Svenska
MEDLEMSRECENSION

Bioshock 2

Jag har återvänt till Rapture en andra gång. Andrew Ryans vision om stat fri från regering och övermakt fortsatte att förundra och fascinera och jag kunde inte låta bli att dyka ner under havets yta och utforska den en andra gång.

Bioshock slog för mig ned som en bomb när jag för första gången spelade spelet. Det var utsökt designat och kändes levande. Runt om i världarna fanns dagböcker som återgav delar av världens historia och jag fastnade genast för den.

Andrew Ryan är grunden för vad som gör spelet så fantastiskt. Han byggde staden Rapture under vattnet för att fly från ytvärldens regeringsförtryck. Ryan är uppenbart inspirerad av bland annat filosoferna Ayn Rand och Robert Nozick, och det är där i storheten ligger. Genom att bygga spelet på existerande filosofier och utifrån det skapa en värld ger man spelet ytterligare ett djup. Och det är ett djup som inbjuder till utforskning och utforskande.

När vi i Bioshocks uppföljare återvänder till Rapture har spelet dessutom getts ytterligare en dimension. Andrew Ryan har i Sofia Lamb fått en filosofisk motvikt. Lamb representerar i spelet en förvriden version av nyttoetiken, utilitarismen som bygger på att man ska agera så att så att samhällets nytta maximeras. I Bioshock 2 skapas magi när Lamb's och Ryan's ideologier krockar och man själv fastnar i mitten.

Vi antar i Bioshock 2 formen av den första Big Daddyn, fienden som i första spelet skrämde oss till försiktighet. Big Daddy's plats tar istället The Big Sister, en snabbare och smidigare version av den stora fadern.

Som Big Daddy är vi bundna till en little sister och om det bandet bryts dör vi. Och just vår little sister är i Sofia Lamb's fångenskap och därför måste vi ta oss till Lamb. Till vår hjälp finns karaktärer som har mer eller mindre nobla motiv för sina handlingar.

Spelsystemet skiljer sig lite från det första Bioshock. I och med att vi nu iklätt oss Big Daddy's bastanta dykarutrustning kan vi ta mer stryk och spelet blir därmed i många strider ett mer traditionellt actionspel än det första. Man kan nog alltid hitta omväxling i olika plasmids, någonting som bäst kan beskrivas som psykisk dopning. Med plasmiderna kan man kasta eldbollar, elektrifiera fiender med mera.

Då och då springer man in i en konkurrerande Big Daddy och då skiner spelet till. Big Daddyn kommer i början vara passiv och likgiltig till dig, så länge du håller dig borta från dennes little sister. Men little sisters är hårdvaluta i spelet så du vill komma åt henne. I din vapenarsenal finns olika fällor såsom minor, trap shots, och olika plasmider och med dessa kan du planera din strid innan du till slut ger dig på Big Daddyn och hoppas på det bästa. Om allt går väl så hittar du får du ta över Big Daddyns Little Sister och med den kan du nu finna Adam, valutan som du kan köpa nya plasminer med.

Adam hittar Little Sistern i avlidna fiender och medan hon samlar upp Adam måste du skydda henne från attackerande fiender som vill åt henne. Det här spelmomentet påminner i mångt och mycket om striden med en Big Daddy. Det handlar om att grundligt planera sitt försvar innan man låter sin Little Sister samla upp någon Adam.

De varierade stridssituationerna i spelet gör att man aldrig ledsnar utan alltid drivs framåt, även om den främsta drivkraften är handlingen.

Även ljudmässigt briljerar spelet. Ljudet håller en på helspänn när man i spelets mörka korridorer hör en fiende ropa på avstånd och röstskådespeleriet är bland det bästa som återfinns i tv-spel.

Spelet har fått kritik för att vara grafiskt förlegat men jag sällar mig inte till kritikerna. Spelets design och omgivningar som fullkomligen dryper av mysterium gör att jag helt glömmer bort polygontal och grafiska specifikationer.

Bioshock är en av den här generationens sanna mästerverk och tvåan är en mästerlig uppföljare som fördjupar och breddar spelets mytologi. Nu vill jag bara se en trea som tar vid där tvåan slutade, med en helt ny värld att utforska..

Medlemsrecensioner12
Samlat betyg: 8.2/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10