Svenska
MEDLEMSRECENSION

Mortal Kombat

Skrivet av: Filip_M   2011-05-10

Nionde försöket snuddar på ett mästerverk.

Nu har några veckor för många gått sedan MK9 släpptes, och anledningen till att min recension dyker upp först nu är för att jag - helt enkelt - varit för upptagen med att klara av allt för att sluta. Mortal Kombat är tillbaka bättre, starkare och blodigare än någonsin förr och jag älskar det.

Bara en sån sak som storyn, som antagligen är den mest fulländade i genren. Jag introduceras till en vämjelig syn med fallna hjältar, avslitna lemmar, floder av blod, någon ligger delad itu, kråkorna käkar as och ögonglober. Åskguden Raiden står inför sin egen avrättning inför Shao Kahn, erövraren av alla "sfärer" och skickar en nödsignal till sitt forna jag anno MK I.

Raiden varskor alltså sig själv och rebootar smidigt franchisen genom att leda spelaren genom de tre första spelen, där klassiska episoder spelas upp som Raiden måste påverka till det bättre. Spellängden ligger på runt sex-åtta timmar, man gestaltar sexton välkända karaktärer med dryga fyra strider var. Storyn är riktigt habil - det måste vara det mest polerade berättelseläget jag varit med om inom fighting, ruskigt välgjort sett till både struktur och engagemang (röstskådespeleri, kvalité och flyt osv.). Det enda jag saknar är realtidsskadan som finns i andra lägen, men det skulle väl se underligt ut om Liu Kang t.ex. var helt söndersliten under mellansekvenserna.

Grabbarna bakom Mortal Kombat har alltså lyckats göra nio spel som behandlar det lite röriga och blodiga universumet. En tid velade de runt i 3D med 360-kontrollerad fighting, men nu återgår de till rötterna och fortsätter med 2.5D-matcher i 3D-miljöer. Gameplay andas simplicitet, friskhet och ett flexibelt och nästintill felfritt stridssystem - när jag slåss i MK så är det lätt att lära sig, svårt att bemästra och intressant då svårighetsgraden ligger på en konstant jämn nivå som triggar lusten att spela vidare. Men det trevligaste är ändå ultravåldet, det som kännetecknar serien - och det har blivit grövre än tidigare, nästan motbjudande grovt.

En s.k. powerbar har nämligen introducerats, och den används som bekant till att förstärka attacker, bygga upp combobreakers, och den unika X-rayattacken - dessa attacker är matchavgörande och spelar upp en semi-fatality där karaktären knäcker ben och sliter sönder organ på anatomisk nivå, som man får se i realtid, därav "X-ray". Attackerna plockar bort säkert 30% av livet, är fruktansvärt tillfredsställande och frustrerande att få emot sig. Min favorit måste jag säga är Johnny Cages pungkrossning följt av en ryggsmash som sliter sönder hela ryggraden, eller Kitanas dolkar rakt genom bakhuvudet och ögonhålorna.

Har läst om att det är jobbigt och "fuskigt" att "utnyttja" spelet på det viset, men X-rayattacker kan blockas som vilken annan attack som helst och man bygger ju upp combos för att få använda dem. I själva verket kan mycket väl hela stridssystemet krylla av "fusk" och attacker som är riktigt övermäktiga om placerade i rätt händer, som när jag skuttade omkring och hoppsparkade skiten ur en motståndare utan vedergällning eller teleporterade sönder Shao Kahn och lade fällben på honom innan han förmådde attackera. Jag kan varna på förhand att bl.a. Scorpion, Sektor, Noob Saibot och Smoke kommer att bli populära online, då de kan täcka mycket yta snabbt och teleportera och attackera på samma gång, gärna bakifrån.

Mortal Kombat 9 erbjuder en otroligt bred variation av utmaningar och spellägen. Tag-team har introducerats så att två spelare kan spela samtidigt och byta av varandra när som helst under matcherna (även online!) och Challenge Tower erbjuder 300 varierade, finurliga och humoristiska utmaningar som utmanar både psyke och stridsfärdigheter hos spelaren - jag tyckte det var trevligt att bara få slå t.ex. Scorpion på utvalda platser på kroppen för att vinna, vinna över någon genom att kasta mina egna kroppsdelar på dem och i nästa etapp skjuta zombies innan de hinner ikapp mig i ett tower defense-perspektiv med Jax.

Vissa av etapperna har en slags bakgrundhistoria också, så vissa är "kopplade" till varandra på ett eller annat vis. Ladderläget som är tillgängligt för en eller två spelare känns också meningsfullt då svårighetsgraden ökar allt eftersom - Kitana i botten är t.ex. sämst medan Shang Tsung är envetet trög att få ner i slutstriden. Efter vinsten får man en snabb epilog som fördjupar kunskapen om karaktären och universumet och på så vis belönas (tycker jag, i alla fall) spelaren för att ha klarat av de tio hindren.

För att nämna övriga lägen snabbt så finns Krypt vars funktion är att låsa upp extramaterial för de Kombat Tokens man genererar under matcherna. Det finns säkert hundratals, kanske uppemot tusen godsaker att låsa upp; även om vissa grejer som koncept art är meningslöst så kan man låsa upp ytterligare fatalities eller fuskkoder som är mumma för själen. Det finns även Fatality Training om du tycker du är sämst på det och vill se det oftare.

