Dead Space: Ignition

En prequel, varken mer eller mindre.

Dead Space: Ignition inhandlades, eller, jag förhandsbokade Dead Space 2 och fick det gratis den 13 oktober. Som ett gratisspel är det värt pengarna, men annars så finns det ingen anledning att köpa det här spelet. Det är, precis som de säger, en prequel till Dead Space 2 och eftersom DS2 är det mest emotsedda spelet i min önskekatalog var jag sucker nog att hoppa på förbokningserbjudandet som skulle ge mig lite extra underhållning under det mörka dygnet i Sverige. För detta spel ska inte ses som en liten tease som visar hur spelsystemet i Dead Space 2 fungerar eller hur grafiken kommer att se ut. Allt det kan ses som är en liten förstory liknande de animerade filmerna till det första spelet, och 200 relativt lättjänade achievements-poäng.

Lätt är sannerligen det rätta ordet, då det tog mig sammanlagt runt 4 timmar att klara hela spelet plus få alla poängen, men dessa fyra timmar har ändå inte varit helt dötrista, då minispelen är alla underhållande på sitt egna småkluriga vis, även om de egentligen är utmanande endast den första gången man kör dem. Favoriten av de tre olika sorternas minispel som finns är helt klart den laserbaserade där man ska pussla ihop olika lasrar med rätt mottagare. Där det ena spelet känns plottrigt och virrigt och det andra halvstressat och älskar att bugga med ljudet kommer det här fram som det bästa av de tre där man kan i lugn harmoni sitta och pyssla med de olika varianterna som finns, och det finns alltid flera lösningar på varje pussel. Detta var det mest inspirerade av de tre och ett kul sätt att få hjärnverksamheten att sätta igång och se lösningar.

Den absoluta favoriten i spelet för min egen del är däremot den lilla Portal-referensen de slänger in ibland under minispelen. När det börjar bli som mest frenetiskt under de racing-liknande delarna kan man höra den kvinnliga datarösten ge kommentaren "If you don't stop, I won't let you have any cake!" Sådana saker värmer ens nördiga gamerhjärta i djupet och ger ett stort leende på ansiktet varje gång man hör det.

Annars gör spelet sitt, det berättar en helt godkänd förhistoria till Dead Space 2 och ger fyra olika varianter av den som alla kommer ge något extra gott i DS2. Det ger en mer sug att spela huvudspelet och lär antagligen få mig att plocka fram ettan igen bara för att underhålla mig själv tills det nya kommer. Det är lätt, kort och småkul ibland. Det ska absolut inte jämföras med Dead Rising 2 exceptionella prequel som gav en både smak för spelet, fick en att testa på lite nya vapnen men gav inte iväg för mycket men ändå tillräckligt för att få en att önska efter mer. Köp det istället, det kostar samma summa pengar och ger mycket mer. Gissningsvis så är det endast de som är intresserade av Dead Space 2 som skulle införskaffa detta spel, och gör då som jag, förhandsboka DS 2 och få lite extra mumma för pengarna, annars är det inte värt det.

Sammanfattningsvis trodde jag faktiskt mer om spelet och spelade första genomgången med tanken "Det måste väl finnas lite mer..." men sannerligen, nej, det gör det inte. Den berättar storyn självmant, man får hoppa in och göra något minispel och får se hur Necromorphs stadigt och med en ökad frenesi tar över The Sprawl. Man får inte se hur de gör det, man får inte veta vad huvudpersonerna har för romantiskt förhållande och man får inte se vad som orsakar allt från första början.

Så helt ärligt gillar jag Prequel-filmerna till det första spelet bättre, och de varade längre dessutom. Så det här ger en mersmak, men bör endast inhandlas av människor som kommer att köpa Dead Space 2 garanterat, alla andra klarar sig bra utan DS: Ignition.

Betyg: 4/10

Grafik: 4/10
Spelbarhet: 4/10
Ljud: 3/10
Hållbarhet: 3/10

+ Ok förhistoria till DS2
+ Kul laserminispel
+ Gratis vid förhandsbokning

- Buggigt ljud
- Kort, ack så kort...
- Känns oinspirerat