här spelet från att det utannonserades till att sköts upp några miljoner gånger till att det släpptes

Efter ett x antal uppskjutningar av spelet så trodde jag att detta spel skulle äga sönder. Att det skulle vara det bästa spelet någonsin. Ett spel som skulle få hela världen (eller i alla fall min) att tappa andan av häpnad, men... suck... jag hade fel.

Jag vet ärligt talat inte hur jag ska beskriva det här för er som inte är gamla splinter cell fans, men jag får försöka. När jag väl hade spelat igenom spelet så blev jag besviken. Jag hade väntat mig så mycket mer. Utan att spoila något nu så kan jag säga att det kändes som jag hade hört allting förut. Arg pappa letar efter sin dotters mördare som såklart är inblandad i någon hemsk regeringskonspiration. Detta är ett coolt och bra koncept, men görs det fel så ballar det bara ur.

Hela spelet påminner mig hela tiden om Bournefilmerna vilket är stundtals en bra sak, men Sam Fisher är inte James Bourne. Han är en tyst figur i mörkret. Han smyger hellre förbi fiender än att hoppa fram och utdela några fatalt overkliga (men ändå skitcoola) combokills med nävarna. Det känns som dem har tappat vad splinter cell egentligen är och gjort det till en bournefilm, men en bra sådan.

Även om jag mycket hellre skulle vilja se ett hjärtklappande smygar äventyr än så kan jag inte neka till att spelet är roligt och underhållande. Det är kul att hoppa fram och överraska alla med ett par sparkar och knytnävar på en fiende och sedan försvinna och använda sin senast sedda position för flankera dem och sedan ta ut alla utom en som man slutligen tar som gisslan och slår sönder en fönsterruta med. Allt det där är extremt coolt och underhållande, men blir lätt segt i längden.

Det ända som faktiskt höll mig fast i spelet i slutändan av kampanjen var storyn som visade sig vara medieåker enligt mig. Jag ville ha en mycket råare och personligare story. Tolka mig inte fel nu. Storyn är rå och personlig, men dem hade chans att göra den så mycket bättre på dem punkterna.

En del som faktiskt var väldigt underhållande var co-op delen. Det visade sig vara mycket mer tillfredsställande att slå ut folk med en polare vid sidan eller mitt fall brorsan (fick uppleva en del syskon kärlek då). Man kunde planera sina attacker genom att ta ut två samtidigt osv och så är alltid ett spel mycket roligare att spela med någon än det är online eller själv.

En annan sak som jag borde ta upp är hur lätt spelet är. Dem andra splinter cell spelen till och med Double Agent fick man kämpa för att klara. Det här spelet klarade jag på svåraste på två dagar vilket inte är acceptabelt enligt mig.

Grafiken är väl bra. Ljudet också, men båda skulle varit mycket bättre enligt mig med tanke på den tid det har tagit att utveckla allt. Speciellt ljudet som man ständigt hör samma kommentarer från alla vakterna.

Allt som allt är spelet ett ok spel, men jag hade förväntat mig så mycket mer och jag vill skada mig själv när jag tänker på hur bra detta spel kunde ha blivit, men inte blev.

Grafik: 7/10

Ljudet: 5/10

Gameplay: 7/10

Story: 7/10

Hållbarhet: 5/10

+ Roligt och underhållande gameplay, Respektabel grafik.

- Var är splinter cell? Ljudet, kort och inte alls utmanande