Two Worlds II

En klart förbättrad uppföljare som dock har sina problem.

Skulle jag göra en kurva över hur kul jag har haft med rollspelet Two Worlds 2 så skulle den peaka i mitten och gå nedåt före och efter. Jämfört med ettan är det ett rent tekniskt mycket bättre spel, och även om gameplay också förbättrats så lider det av brister som uppenbarar sig ju mer man spelar.

Först skapar man sin karaktär i editorn, finns rätt mycket att göra så det tog någon halvtimme. Därefter slungas man rakt in i handlingen som går ut på att ens syster är bortrövad, man ska fly från fängelset där man börjar. Hela spelet går sedan ut på att via babysteps försöka detronisera den onda och korrupta kungen Gandohar. Som vanligt i dessa WRPG är storyn inget att bry sig om, ganska ointressant.

Så fort man kommer ut ur fängelsehålan och ut i dagsljuset kan man ta in den snygga grafiken. Miljöerna ser riktigt bra ut, liksom ljuseffekterna och monster/fiender. Eftersom spelet utspelar sig på en fyra-fem större öar så blir det ingen större variation på omgivningarna men det som finns är snyggt som ni ser på bilderna tagna från min PC och frameraten är mjuk och skön på min dator.

Sämre är animationerna som bara ser för kassa ut. De är verkligen skrattretande dåliga och stela. När man dödar saker så har de ingen vikt, en dödad noshörning på ett par ton bara lägger sig ned och rullar långsamt runt på magen som en j-vla uppblåst ballong, andra faller bara ihop som om luften gått ur dem. Effekterna ser tråkiga ut, när man spelar trollkarl som jag gjorde vill man helst se lite coola magier men det mesta ser likadant ut. Även ansiktsuttrycken på NPCs man pratar med, liksom en själv, är zombiematerial.

En rolig sak med grafiken är att fiskar simmar i vattnet och fåglar flyger omkring. Framför allt fiskarna är rätt lustiga. Det finns många arter men det känns som att de bara tagit bilder från internet och lagt upp och sedan givit en kod att bilden ska "simma" åt ett visst håll. De simmar ju inte förstås, de bara åker rakt fram. Ser som sagt kul ut om man studerar det nära. Plattfiskar som simmar snabbt nära vattenytan liksom ;D

Dialogen är däremot mycket bättre. I ettan gapskrattade man åt den, det var någon slags gammalengelska som användes. Nu är dialogen ibland rätt rolig, och röstskådisarna överlag faktiskt väldigt bra, alla med olika röster. Och det finns en hel del NPCs att prata med. Man själv låter dock lika zombieaktig som man ser ut, vilket är rätt konstigt med tanke på att man är den som syns och hörs mest. Försäljarna som är utspridda över staden i sina små torg är dock erbarmerligt jobbiga så som de skriker, ungefär som verklighetens.

Det ambienta ljudet i övrigt är bra och musiken rent av förträfflig. Passar in där den behövs och gör sitt för stämningen med ett bra urval av bakgrundslåtar.

Storleksmässigt är spelet enormt. Man har en häst och t o m en båt man kan segla ut med, men jag tappade bort dem rätt snabbt eftersom man går av någon gång och inte kommer ihåg vart i den stora världen man lämnade dem. Kanske finns det något knep att få tillbaka dem. Teleportsystemet hjälper dock, man hittar teleports över världen som man när som helst kan förflytta sig via. Och de behövs kan jag säga. Att springa över världen gör man bara inte, och dessutom får man slut på kondisen och springer som en snigel i uppförsbackar.

Det jag gillade med spelet de första 20 timmarna var sidouppdragen. Städerna känns levande med en befolkning som går omkring och kommer med varierade uppdrag åt en och ofta rolig dialog. En gång behövde jag sparka ihjäl bävrar som gnagde sönder broar, en annan gång hjälpa till att återuppleva en zombie, en tredje gång döda förtrollade paraplyn. Det finns hur många sidouppdrag som helst att utföra och man kan få dem vid de mest oväntade av tillfällen. Dessutom stöter man inte på vissa monster om man inte gör dem, då de är gjorda enbart för sidouppdragen.

