Svenska
MEDLEMSRECENSION

Singularity

Skrivet av: Jokez   2010-12-27

Ryssland försökte skapa ett vapen som världen aldrig skådat, slår det väl ut eller kommer precis allt gå käpprätt åt skogen?

Singularity handling tar vid efter att USA för första gången har använt sig av sina kärnvapen, Ryssland känner skräcken och kapprutstar, inte för att bara komma ikapp utan också ta sig förbi. Vägen dit heter E99 och är den energikälla som ska kunna skapa bomber så fasansfulla att världen som vi känner den aldrig kommer att existera igen.

I Singularity spelar du som Nate Renko, en soldat vars uppgift är att lista ut vad som faktiskt hände där på Kartoga 1955 när Rysslands experiment med E99 gick fruktansvärt fel och all kontakt med ön försvann och ön suddades bort från kartan. Varför är då Nate där på ön nu 2010? Jo general Nikolai Demichev har tagit över makten i Ryssland och försöker nu återuppta experimenten med E99 för att kunna ta kontroll över hela världen, något som givetvis vår världspolis USA inte tänker tillåta ske, Nate och då även din uppgift är att stoppa honom med alla medel. Det är nu din resa på ön Kartoga tar sin start, en resa som kommer ta dig mellan året 1955 och 2010 fler gånger än du kan räkna.

Det ska sägas att jag när Singularity kom ut inte hade något större sug efter det, det fanns helt enkelt för många spel som jag ville spela i slutat av juni för att det skulle vara ett av spelen som hamnade på min inköpslista. Sedan har tiden gått och jag hade mer eller mindre glömt bort spelet när det dök upp på mina vänners bloggar som årets överraskning i bloggprojektet som har hållit på nu under December och det var därför jag bestämde mig att på vinst och förlust ge spelet en chans, något jag måste säga att jag inte ångrar.

Spelets stora behållning är den apparat som tillåter Nate att inte bara resa genom tiden utan också föryngra eller föråldra både objekt och fiender. Denna apparat kallas Time Manipulating Device (TMD) och är det som får Singularity att vid en första anblick se ut som Bioshock men som, när man kommer längre in i spelet, känns som något helt unikt. Det är bara synd att man inte har tillåtit sig själva att använda denna finurliga manick fullt ut och skapa fler, och framförallt, större pussel som involverar användandet av den. Det känns som om det finns en stor portion outnyttjad potential i den kära TMD:n vilket såklart är synd.

Stämningen i spelet är helt briljant, jag älskar historien som målas upp dels genom att jag tar mig längre in på ön men också genom utlagda inspelningar som går att lyssna på och fördjupa sig i vad som hände på Kartoga den där dagen för femtio år sedan. Tempot varieras också det föredömligt på ett sätt som nästan får mig att känna mig tillbaka i Half Life 2, intensiva eldstrider varieras bra med lugnare pusselmoment eller för den delen partier där smygande är vitalt för att överleva överhuvudtaget.

I själva eldstriderna kommer också TMD handsken väll tillhands (hihihi) och man kan variera hur man tar sig an en grupp fiender på flertalet sätt. Vill man bara ge sig in och skjuta sönder allt och alla går det såklart bra men att vara utrustad med den fantastiskt häftiga The Seeker, som är en blandning av krypskyttegevär och bazooka, sakta ner tiden för att sedan prickskjuta sönder allt och alla är en fröjd för en action älskare.

Tvingas jag, med en pistol mot mitt huvud, säga något negativt om Singularity så är det att man ibland kommer till ställen där man inte riktigt vet vad man ska göra för att ta sig vidare, något som sker ett par gånger under min genomspelning och som förstör det annars så perfekta tempot i spelet.

Rent grafiskt är jag inte överdrivet imponerad, även om miljöerna är helt okej och ljussättningen likaså så kan jag inte höja det hela till skyarna som ett grafiskt mästerverk, det går bara inte. Det finns grafiska buggar som dyker upp men inget som stör nämnvärt om man kan vara förlåtande mot sådant. Ljudmässigt levererar det dock och röstskådespeleriet är också det av hög klass vilket bidrar till en härlig stämning på din väg genom äventyret.

När du väl kommer till slutet av ditt äventyr infinner sig en känsla av välbehag över mig, jag har haft fantastiskt skoj, så skoj att jag spelade igenom detta i en enda sittning och bara det är väll ett gott betyg om något. Även om det nu inte kom som en överraskning för mig att detta var ett bra spel så överraskar Singularity med att vara ett av årets allra bästa FPS, vilket inte är illa pinkat med tanke på andra spel som släpps i samma genre i år.

För dig som: Gillar din första-persons-skjutare med en bra handling som dessutom vårdas väl. Om spelet i fråga ger dig någon extra kraft att leka med ja då är du såld!

Inte för dig som: Kräver att spel skall vara ultra realistiska och rent grafiskt skall spela med de allra bästa i branschen. Om fienderna inte är de smartaste faller också spelet bort, helt.

Original recensionen finns borta på min blogg http://www.familjenspel.se/

Medlemsrecensioner10
Samlat betyg: 8.5/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10