Svenska
MEDLEMSRECENSION

Medal of Honor

Efter flera år borta från marknaden försöker EA återta FPS-tronen från Call of Duty. Men vad har serien att erbjuda utöver vad det vi redan har?

Efter att äntligen ha lämnat andra världskriget så kommer FPS- veteranen in i modern tid. Eller hyfsat modern tid, närmare sagt 2002, under invasionen av Afghanistan. Vi tar kontroll över en handfull olika karaktärer under spelets gång, och uppdraget är såklart att motverka Al-Qaeda, på alla sätt du kan.

När det kommer till gameplay så kan man vid många punkter likna det med en typisk FPS. Många av scenerna är scriptade, och det är ofta linjärt. Ett plus ska jag ge då det inte är obegränsade mängder fiender om du inte rushar som en galning, vilket känns som en lättnad. Här finns även sniper-uppdrag, fordonsdelar och enstaka smyguppdrag.

Jag kan dock tycka att Medal of Honor har lyckats variera spelet tillräckligt mycket för att det ska kännas fräscht, igenom hela spelet. Det finns en hel del skjutscener där du utmanas som spelare, genom att t. ex inte avslöja dig kan du vinna en oerhörd överhand mot fienderna. En hel del skjutscener börjar med att man, i nattens skydd, gör bakhåll mot fienderna, och om du är riktigt effektiv kan du inte behöva se en enda kula vina förbi ditt huvud.

Men en del består av det vi ser i vanliga FPS, men oerhört mycket bättre. Spelet lyckas faktiskt förmedla olika känslor vid olika tillfällen. En av de mest minnesvärda scenerna är när jag sitter fast nere i en dal, totalt omringad, i ruinerna av ett hus, tillsammans med resten av min grupp, och väntar desperat på förstärkning.

Även om detta inte är så realistiskt så väcker det en känsla av desperation, och jag känner verkligen för de dödsdömda soldaterna. Jag har aldrig brytt mig om karaktärerna i varken CoD, Battlefield eller Crysis.

Spelet klockar då in på ungefär 7-8 timmar på svåraste, vilket känns som normala svårighetsgraden på valfritt annat FPS. Dock så finns även ett Tier 1- mode, som i grunden är kampanjen på tid. Sen finns det ju även multiplayer.

Det som måste sägas om multiplayern är att Dice tydligen hade oerhört svårt att balansera ut spelet. Att försöka fånga tempot från CoD , med storleken av Battlefield. Det går liksom inte ihop. Bandesignen gör dem flesta kartorna till sniperkrig och vapnen har så lite rekyl att det är nästan omöjligt att överleva om någon på andra sidan banan ser dig. Men efter att ha följt en strikt camp or die-strategi så växer taktikerna fram, och spelet blir riktigt underhållande.

Till sist vill jag ge en applåd för grafiken. Hela spelets design känns väldigt skön, om än lite väl militärporrig. Jag gillar dock alla banor i singleplayer, som känns varierande trots att man är i samma land under hela spelet. Och även om spelet grafiskt inte håller sig upp mot t. ex Crysis på konsol, så är skuggningen riktigt snygg, detsamma gäller animationerna. Dessutom håller motorn jämna steg med allt som händer och det är mycket sällan lagg.

Trots en problemfylld multiplayer kan jag förlåta spelet för den oerhört bra kampanjen. Förhoppningsvis kan seriens omstart få en andra chans och återta sin gamla status inom FPS-genren.

Medlemsrecensioner13
Samlat betyg: 7.4/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10