Det finns som vanligt dessutom flera guilds (tjuv, magiker, krigare, affärsmän) att gå till och utföra uppdrag för, man kan utan problem gå till alla och stiga i rykte hos dessa.

Så innehåll och yta att ströva omkring på kan jag inte påstå saknas.

Det som fäller spelet och får mig att lite tröttna i slutändan för min del är AI:n och stridssystemet. AI:n är usel, som magiker behöver du bara springa mot en grupp fiender, springa bak ett tag och sedan står de där som dumma idioter och tappar lusten att jaga dig. Döda dem på tillbakavägen. Du är dessutom enormt mycket snabbare så man är aldrig i fara, på öppna ytor. Annars går det bra att springa runt i ring också, de springer bara efter i maklig takt. Vissa blir paralyserade av dumhet och står bara och tittar medan man skjuter dem, händer ofta. Det är inte många fiender som skjuter saker heller.

Du kan också ställa dig uppe på en stor sten eller liknande och plocka dem som guldfiskar i en fiskskål. Man har nämligen sökande missilmagi som fungerar som en värmesökande raket och träffar alltid sitt mål, oavsett hur långt ifrån du står. Du kan skjuta från 100 meter innan fienden upptäckt dig och döda därifrån.

Magisystemet är verkligen raffinerat. Det bygger på kort som man ska kombinera. Eldkortet kan modifieras till en mängd olika magier beroende på vad man kombinerar det med för kort. Ta ett summonkort så får du en eldhund, ta ett skyddskort så kan du få ökad eldresistans, ta missilkortet och det blir en eldboll. Det finns ett tiotal olika effektkort som eldkortet (vatten, is, sten, poison, vines, vind osv) som alla kan kombineras med andra kort vilket leder till hur många magier som helst. Det är alltså rätt avancerat och tar ett tag att lära sig men sedan är det bara att leka runt och testa olika kombinationer för att se vad man får. Ett problem är dock att manaökningen är felbalanserad så om du har en spell som gör 2000 skada kanske det kostar 1000 mana, men tar du bort två kort och gör 1800 skada så kanske manan bara kostar hälften. Så manakostnaden ökar oresonligt mycket och man tjänar oftast på att inte maxa korten (maxlvl är 10 och väljs i skillpointsmenyn).

Jag lekte runt med systemet på andra kapitlet och fick fram en magi som gjorde spelet.. well alldeles för lätt. Jag dödade det mesta, t o m undersåtar till Gandohar själv på en träff och bara sådär så föll utmaningen som tidigare varit nästan lite väl hög (eftersom fienderna inte levlar med en) till noll. Vid kapitel tre sprang jag mest igenom spelet, förbi fienderna och dödade det som behövdes.

För när spelet är så enkelt pga ett lite väl obalanserat magisystem (har hört att krigare har det lika lätt dock) och dumma fiender SAMTIDIGT som storyn är dålig och man inte får ut något av att dyrka upp kistor, göra sidouppdrag, eller fixa pengar eftersom det inte finns något värt att köpa i affärerna så blir man rätt less. Man kan säga att jag hade kul medan utmaningen fanns kvar.

Jag tycker man måste ge spelaren en morot att fortsätta, gärna med belöningar. Det finns ingen unik armor eller cool trollstav som i exempelvis Diablo. Det mesta är rätt så standard saker, man vill ju hitta något jättebra men oftast får man saker som ger en 5% extra magiskada var fjärde timme. Speciellt som magiker uppgraderar man väldigt sällan sin utrustning och rent kosmetiskt ser man nästan likadan ut från början till slut. Vilket är synd eftersom all armor och vapen man tar på sig syns. Krigarna kan få väldigt häftig armor, där finns det ett mycket större utbud känns det som. Spelet är rent estetiskt inte gjort för magiker, fula spells och tråkig utrustning. Däremot är man överlägsen mot monster.