Det finns hela 27 karaktärer att välja mellan i MK9, två som låses upp efter storyläget och en exklusiv, Kratos, till PS3. Det fantastiska är att i princip alla är unika, med egna slag, rörelsemönster, fördelar och nackdelar. Återigen har det talats om obalansering då vissa av dem har riktigt sjuka fördelar, som Ermac som kan fortsätta en kombo nästan i all evighet om man är riktigt duktig med honom, eller de som jag redan nämnt. Som med många andra spel så gäller det dock att utnyttja varje spelares färdigheter till fullo, och kan man sin spelare så försvinner den obalansen. Netherrealm har även sagt att två nya kommer via DLC, och DLC ska vara kostnadsfritt - bra säger jag, då det håller communityn levande.

Jag har alltid tyckt att fightinggenren kan vara innehållslös och antingen för djup eller för ytlig - Mortal Kombat har jag ansett vara en fånig serie som har löjligt svåra kombinationer med en otrevlig inlärningskurva (speciellt gällande fatalities, det man vill göra mest av allt). Nu är jag snarare frälst. Spelet är lätt att komma in i (man kan när som helst pausa och kolla alla moves, mycket lättillgängligt), utmaningar lurar kring varje hörn, spelsystemet är väldigt ytligt men desto djupare när man lär sig det korrekt och det känns verkligen som att jag slår ihjäl någon så blod sprutar och kroppsdelar flyger kors och tvärs. Inte för att jag älskar våldet i sig, utan jag tycker om att jag verkligen får in ett klockrent slag så det syns i realtid.

För i realtid syns det. Hackar jag sönder Liu Kangs mage med Baraka så gapar nästan ett hål fram i Kangs buk, ger jag Kung Lao en redig snyting med min batong som Stryker så har han ett ganska tilltaget anlete och låter jag en sågklinga från Cyrax skära ihjäl Sub-Zero så syns det var den har fått gå loss. Det är underbart belönande, vackert och intressant.

Banorna måste också framföras. Det finns en 15-20 st och de flesta är remakes av banor från tidigare spel. Jag gillar hur mycket som händer i bakggrunden och hur iögonfallande snygga och varierade banorna är. På en bana står man på en bro med en vulkan som får utbrott ibland i bakgrunden. Nästa gång man slåss på den banan så är den förändrad till en domedagsscenario med meteoriter som faller från skyn samtidigt som vulkanen får utbrott. Flera banor förändras på detta sätt. Men banorna är även i grund och botten mycket välgjorda. Ta tunnelbanan där papper flyger omkring och tåget först åker förbi i bakgrunden, för att sedan åka förbi i framgrunden samtidigt som ljuset från tågfönstren lyser upp den annars ganska dunkla tunnelbanan. Eller en modern stad full av skyskrapor invaderad av eldsprutande drakar med kulspruteskott och explosioner i horisonten. Banorna är verkligen detaljerade och händelserika och det är kul att titta på vad som pågår i dem.

I övrigt är kombatanterna fullt dugliga. Mycket detalj har lagts på klädsel, specialeffekter (det är en fröjd att frysa någon med sub-zero eller använda eldkastaren med sector) och animationer. I mellansekvenserna framgår det förstås att ansiktena kunde gjorts bättre, speciellt då tänderna. Kvinnorna i spelet är inte det minsta attraktiva tyvärr och t.ex. Liu Kangs lågupplösta tvättbräda får en att hånskratta tyst för sig själv. Totalt sett är dock den grafiska kvaliteten mycket hög - den står ut på ett bra sätt.

Ljudet är den enda egentliga nackdelen i mina öron. Visserligen är röstskådespeleriet väl godkänt, och storyläget visar prov på hur välgjort ljudeffekterna är då man hör skillnaden på om någon står i trappan till tunnelbanan eller om man står ute i naturen och talar, men musiken är desvärre rätt tråkig och remastrad från tidigare titlar, vilket såklart är ett minus då det behövs bombastisk shit till en sån här titel.

Kontrollen behöver jag inte ens nämna, jag har redan förklarat dess storhet i sammanhanget. Jag behöver bara säga återigen hur det nästan inte krävs några tidigare erfarenheter, det är lätt att förstå, det handlar rätt mycket om skill och varje match är lika flytande som Tom Sawyer på väg genom Mississippi.

Allt som allt så finns det nästan inga fel på Mortal Kombat 9. Tyvärr är ju PSN som bekant nere, så jag har inte kunnat testa online, men jag tror inte det spelar så stor roll. Ingen hade väl trott det men Mortal Kombat 9 har faktiskt tagit spelvärlden med storm och jag skulle vilja tipsa även er som inte normalt spelar fightingspel att ge er i kast med Mortal Kombat. De har gjort mig till en believer. Hatten av för Netherrealm Studios - själv skall jag återgå till att klara av Challenge Tower!

+ Förfinat gameplay
+ Grymt och för genren unikt storyläge
+ Vulgärt ultravåld
+ Varierande och utmanande
+ Mycket att göra
+ Underbar grafik
+ 2P-kompatibelt

- Ingen utmärkande musik
- Småmissar grafiskt

Samlat betyg: 9/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10