Svenska
MEDLEMSRECENSION

Pokémon Black/White

Poketto Monsuta; Burakku & Howaito

Då var det dags igen, på med kepsen och ta med väskan med PokéBollarna nu äre dags för nya äventyr i en helt ny värld!

Vår historia börjar för ett par månader sedan, året var 2010. En av mina närmre vänner var på flyget hem efter att ha bott ett år i japan. Jag, hans familj och en vän till mig väntade ivrigt på flygplatsen. Det var vardag kväll och sent.. riktigt sent så det var inte direkt alla som hade ork att dra över till Arlanda för ett välkomnande.

Hursomhelst så gav han mig i handen ett Pokémon White, ett japanskt sådant. Han hade köpt ett Black åt sig själv och jag var väldigt glad. Hade fått en ganska stor hype över det här spelet och orkade inte vänta till våren här i Sverige för att få sätta klorna i det nä usch. Han hade även fixat den legendariska Victini via ett konvent på båda kassetterna så jag var ytterst spänd att få spela.

Spelet börjar med en öppningssekvens utan sitt tidigare like i ett pokémon spel och Gamefreaks skämmer bort oss spelare något otroligt. Sedan möts du av en 3D renderad legendarisk pokémon som kameran zoomar runt och nära. Måste säga jag är glad som fick vit för den här svarta Godzillan är ju banne mig häftig. Ja hursomhelst filmen och stora draken verkar lovande men hur är spelet. Jo mer livligt än de andra spelen vågar jag påstå efter att ha ägt det ett par månader nu, spelat ett antal många timmar, näst intill alla gymen avklarade och många fullt utvecklade pokémon under mitt vänliga men bestämda befäl.

Du spelar som en äldre tonåring den här gången vilket är trevligt för oss som åldrats genom seriens gång att få spela en protagonist med lite mer år på nacken. Att välja kön har numera blivit en standard efter Pokémon Crystal och så är fallet även den här gången. Jag valde att spela som tjej.

Början den här gången om men vill inte säga för mycket är riktigt charmig och många lär nog skratta. Inte det här gamla stuket om och om igen att söka upp professorn efter någon mognadsrit och få ett kampmonster i belöning. Nej, nu ska du öppna paket med dina två vänner och vad må tro kan vara i paketet?..

Din start pokémon består likt tidigare utav ett val på en av tre möjliga. Inga oortodoxa förändringar här inte utan gräs, eld och vatten är tilbaka för att hjälpa dig igenom äventyret. De allra flesta pokémon intresserade har haft alldeles för lång tid på sig för att jag ska behöva berätta mer om dessa tre men jag valde gräsormen, han är cool.

Grafiken känns ännu mer charmig och imponerande med an massa kombinerad 2D och 3D vilket ser riktigt bra ut. Nu har dem faktiskt lagt ned tid på grafiken kände jag för första gången på många år för ett Pokémon spel. Körsbärsbloms trädens rosa löv dansar med vinden, väl ute möts du av stora japanska kanji-tecken, "vår". Årstiderna skiftar för varje månad i verkligheten så inte allt för ofta men tillräckligt för en lagom variation. Har inte märkt av allt för stora Pokémon förändringar i det vilda under de olika årstiderna faktiskt men jag kan ha haft otur.

Striderna är nu mycket fräschare att spela men även titta på då dina Pokémon numera rör på sig, åh ja du hörde rätt. Dem har en liten animation som loopar lite fint nu förtiden där dem andas, stampar och sådant. Detta plus de allmänna förbättringarna även utanför striderna gör en markant skillnad. Att spela Soulsilver direkt efter känns väldigt stelt och du saknar fort ditt nya black/white.

Något jag verkligen uppskattade i de nya spelen är Pokémon-gymmen. Dem har slängt ned massa tid och fantasi på dem den här gången om. Stora härliga pussel med otroligt varierande miljöer. Temat på gymmet spelar mycket större roll än någonsin tidigare. Visst Soulsilver och Heartgold implementerade redan detta ordentligt men Black and White tog det hela steget vidare.

