Deus Ex: Human Revolution

Spel som väcker en är alltför sällsynta, spel som väcker filosofen i dig, som får dig att ifrågasätta dina värderingar och din moral. Jag spelade precis klart Deus Ex: Human Revolution, valde hur spelet skulle sluta och gud, jag ljuger inte när jag säger detta;

Jag hade gåshud hela tiden...

För första gången på GR tror jag nog att jag ska skriva en riktig recension på ett spel, det är det definitivt värt. Spel som verkligen ger en gåshud är otroligt sällsynta i min värld, så jag ser det som en betydande merit för spel. Om en regissör lyckas skapa en film som får dig att gråta har han nog nått sitt mål, håller du inte med?

Till exempel;
När jag för första gången spelade klart Mass Effect, och jag är helt ärlig nu, kunde jag inte sova ordentligt på två veckor, så påverkad blev jag. Jag hängde upp mig så mycket på de moraliska valen, levde mig in i den fiktiva världen på ett så djupt sätt att jag själv inte riktigt förstod det. Detta är konst i spelform, det är en form utav emotionell konst som jag anser borde utnyttjas mer i spel.

Ända sen jag spelade uppföljaren till Mass Effect har jag inte känt en sådan besatthet som nu. När jag för första gången spelade Deus Ex (orginalet) var jag inte mogen nog för att förstå allt som förklarades, något som jag idag förstår. Det första Deus Ex är inget annat än ett mästerverk och jag har först på senare tid insett det intelligenta med att just använda uttrycket "Deus ex machina" till ett spel som detta. "Gud ur maskinen", som det betyder, kunde inte skildras mycket bättre än vad det gjordes då.
Idag, 11 år senare görs det ännu ett spel i samma anda, inte lika revolutionerande men ändock ett ohyggligt vackert spel.

Story & Atmosfär
Vi antar rollen som Adam Jensen, säkerhetschef för Sarif Industries, och förs snabbt in i en värld av pengar, maktkamp och konspirationer. Efter att ha blivit brutalt misshandlad och nästan dödad av ett gäng skumma, mekaniskt förbättrade lönnmördare börjar en lång utredning som omfattar resor runt jordklotet. Med rädsla av att spoila ska jag inte berätta mycket om storyn i sig, snarare om kvalitéerna. Det första konkreta jag kan säga är att spänningen är konstant när man spelar huvuduppdraget. Man matas ständigt med munsbitar om vad som kan vara förklaringen till det som tidigare skett, dock aldrig nog för att göra en rastlös. Allt detta möjliggörs då karaktärerna i spelet känns verkliga, i synnerhet huvudpersonen Adam Jensen. Under de timmar jag tillbringat med spelet har jag aldrig riktigt ifrågasatt några karaktärers trovärdighet, en bidragande faktor till spelberoende då man ofta tappar kontakten med verkligheten. En sak som bör påpekas är att spelets upplägg liknar det av det första Deus Ex, nästan som om de valt att kopiera vissa scener rakt av. Detta får ni ta med en nypa salt då det endast påverkar de som spelat det första spelet, kvalitén i scenerna förblir å andra sidan mästerliga så det spelar för mig ingen som helst roll. En negativ punkt, en liten sådan, är att jag upplevde vissa frågor obesvarade i spelet. En liten åsikt jag själv har är att regissörer/utvecklare bör ha fått allt avslöjat ungefär 75% in i spelet, de resterande 25% skall då användas till självaste upplösningen.

Grafik & Action
Det första riktiga intrycket man får, innan spänningen verkligen börjar, är hur väldesignade och genomtänkta omgivningarna är. Designen som Square Enix erbjuder är inget annat än originellt i spelvärlden, väldigt konstnärligt om du skulle fråga mig. Eftersom att just den estetiska delen av spel tilltalar mig väldigt mycket blir detta ett nämnvärt plus för min del.
Det är synd att grafiken inte håller samma nivå dock, då den definitivt inte riktigt är spelets starka punkt. Grafiken är inte dålig eller ful, verkligen inte, den är helt enkelt medioker. I scenerna där det väl hettar till, å andra sidan, räcker grafiken långt. Fokuset i Deus Ex: HR ligger dock inte i direkta eldstrider, utan i smygande. Min egen spelstil innefattade sällan direkta eldstrider med arga vakter, jag valde istället att avvakta, smyga runt dem och plocka dem en efter en. Det faktum att man har utfällbara kolfibersvärd placerade i armarna samt armstyrka för att knocka en flodhäst gjorde därför min spelstil till en himmelsk upplevelse.

Världen som Deus Ex: HR utspelar sig i må vara en mörk, tragisk plats. Jag vill trots det överhängande mörkret spola fram tiden till 2027 och känna atmosfären, se revolutionen med egna ögon, jag vill uppleva Adam Jensens äventyr oavsett hur dramatiskt det är. Allt detta vill jag göra då Deus Ex: Human Revolution är en underbar upplevelse. Med åren i åtanke kan jag tyvärr inte säga att Deus Ex: HR är lika bra som sin mästerliga föregångare, men man kommer sannerligen en lång bit genom att försöka vara som den.

9/10

Mr. August 2011