Denna generations bästa survival-horror upplevelse har anlänt och är ett gyllene exempel på hur en bra uppföljare ska vara.

Jag gillade verkligen det första Dead Space. Det var ett nytänkande och fruktansvärt atmosfäriskt spel som delade ut skräck, action och story i jämna mängder. Det var då ingenjören Isaac klev ombord tillsammans med en liten bestättning på den förfallna rymdkryssaren USG-Ishimura och vad som väntade var ett helvete då skeppet kryllades utav tentakel beväpnade ruskprickar kallad för "Nekromorfer" och med en livhank lika tunn som en tråd så bekämpade man dem med en uppsättning utav verktyg och vapen. Men trots att spelet var så pass bra och välutfört så led upplevelsen lite grann, tack vare brist på variation och en helt ointressant huvudperson. Men med tvåan så har utvecklarna Visceral Games gjort allt i sin makt för att förbättra allt då Dead Space 2 är en mer explosiv, fartfylld, atmosfärisk och innehållsrik upplevelse än det första spelet någonsin var och det är utan tvekan det bästa skräckspelet på mycket länge.

Efter att stått ut med alla rymdmonster samt en hel del tjej problem i det första spelet så återvänder Isaac Clarke och är i värre skick än någonsin. Det goda nyheterna är att han faktiskt pratar och har en personlighet, det dåliga nyheterna? Han är helt dement, jagad av en ny svärm utav nekromorfer och Titan´s militärverksamheter och hans döda flickvän återvänder för att hemsöka hans psyke. Ja, han har helt klart mycket på sin tallrik men turligt nog så har han även en hel del erfarenhet som han kan använda till sitt fofogande. Inramningen denna gång är Titan station, ett rymdcentrum förlagt till Saturnus största måne. I början ser vi Isaac i tvångströja och han har blivit drogad och förhörd under en tre års tid men innan den övergripna handlingen faktiskt tagit sin början så blir han anstormad utav nekromorfer från alla håll och äventyret drar igång helt abrupt.
Handlingens starka sida är utan tvekan Isaac. Han är inte längre en springpojke som blir beordad hela tiden utan nu är det han som för storyn framåt och han känns delaktig i äventyret. Problemet är bara det att nya karaktärer dyker upp från alla håll och hans kamp att förstöra den nya markören och alla inkluderade nekromorfer är lite av ett sömnpiller. Däremot så är hans svaga mentala styrka och alla intrigerna mellan han och hans döda flickvän den riktiga dragningskraften men trots så tar sig inte handlingen försen tredje aktet.

Något som verkligen kännetecknade det första spelet var hur man hade intrigerat element så som livmätaren och inventariet direkt i allt det visuella. Livmätaren går fortfarande längst med ryggraden och alla videosändningar och menyer tar sin form likt hologram som visas direkt framför spelaren. Detta höll en investerad i upplevelsen från början till slut och det är ett fortfarande ett mästerligt design trick som lyser med sin närvaro här. Atmosfären är mycket mer tätare då omgivningarna är ljusår mer varierade än föregångaren. Shopping centrum, bostadsområden, förskolor och unitologiska kyrkor är alla förfallna och extremt stämmningsfulla och trots att spelet är väldigt linjärt så skadar det inte spelet ett enda dugg. Man har dock knappast tid för utforskning, visst det finns förseglade rum och gömda hörn som man kan ta sig an men för det mesta så är Dead Space 2 en korridor skjutare där man är inlåst i lagom trånga områden tillsammans med överflödiga och förskräckliga monster.

Nyckeln till seger är fortfarande att stycka sönder fienderna, skjuta bort deras tentakler och ben så att de inte längre kan röra sig. Man har dock förbättrat striderna då man nu kan röra sig smidare, kontrollerna är mycket bättre och man har en arsenal av nya såväl som gamla vapen. Plasma Cutter är fortfarande ett grundläggande och mycket användbart vapen som man kan med hjälp utav ett knapptryck skifta siktläge med, från horisontellt till vertikalt beroende på vilken kroppsdel man är ute efter att skjuta bort. Nya vapen inkluderar en spikskjutare som man kan nåla fast fiender på väggen med och man kan fortfarande uppgradera sina vapen och utrustning, något som är livsviktigt då det finns en ensemble av nya fiender att se upp för. The Pack till exempel är små barn som rusar i offatbart snabb fart mot en och bråkar om vem som får slita sönder dig först. Men den som verkligen snor rampljuset är Stalker, kanske den mest smarta fienden någonsin i ett survival-horror spel. Dessa fiender jobbar tillsammans att flankera dig, det rusar från skydd till skydd och skymmer bort när man lyser på dem med sin ficklampa. Så fort du laddar om, tittar bort eller stökar runt i inventariet så rusar dem emot dig med armarna indragna för att undvika dina skott, knuffar omkull dig med otrolig kraft och springer sedan tillbaka och gömmer sig. De labyrinterna man möter dessa är onekligen de mest svåraste delarna i hela spelet och det krävs verkligen att man utnyttjar alla möjliga vapen och förmågor man har.