Svårighetsgraden är i min men även vännens mening höjd ett par snäpp och behovet att träna ett par levels innan man har en vettig chans mot gym-ledarna är betydligt vanligare den här gången. För att kontra den höjda svårighetsgraden är däremot experience points mycket lättare att införskaffa om du vet hur du ska gå tillväga. Små gräsfläckar skakar till lite då och då och om du går på dem så får du möta en söt liten rosa figur vid namn Tabunne, iallafall i den Japanska versionen. Tabuune pumpar upp din experience fortare än vad du hinner säga Jiggelypuff. Tro mig. Jag övertränade en pokémon som jag ville skulle utvecklas för mest utseendets skull faktiskt. Det hela slutade med att jag fick ett eldmonster som var tio levlar högre än gym-ledarnas trumfkort.

Jag kom. Jag skickade ut min Hihidaruma. Jag segrade.

Upplägget är väl inget att hänga i granen kanske. Återigen ett mystiskt gäng/samfund nu vid namn Team Plasma som måste stoppas. Team plasmas riddarliknande utstyrsel är dock helt klart det coolaste temat hittills. Gymmen är tillbaka och måste åter igen besegras och förnedras en efter en. Sist men inte minst att fånga allihop. Fansen känner igen sig men snart kan serien behövas fräschas upp riktigt ordentligt tycker jag personligen. Visst svart & vitt är en bit på vägen men jag hade ärligt talat hoppats på mer.

_______________________________________________

Totalt så är de här två spelen de största och mest väl gjorda i serien hittills. Däremot är förväntan skyhöga och levde spelet verkligen upp till dem. Enligt mig så ja. Däremot så försvinner den här fräscha vinden ganska fort och du spelar återigen ett lite för likt pokémon spel, igen. Spelet är ändå värt i min mening en stark 8/10.

Visuella: Snyggt! Wow är det här Pokémon!? Ja det är snyggt. Härliga 3D effekter och numera rörliga och mer levande pokémon. Det är ett bra hopp in i framtiden men en perfekt visuell upplevelse är det inte. Däremot är det en bra bit på vägen mot ett mer prestanda kraftigt spel. Väldigt charmigt, väldigt snyggt men kan fortfarande bli bättre.
8/10

Ljudet: Charmiga små melodier i både städer och på vägarna som det ska vara i Pokémon. Det är väl där dem starka sidorna sitter i Pokémon och jag är väl något av ett offer för min nostalgi för serien men dem gjorde mig inte besviken den här gången heller. Många melodier man har nynnat på under spelets gång som man omedvetet fastnat på.
8/10

Spelbarhet: Dem har kastat runt menyerna lite grann för det bättre om ni frågar mig. Annars är väl styrningen som Pokémon brukar vara. Utforska, knappa i menyer och finns väl inte direkt mycket att klaga på. Dem som känner igen sig sprintar bara iväg och fortsätter utan begränsningar och de nya får väl en liten pysslig första timme att lära sig allt men sen spurtar även dem in i skogen och slåss mot larver med blad på huvudet. Däremot upplever jag en frame-rate försämring om jag cyklar i tät bebodda områden, detta kanske har ordnats till våra versioner här i väst men jag tvivlar faktiskt på det. Summan av kardemumman riktigt lättsmält med små brister.
7/10

Hållbarhet: Nu så har pokémon spelen alltid haft hög hållbarhet. Klara alla gymmen och elit-fyran. Fånga alla pokémon sen så borde du också EV träna alla vettiga monster så du har ett par tuffa team. EV-träning får ni som inte vet var det är googl'a. Hursomhelst så är pokémon ett spel du kan ta upp på tåget eller närhelst du känner för det och fortsätta din fantastiska resa att fånga alla små kampmonster. Vit och svart är inga undantag.
Hållbarhet 10/10

Nu idag när jag skriver den här recensionen har spelet släppts i Sverige och jag rekommenderar alla fans att köpa det om plånboken tillåter så. Däremot vill jag även säga åt er som lagt pokémon på hyllan att ge det här spelet en chans. Det har genom gått en förändring, kanske inte en tillräckligt stor sådan men iallafall på rätt väg och är väldigt fräscht jämnfört med sina äldre bröder och systrar.

Samlat betyg: 9/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10