Halo: Reach

Lediga helger med regn och åska har sina fördelar. Inte minst om det ligger spelslattar här och var och väntar på att bli avslutade. Så har det varit för min kopia av Halo: Reach. Spelet har legat i hyllan och väntat på slutet. Nu är det slutfört - Reach finns inte mer.

Jag har varit svag för Bungies spelserie. Jag gillade första spelet och spelade igenom det både ensam och i co-op, flera gånger. Inget spel har de senaste tio åren fått samma uppmärksamhet av mig som Bungies första Halo. Efter det fick jag blodad tand och spelade Halo 2, Halo 3 och Halo: ODST och nu kan jag alltså även lägga Halo: Reach till historien.

Redan i börja av Halo: Reach ligger känslan av undergång i luften när jag landar som Noble 6, tillsammans med de andra i mitt team av Spartans. Ni vet supersoldaterna som den mest välkända av dem alla, Master Chief tillhör. Landskapet är inte längre öde. Reach har en fauna av både djur och växter. Fåglar, blommor och annat smått som hjälper till att få oss att förstå allvaret i det väntade. Det vi möter är resterna av planetens guldålder som nu börjat vandringen mot undergången. Bungie har arbetat smart här. Spelet börjar långsamt och ju mer jag rör mig in i berättelsen tydliggörs Covenantkollektivets invasion och resultatet av den på planeten. Upplägget får mig engagerad.

Utöver detta känns Reach bekant. Vi har varit där förut, de stora banorna är bättre och mer finslipade, spelmekaniken och kontrollen är förfinad. Under de tio gågna åren har Bungie förädlat Halo-serien till perfektion. Det imponerar, utan tvivel, men känslan och smaken blir välbekant.

Striderna i Halo har alltid varit roliga. Det är de även i den avslutande delen. Det finns ett djup, det finns en dynamik och det finns en AI som få spelserier bara drömmer om att uppnå. När det gäller berättelsen och Halo mytologin tappade jag tråden efter Halo: Combat Evolved. Jag vet att det finns tonvis av material att fördjupa sig för den som har intresset. Jag tillhör inte den gruppen. Jag tillhör inte heller gruppen som tycker att grafiken i spelet är fantastisk, den är absolut inte dålig och den fyller sitt syfte så pass bra att jag slutar tänka på den då bilduppdateringen och landskapet, med sitt dämpade ljus är strålande.

Egentligen är det bara en gång under mina timmar i kampanjen som jag riktigt störs av grafiken. Det är när Noble 6 med sitt team når en av Reachs städer - New Alexandria. Staden är kliniskt ren. Det går inte att kika in i några fönster. Staden känns bara tom och övergiven. Har det någonsin bott folk här? Här och var "sitter" delar av det som varit Reachs befolkning tillsynes utslagna som om de varit karneval dagen innan. Istället för som nu en pågående invasion. Reachs storstad är som ett sjukhuskliniskt Singapore 2.0 och minnena från det mediokra Halo: ODST börjar göra sig påminda. I detta skede mister jag illusionen som Bungie målar upp och jag börjar fundera på vad som hänt om Bungie hade kastat in svenska Dice Frostbite-motor i spelet?

Multiplayern har alltid, åtminstone sedan uppkopplingarna blev tillräckligt stabila varit ett av Halo-seriens starkatse varumärke. Så är det nu också. Striderna är hårda, snabba och jag kan förstå varför man väljer att lägga timmar på att strida här. Tyvärr har inte jag den tiden och kan sålunda inte säga så mycket mer om multins alla banor och speltyper.

Variationen i Halo: Reach är formidabel. Det flygs, åks, springs och krigas i alla tänkbara varianter. Det är svårt att ha tråkigt med spelets tio timmar långa kampanj. I co-op finns inte ens möjligheten. Spelet är proppfyllt med olika vapen (även om jag personligen saknar spike grenade) och fordon som följer dig genom hela resan.

Jag har roligt men ändå kan jag inte rå för att jag saknar något. Bungie har jobbat så hårt med sin spelserie att allt flyter lite väl bra. Jag tycker mig känna spelutvecklarnas rutin. Det jag får göra i Halo: Reach, har jag gjort innan. Det jag får se, har jag sett tidigare. Det är inte dåligt, inte dåligt alls. Bara en saknad efter något mer.

Jag tror att det är bra att Bungie nu lämnat sin spelserie. De behöver börja tänka i nya banor, ställas inför nya utmaningar. Få möjlighet att bygga upp en ny berättelse. Den gamla avslutade de bra. Halo: Reach får 7/10