Castlevania: Lords of Shadow

Efter en tids frånvaro så är det alltså dags för den anrika serien Castlevania att återigen försöka ta steget in i den tredimensionella dimensionen.

Tidigare Castlevania spel har försökt bygga vidare på den framgång som Symphony Of The Night till Playstation blev när det kom och som rankas av många som det bästa Castlevania spelet till dags dato.

Själv har man undrat om det verkligen är lönt att försöka återuppfinna hjulet igen eller om man kanske ska tänka i nya banor och titta på andra spel för att få inspiration till att väcka Castlevanias magi.

Spanska utvecklaren Mercury Steam verkar ha tänkt i samma banor för de presenterar ett Castlevania som med dagens spelmått faktiskt lyckas hålla sitt revir i dagens konkurrens. Jag tycker det är friskt vågat av Konami att våga låta en relativt okänd utvecklare med medemlåttiga spel( clive barkers Jericho och american mcgee presents:scrapland) på listan, ta tag i en serie som har stagnerat lite och försöka gjuta nytt blod i serien.

Och de lyckas faktiskt med detta konstverk till min stora glädje och det märks att en del av inspirationen kommer från Sonys paradserie God Of War och sämre förebild kan man ju ha.
Bort är utforskandet från de tidigare spelen och in med mer linjära banor, som dock kan spelas igenom genom olika vägar som även de är kantade med hemligheter att upptäcka och precis som de gamla spelen och även metroid serien så får man nya förmågor allt eftersom man spelar och då är det bara att bege sig tillbaka till banor man redan har klarat för att kunna komma åt hemligheterna där.

Catstlevania är alltså utformat som ett spel i bästa God Of War stil och i sådana spel spelar ju vapnen en stor del och Gabriel Belmont som huvudpersonen heter använder sig av ett kors som sträcks ut i en kedja och detta vapen har ju namnet "combat cross" eller om man vill referera till de gamla spelen "vampire killer". Detta vapen kan uppgraderas under resans gång, både med nya atacker som man köper med erfarenhetspoäng som man får av att klara pussel och att döda monster och det är en stor variation och utbud mellan attackerna och sen uppgraderas även korset med t.ex spikar på kedjan och förmågan att likt Link i Zelda, kunna använda spetsen till att ta sig till platser.

Senare får man även tillgång till både vit och svart magi och den vita magin är inriktad på försvar och det är också med den man återfår sitt liv genom att ha den aktiverad när man slåss mot allehanda styggelser´och den svarta magin gör så att man gör mer skada och dessa två magier kan även de uppgraderas med mer attacker och man kan även hitta ädelstenar från falna kamrater för att utöka kapaciteten i dessa behållare.

Gabriel Belmont är alltså huvudpersonen och han utvecklas under spelets gång och man får verkligen ta del av hur hans utveckling från att vara helt ovetande och godtycklig till att bli mer och mer mörk i sitt sätt att hantera situationen och detta görs med bravur.

Handlingen tillåts också ta stor plats och handlar om att Lords of shadows har börjat breda ut sin ondska över landet och gabriel som är medlem av brotherhodd of light ger sig ut för att ta reda på varför ondskan har sipprat ut och även varför jorden är skild från himlen och handlingen tar oväntade vändningar innan spelet är över och höll mig fastklistrad i väntan på att få veta ödet som väntar gabriel belmont. Vill inte avslöja för mycket utan vill bara säga att handlingen är ett skäl till att införskaffa detta spel.

Utvecklarna verkar ha räckt ut handen mot en ny publik men har inte ändrat så mycket på fiendefloran utan vampyrer och avrulvar figurerar för det mesta men även dessa har olika former och varianter, sen har vi troll, goblins och jättespindlar t.ex

Bossfighterna är ett av de bästa i sitt slag och en del av bossarna har inspirationen hämtats från det eminenta Shádow of the Colossus, för dessa bossar är verkligen enorma och kräver att man klättrar på dom för att komma åt punkterna. Även de mindrebossarba utgör ett hot och det är viktigt att man är med på noterna och snabb på fingrarna för att dels blocka och dels dyka undan deras attacker.

Grafiken är snygg och spelet är schysst designat med medeltida europa som främsta mall med allt från små pitoreska byar till stora slott och effekter som eld och monsters attacker visar att detta är ett spel i toppskiktet när det kommer till grafiken, miljöerna är vädligt trevliga att vistas i och med båda snö och skog samt inomhus miljöer blir det aldrig tråkigt att utforska Lord of shadows värld.

Ljudet är även det bra och har komponerats av den spanska kompositören Oscar Araujo och har använt sig av en 120-man står orkester därav 80 stycken stämmer ut i körsång vilket sätter fart på högtalarna.
Huvudpersonen gabriel var från början tänkt att röstsättas av Gerard Butler men han var inte tillgänglig så då fick robert carlyle ta över och han gör ett bra jobb, och allas våran Sir patrick stewart gör rollen som hans mentor och vän zobek.

Kontrollen är också spot-on och att klättra, hänga och hoppa i alla olika platformsmoment är en fröjd för att dör man så har man i stort sett bara sig själv att skylla.

Pusselmomenten är bra och man får gnugga de grå för att finna en lösning och det handlar allt om att rikta en stråle med hjälp av speglar till att aktivera spakar med hjälp av kulor i en viss ordning. Det finns även en funktion för att få fram lösningen på pusslet man håller på med men då förlorar man också den erfarenhet som man får om man lyckas lösa pusslet självmant.

Det finns mycket mer att berätta men jag tycker att det är dags för er att själv stiga in i Castlevanias värld och ta del av den atmosfär som genomsyrar spelet. Mercury steam lyckades verkligen och jag hoppas de får fortsatt förtroende för att utveckla nästa del i denna serie, för det är dom definitivt värda.