Singularity

Jag har länge funderat över ett inköp av Singularity men tvekat. Främst på grund av att Gamereactor är det enda av de spelmedier jag tar del av som faktiskt gett spelet ett högre betyg än en sexa. Men så när jag fann det i rea hyllan för ynka 67 riksdaler bestämde jag mig för att slå till.

Och jag borde vetat bättre än att tvivla på Petters omdöme då han satte en 9/10 för är det något det här spelet är så är det kvalitativt. Storyn tar sin början år 2010 då den amerikanska armen utgår för att undersöka en mystiskt ö utanför Rysslands kust som gett ifrån sig stora tecken på extrema nivåer av strålning.

Väl där går allting åt helvete då ett kraftfält sänker helikoptern ni färdas i slås ner av tryckvågen från en enorm explosion, orsakad av ett kraftfält. Väl inne på ön märker både du och din enda överlevande kompanjon att något inte står rätt till. Ön är en sedan länge nerlagd rysk forskningsbas, där allting inte gått riktigt rätt till.

Ni båda infångas och och medan din kompanjon avrättas lyckas du undgå en säker död genom lite hjälp av en organisation kallad MIR 12. MIR 12 försöker rätta till de misstag som skett på ön och som lett till att Sovjet fått världshärravälde.

Spelet börjar trevande, men trots det infinner sig stämningen direkt. Omgivningen är skrämmande, skräckinjagande men trots det väcker den din upptäckarlust. Spelets första timme lever främst på just omgivningarna, och mängden action är rejält begränsad. Men så finner du plötsligt det som ska förändra allt. Nämligen spelets stora behållning TMD (Time,Manipulation,Device)

Denna gadget låter dig kontrollera tiden, åldra eller föryngra objekt men även kontrollera gravitationen. Lite som gravity gun kombinerat med plasmider från Bioshock. I vilket fall som helst så inbjuder TMD'n till en väldans massa experimenterande med hur du bäst avhyser ett gäng muterade super ryssar.

Actionen i Singularity är väldigt klassisk här tvingas du samla med packs, loota efter ammunition och uppgradera såväl vapen som TMD'n. I vanliga fall anser jag de här typen av spelmoment som föråldrade men i Singularity passar de in perfekt. Jag springer mer än gärna runt och letar efter med packs i miljöer så snygga och väldesignade som de i Singularity.

Singularitys stridssystem inbjuder dig också att spela igenom spelet precis hur du själv vill. Tex körde jag genom spelet endast med Vakyrian(spelets ak47) och sniper geväret, dessa uppgraderade jag fullt istället för att sprida ut uppgraderingarna.

Även om spelsystemet är något mer klassiskt än vad vi är vana vid i dagens FPS så betyder det inte att de inte är extremt intensiva. I bland blir tempot rejält uppskruvat, för att sedan sjunka och inbjuda till en mer stealth upplevelse.

Raven har även för variationens skull valt att slänga in ett antal pussel under resans gång. Trots viss upprepning känns de oftast både intressanta och fräscha och ger äventyret välbehövlig variation.

Beträffande det grafiska så har Raven lyckats även där, det trots att spelet är baserat på den nu rejält gamla Unreal 3 motorn. Så ser det i vissa stunder, främst när man besöker det ljuva 40 talet helt fantastiskt ut. Mycket på grund av att designen är fantastiskt rakt igenom.

Tyvärr har jag inte hunnit testa multiplayern men det behövs inte jag har ändå en klar åsikt av spelet som helhet. Jag anser att det är helt fantastiskt med endast ett par småmissar så som något buggig fiende AI, och att man inte alltid vet var man ska ta vägen.

För att sammanfatta vill jag ge spelet 9/10 och verkligen berömma mina nya husgudar Raven software för deras fantastiska arbete. Hoppas nu bara att de får göra del 2 !