Dessa nya vapen och fiender gör stridandet mer tillfredställande och roligt och att sakta ner fiender med stasis funktionen, skjuta bort en utav deras vassa tentakler och avfyra tillbaka den mot fienden är något som aldrig blir tråkigt. Den förnämnda funktionen samt kenisis förmågan är något man även använder till att lösa pussel, många som utspelar sig i tyngdlösa sekvenser. Man har nu full 360-graders rörlighet när man svävar runt vilket genast höjer spelbarheten då man förut tvingades att sikta och låsa sig fast vid ytor, något som blev riktigt disorienterande för fel anledningar. Problemlösningarna bryter upp allt stridande extremt väl men det som onekligen sticker ut bäst i tvåan är styckemomenten. I ett underbart ögonblick så befinner man sig på ett tåg som blir bordat utav fiender och bara ögonblick senare så glider man igenom vagnen och finner sig själv hängandes upp-och-ner och dessa samt flera andra ögonblick gör ett ypperligt bra jobb att höja intensiteten. Tempot i Dead Space 2 är helt enkelt fantastiskt och alla kapitel rullas sömnlöst in i varandra utan laddningstider. Man kommer visserligen över affärer där man kan köpa vapen, ammunition och dräkter då och då men det är absolut det enda som sätter punkt för det rafflande tempot som aldrig snavar under de 12 timmarna det tar att klara spelet. Nya svårighetsgrader och dräkter belönar en till genomspelning.

Tyvärr så lider dock Dead Space 2 utav ett väldigt simpelt design fel som uppstått i flera andra överlevnadsskräck spel. Det finns ögonblick i spelet då det antar att man har gott om ammunition och hälsomedel vilket gör det allt mer frustrerande när man inte har det. Vid ett tillfälle så stötte jag på en miniboss och jag hade knappt tillräckligt med möjligheter att få ner honom. Bara bråkdelar efter jag har besegrat honom så kom en hel drös av fiender och det enda jag kunde göra då var att springa och springa men det tog mig hela 23 försök innan nådde en ny sparstation utan att dö. Detta var något som uppkom vid flera tillfällen och det krävdes mycket hårt arbete och slit innan jag lyckades ta mig förbi dem. För Dead Space 2 är ett grymt svårt spel till och med på den näst lättaste svårighetsgraden jag spelade på och med fiender så envisa och smarta och med ganska klumpia menyer att navigera så kommer man få stå ut med många "men jävla skit spel som inte låter mig ladda om mitt vapen eller hela mig innan jag har frigört mitt inventarie och plockat upp ett nytt magasin eller medkit" tillfällen. Vanligtvis så gör det sådana här typer av spel mer intensiva men här är det mest bara irriterande.

Dead Space 2 har också ett flerspelarläge, ett flerspelarläge jag har var väldigt skeptisk mot innan jag prövade. Det visar sig dock att onlineröjet i Dead Space 2 faktiskt är riktigt roligt och hutlöst intensivt. Upplägget är in princip hämtat ur Left 4 Dead. Ett lag utav ingenjörer måste klara av uppdrag och delmål så som att förstöra ett fiendenäst eller förbereda flyktkapslar medans det andra laget utav nekromorfer måste stoppa dem. Det som är så överraskande med det här läget är att alla spelmekaniker från kampanjen fungerar väldigt bra här och olikt Left 4 Dead så får man som nekromorf spawna på nytt extremt frekvent och det finns olika klasser att välja mellan. Att spela som en injengör så är det livsviktigt att arbeta tillsammans och att använda vapen, statis förmågor och liknande att rensa korridorer från fiender och att avklara sitt uppdrag. Gör du bra ifrån dig i en match så kommer du samla på dig poäng och stiga nivåer och låsa upp nya vapen, dräkter och egenskaper till din karaktär. Det är varken speciellt orginellt eller väl balanserat, men det är tamefan riktigt skoj ändå.

Ifall det är något som genast är tydligt med Dead Space 2 så är hur snyggt och välljudande det är. Atmosfären är nästan hack-i-häl med Bioshock då ljuddesignen är frukstansvärt välgjord. Alla omgivningar och miljöer misslyckas aldrig med att imponera och röstskådespeleriet är välutfört. Jag har verkligen inga klagomål när det gäller presentation i Dead Space 2 och den förnämnda avsaknaden av laddningstider under spelets gång höjer allting snäppet högre.

Dead Space 2, ifall ni inte redan har gissat är underbart. Tempot, grafiken, ljudet, striderna, onlineröjet och nästan allt är så sanslöst välgjort. Handlingen i sig är inte super intressant och jag hade gärna slippat den löjligt inkonsekventa svårighetsgraden men Dead Space 2 har både allt hår och hull nödvändigt i en superb uppföljare så varsegod och köp spelet. Nu.

+
Isaac är en riktigt protagonist, fantastiskt tempo, förbättrade strider och nya vapen, intensivt onlineröj, otroligt snygg grafik och bra ljuddesign.

-
Bristfällig handling försen slutet, en del frustrerande partier.

Jag har svårt att tro att Dead Space 2 kommer få stå ut med för hård utmaning i år