Dirt 3

"Måste du jämt spela bilspel, pappa?" utbrister min dotter Saga när jag återigen drar igång en session av Dirt 3. Jag ler mot henne och förklarar att det här är mer än ett bilspel, det är kärlek, sen trycker jag gaspedalen i botten och försvinner in i en värld av damm och bensin.

Dirt 3 är som namnet avslöjar en fortsättning på Dirt-serien, den som tidigare hade Collin McReas namn på lådan men som efter hans tragiska bortgång nu alltså bara betecknas Dirt.

Dirt som spel har alltid handlat om det vi kallar "point-to-point" rally, dvs det är du och din förare på en sträcka, snabbast tid vinner. Svårare än så behöver det inte vara. I Dirt 2, vreds fokus mer åt rallycross och andra former av tävlingar mot andra deltagare. Jag älskade den vägen och tyckte att mängden rally nu äntligen blivit precis lagom, Dirt 2 var fulländat i min bok.

Fansen av Dirt-serien, klagade och nu till del tre är mängden rally åter igen uppskruvad till mitt förtret. Borta är också den härliga inramningen som fanns i och med att menyerna existerade i form av en husvagn, detta till förmån för trianglar i mängder. En struntsak kanske de flesta tycker men det förtar lite av känslan att vara en rallystjärna som klättrar sig uppåt i karriären.

Just karriärläget i Dirt 3 är trots detta helt fantastiskt utformat och även om jag ibland tycker mig få lite för mycket rally så blandas olika typer av racing föredömligt och det hela blir en njutning av stora mått! Det är först mot slutet som jag faktiskt inser att spelet lurat mig till att spela spelets enda nyhet, de hemska Gymkana-utmaningarna. Dessa sker i form av att utföra en mängd trick i given ordning, eller köra runt och ha ner papprobotar på utstakad bana. Något som jag alltid tyckt varit otroligt trist när det annars funnits med, men i och med att dessa vävs in i karriären så fungerar de. Samtidigt kan jag känna att spelet hade blivit mer fokuserat och bättre utan dem i slutändan, men nu får alla något de gillar och det är svårt att argumentera emot deras existens ändå.

Till det viktiga i bilspel hör ändå, enligt mig, körkänsla och här håller Dirt 3 högsta klass, det är inte racing med fokus på realism du får serverad, utan här får vi arcadracing när den är som bäst och det är precis vad jag uppskattar. Är man enbart ute efter realism blir man troligen besviken.

Givetvis är Dirt 3 snyggare än senaste delen i serien, konstigt vore väl annars och ljudet är som alltid av högsta klass. Det som lyfter den i övrigt stela presentationen är musiken i spelet som i menyerna får mig att digga loss! Att jag till och med letat upp låtar för att ha på min dagliga Spotifylista är i min värld ett riktigt gott betyg!

För dig som. Älskar att sladda runt på skogsvägar i Finland ena stunden för att i nästa stund vara involverad i ett hårt man mot man race på Monacos gator. Realism är inte det viktiga för dig i ett bilspel utan det handlar om att ha tokroligt!

Inte för dig som. Längtar efter en realistisk färd bland damm och grus. Avskyr du att utföra trick på beställning är Dirt 3 inget för dig.