En annan sak som jag störde mig på var att det inte finns så mycket att utforska trots att det är så stort. Det finns inte så många påskägg eller hemliga ställen, och de uppdrag man inte "låst upp" kan man inte göra eftersom vägen dit är låst tills man pratar med rätt person.

Sen har vi stöldsystemet. När man ska stjäla något ställer man sig bakom personen ifråga och trycker space. Då kommer ett minispel där med snurrande ormar och en öppning, meningen är väl att man ska in där eller något men jag fattade det aldrig och jag är inte ensam. Det lade jag ner.

Att dyrka upp lås är däremot mycket bra gjort. Med en låsdyrk gäller det att trycka vid rätt tidpunkt i en snurrande cirkel för att låsa upp. Låsen är indelade i svårighetsgrad, de svårare låsen snurrar snabbare och har flera lager. Kul, utmanande och jag tröttnade aldrig. Sen att det oftast inte är något av värde i kistorna är en annan femma.

Ett annat minus är att man är klumpig. När man springer ned för trappor eller backar så stannar man för att man springer för snabbt. Irriterande som f-n. Man är dessutom fruktansvärt seg med att ta fram staven och kasta magi, det tar en evighet. Vidare är responsen inte den bästa, ibland gör spelet inte som man säger och det kan vara svårt att ställa sig rätt för att ta upp saker. Att rida häst är förvisso förbättrat mot ettan men känns konsolifierat, ungefär som Zelda: Ocarina of Time fast sämre. Hoppa av och på är jobbigt, stanna är jobbigt. Man springer dessutom snabbare än alla andra, men går mycket långsammare så när man ska följa någon så får man gå och springa typ. Låter kanske inte jobbigt men är irriterande.

Kartan/vägvisningen är också rätt tveksam. Minikartan visar inte mycket så man måste alltid öppna upp den stora kartan och leta efter något att göra, gärna kolla questsammanfattningen för att veta vart man ska härnäst. Det tär lite att ta upp och ned den hela tiden.

När man är klar med den, om man vill, väldigt långa singleplayerdelen går det att gå online. Något som jag dock inte provade så mycket eftersom man inte verkar kunna föra över sin offlinegubbe. Jag skapade en ny, gick in i hubben (en stad där alla springer omkring och pratar med varandra, snyggt om än inte så praktiskt), och sedan kan man skapa spel eller joina spel därifrån. Jag kunde dock inte joina när jag provade, blev bara connection failed. Och mitt eget spel kom ingen in till.

Annars kan man möta varandra online i dueller, eller samarbeta genom äventyr som dock inte är alls lika djupa som singeplayer (sju banor som man springer igenom på en kvart till en timme beroende på hur många man är). Det har redan börjats fuskas online, speciellt med pengar som tydligen tjänas hur lätt som helst. Verkar dock inte gå att använda till så mycket.

I vilket fall så kändes det rätt tradigt att börja om på nytt igen med en ny gubbe.

Jag har säkert glömt något med tanke på spelets storlek. Jag tycker ändå att spelet är bra, sett till att jag fick ut en 20-25 timmars underhållning innan jag kom på bristerna och blev överlägsen. Klart bättre och mer ambitiöst än Gothic 4, bättre än sin föregångare, men sämre än Risen.

+ Snyggt, jättestort
+ Kul och välgjorda röster, mycket bra musik
+ Djupt magisystem
+ Bra utmaning inledningsvis
+ Låsdyrkandet
+ Varierade sidouppdrag
+ Teleportsystem
+ Bra hållbarhet

- Urdålig animering
- Patetisk AI
- Seg kontroll
- Spelmässigt tråkiga items
- För lätt
- Kan inte föra över sin offlinegubbe online
- Kartan
- Stöldsystemet