Bioshock 2

Dålig uppföljare men ett kul spel...

Bioshock var för mig ett kanon spel och väldigt prisvärt. Inte minst för storyns skull eller alla coola "plasmider" som spelet innehöll. Väldigt bra för ett impulsinköp. Bioshock 2 var däremot ett mer "herre-gud-det-är-dagen-bioshock-2-kommer-ut-måste-till-gamest
op-nu!" typ. Bland det absolut första du lär märka är de små skillnaderna. Mer detaljrikedom men många hörn och kanter där väggar och golv inte tycks ha några "lister". Det får spelet att se mer efter ut i smak. Dock är detta inget större problem eftersom detaljrikedomen skymmer det. För övrigt är det mesta helt okej.

Bioshock 2 har även en ny karaktärs design. Rösterna till fienderna har försämrats till skillnad från bioshock 1 och fiendevariationen är ganska usel. Det märks även att big daddys inte känns så... Big längre. De är även inte lika unika längre. Det känns helt enkelt som om att det saknas peppning till att faktiskt ta ner en. Tråkigast är den nya varianten som slår ut "Rosie" sorten nu då Rosien kommer enbart på andra banan. Att alla big daddys känns mindre är en självklarhet. Du är ju en själv! Detta leder till att spelets många långa och trånga (?) gångar blir ännu mindre. Ytan har helt klart försämrats och känns mest som att man bara rör sig framåt i en tunnel hela tiden.

Som big daddy har du en vapenarsenal som påminner om första spelets i Big Daddy format. Vapnen är nog bland det som gör spelet roligast. Favoriten är den nya harpunen som spikar fast fiender på väggar. Vapnen kan nu uppgraderas 3 gånger med olika egenskaper som tredje uppgradering (de flesta i alla fall). Dem som väntat sig många nya plasmider blir besviken. Vissa har ersatts med andra som i vissa fall kan kompensera för det. Men att kunna uppgradera sina plasmider med nya förmågor är inte dumt alls och kan i slutändan ersätta gamla plasmider fullständigt.

Ljudet är för min del uselt. Speciellt för ett tillfälle i slutet av spelet då musiken alltid hakar upp sig trotts omstart mm. I grund har standard fienderna 3-4 likadana röster och kommentarer. De känns mer "seriösa" nu.

Stadens förfallelse har även dragit igång en ny story. Människorna har börjat samla sig och skapat en maffia liknande familj som styrs utav en rieligion skapad av familjens överhuvud sophia lamb. Allt kretsar kring hennes dotter som tycks ha speciella förmågor efter att ha varit din little sister. Storyn är hyffsad men inte lika spännande som första spelets där den går tillbaka till tidigare händelser och upptäckter. Det onda/goda valet har mer med storyn att göra. det finns nu fyra slut och lite nya tillfällen att välja vem du är utav den gode/onde/dystra. Dessa val har egentligen inga för och nackdelar.

Spelet har inte första spelets story. Inte heller bandesign och ytor. Ljudet hakar lätt upp sig och allt känns ganska stelt. Det går inte att mäta med sin föregångare. Men det är fortfarande ett kul spel. Den här recensionen är sedd ur ett perspektiv där man vat bristerna till skillnad från första. Men förbättrad kontroll, mer vapen och ammo, plasmider/tonics gör att spelet blir bra. Den som mest tänker på ett roligt relativt actionladdat spel får vad den önskar. Trots en ganska negativ recension skulle jag rekommendera det här till den som vill prova något ganska nytt och eget och som redan har de bästa titlarna i sin spelhylla. Se bara upp för små buggar!