Svenska
MEDLEMSRECENSION

Assassin's Creed: Brotherhood

Resan till Rom för ett par år sedan var överlägset den bästa jag varit med om. Nu reser jag tillbaka för ytterliggare en semester, på 1500-talet!

Ezio Auditore da Firenze har nu tänkt att lugna ner sig lite efter det tidigare spelet. Antagligen ska han börja skriva sina memoarer, föda upp strutsar eller något annat meditativt. Dessa planer blir dock krossade när din nya ärkefiende Cesare Borgia knackar på din dörr med artillerield och belägringstorn. Hela din kära villa i Monteriggione blir krossad till kaffeved, din farbror Mario blir skjuten och den mystiska hokus-pokus artefakten Edens Äpple blir snodd. Vips så har man en lång ny story framför sig.

Ezio blir minst sagt bitter och flyttar till Rom där han ska försöka organisera upp lönnmördar-organisationen för att krossa Borgia och Tempelriddarna. Spelet kommer då till stor del handla om att minska fiendens inflytande över staden. Detta har jag nu ägnat många timmar med och kanske även lika många timmar har gått åt till att gråta över hur vackert Rom är. Venedig och Florens i det tidigare spelet var vackert men det klår omöjligt Colosseum, St Peterskyrkan och Pantheon. Att flytta spelet till Rom var ett genidrag. Igenkänningsfaktorn kommer vara hög för de som varit i Rom. Det var den för mig och farsan som var på sightseeing i spelet, ofta med många minnen på flera platser. ("Men vid den där fontänen har ju jag stått å käkat glass!" var ett av farsans minnen.) Har ni inte vart i Rom så rekommenderas spelet ändå men det är en pluspoäng om man varit där. Utöver att hoppa runt och förstöra för Borgia så finns flera sidouppdrag som oftast involverar att du måste döda någon- vilket inte är helt fel då det aldrig varit roligare att vara lönnmördare. Att spela är en ren fröjd. Ezio är smidigare än vanligt och stridssytemet har förbättrats med tanke på att man kan kombinera vapnen i striden. Det blir inte lika repetitivt som i tidigare spel då det även finns flera coola avslutande attacker. Utöver den vanliga arsenalen så har man lagt det efterlängtade och ljudlösa armborstet som är ett måste på alla uppdrag.

Ljudet är som vanligt lagom episkt, det är inget som sticker ut direkt men det gör sitt jobb. Soundtracket ökar pulsen i häftiga strider och det är ett tillfredställande tryck i Ezios inbyggda pistol. Har inget och klaga på där förutom att jag irriterar mig på den larviga italienska brytningen på den engelska dialogen. Man borde ha kört helt på italienska tycker jag, men jag förstår att de inte kunde göra det då man måste nå ut till den amerikanska publiken. De har ju problem med allting som inte är på amerikansk engelska som de flesta vet.

Grafiken är som hämtad det tidigare spelet vilket inte är överraskande- vad som är överraskande är att det inte är så mycket slarv i Playstation 3 varianten som jag har kört. Vyerna över Rom får en och tappa andan precis som den ska göra. Allting är väldigt stabilt även om inte heller grafiken står ut förutom vid de galna vyerna.

Karaktärerna får de historieintresserade att hoppa av entusiasm, jag vet att jag gjorde det. Borgia-släkten, Machiavelli och såklart spelets motsvarighet till James Bonds "Q"- Leonardo Da Vinci. Sistnämnda har flera galna uppfinningar med här, nästan alltid baserade på den riktiga personens ritningar. Historiesmurfen hoppar och slår volter av glädje.

Är man historieintresserad actionnörd som har varit i Rom så måste detta införskaffas. Är man inte det och bara vill ha ett bra spel, så köp det ändå!

Medlemsrecensioner20
Samlat betyg: 8.4/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10