Marvel vs Capcom 3: Fate of Two Worlds

Vad har jag nu gett mig in på?

Jag är långt ifrån någon expert på Capcoms obskyra figurer och Marvel ska vi inte prata om. Värst av allt så är jag riktigt usel på slagssmålsspel det märkte jag ju klart och tydligt när Saga spöade arslet av mig i Soul Calibur IV eller varför inte mitt misslyckade försök att bemästra Street Fighter IV och deras invecklade tumvrickande slagkombinationer. Det här var dömt att misslyckas från start, därför tog jag nya tag genom Xbox Live spel och mutor av Saga.

Xbox Live vi börjar där, ett slagssmålsspel är inte bättre än sina möjligheter att mäta din styrka och snabbhet mano-a-mano, därför kändes det naturligt att tacka ja till en hård match och trevligt umgänge online. Här slår det oss alla hur pass dåligt utvecklat onlineläget i Marvel vs Capcom 3 faktiskt är.

Vi är en grupp på som mest fyra stycken och ger oss då givetvis in i en privat lobby, detta funkar fint tills vi snabbt inser att det bara är två åt gången som kan spöa skiten ur varandra samtidigt som de övriga två sätts i ett klassiskt svenskt kösystem med nummerlappar för sin chans att slå sönder och samman den som står kvar som vinnare. De övriga två får inte heller möjligheten att se de som slåss för att lära sig taktiker utan här får du som kölappsnisse gott nöja dig med att stirra på sjunkande livsmätare. Detta slutade med att vi snabbt delade upp gruppen i två lobbys istället för att få spela hela tiden, vilket lite förtog det roliga med att spela många tillsammans, en klar miss.

Nu har jag själv inga större erfarenheter av hur de övriga spelen fungerar online men med tanke på de kommentarer som fälldes över nätet om hur dåligt det var med dessa brister så antar jag att detta är ett steg tillbaka i utvecklingen.

Utmaningen var det ja, för att få dagligt motstånd så var det nödvändigt men en klassisk muta, min dotter Saga skulle få 50kr om hon slog mig i en match under en vecka. Detta bidrog också till att min sambo fick agera sparringpartner och tillslut så satt vi där hela familjen och skrek på varandra i soffan, slängde kontroller och hånade varandra vid varje skön vinst. Det utkristalliserade sig ganska snabbt ett par favoriter för egen del, det handlade om Super-Scrull, Wolverine och Phoenix. Saga hade sina favoriter i Phoenix, Trish och Felicia en samling sköna damer. Tre karaktärer tänker du? Ja Marvel vs Capcom 3 handlar helt om tag-team inspirerad fighting där du vinner mycket på att byta karaktär i rätt ögonblick för att återfå delar av deras liv när de inte spelar, ett system som fungerar riktigt bra.

Den andra delen att hålla reda på är en mätare som sakta men säkert fylls, detta beror på hur mycket stryk du delar ut eller tar emot och denna mätare kan du sedan omvandla till ett kraftfullt slag som oftast involverar flera av dina karaktärer. Det fina i kråksången är att detta slag inte kräver någon knappkombination som gör att du behöver vara en bläckfisk utan startas med ett enkelt tryck på en enda knapp, detta får oss alla att känna oss extremt duktiga och spelet blir avsevärt mycket roligare av detta, en given succé!

Grafiskt är Marvel vs Capcom 3 underbart att se på och visuellt är det färgsprakande och kaotiskt när man spelar samtidigt som animationer flyter på riktigt bra. Om du däremot älskar lite långsammare och mer beräknande slagssmålsspel som jag ändå får intrycket att exempelvis (Super)Street Fighter IV bjuder på så kanske inte detta är för dig, men för oss i familjen som bara vill ha jäkligt skoj tillsammans så är detta helt perfekt.

För dig som: tycker om kaotisk och lättillgängligt slagsmål med färgsprakande grafik och mycket mycket skoj!

Inte för dig som: gillar att lära dig avancerade kombinationer och gärna spelar online mot mängder med vänner.

Recensionen är ursprungligen publicerad på min blogg http://www.familjenspel.se/