Svenska
MEDLEMSRECENSION

Fallout: New Vegas

Postapokalyps på högsta nivå

Efter en omskakande introscen där du avrättas, skjuten i huvudet på nära håll så vaknar du upp hos en sympatisk doktor i den lilla byn Goodsprings. Det enda du vet efter att du vaknat är att du blivit ditförd utav en robot vid namn Victor men i övrigt vet man inget om sin karaktärs bakgrund eller historia. Goodsprings är illa åtgången utav det tuffa livet i ödelandet med banditer ständigt härjande i trakterna. Det blir ditt jobb att försöka rusta byborna och sätta ett stopp för banditerna som kallar sig själva för "powder gangers", ett namn de fått eftersom de ständigt kastar dynamit omkring sig. Iklädd rollen som den tysta och coola hjälten stegar man ut från Goodsprings enda taverna och beroende på hur många i byn man övertalat att hjälpa en, möter banditerna som kommer anstormande. Efter en sannerligen intensiv eldstrid som slutar med ett gäng döda "powder gangers" så tackar stadens invånare dig för hjälpen och prologen är avslutad. Nu är det fritt fram att på egen hand utforska den massiva världen i Fallout: New Vegas.

När man rustar Goodpsrings inför konfrontationen med banditerna så märker man genast att det är ett rollspel man spelar och ett riktigt bra sådant. Det finns flera olika personer att övertala till att hjälpa en och på flera olika sätt. Men vissa övertalningssätt kräver högre och specifika skills, jämfört med Fallout 3 så är det i New Vegas svårare att levla upp en karaktär som är bra på allt eftersom det finns färre poäng att sprida ut varje gång man levlar. Istället är tanken att man ska satsa på att bli riktigt bra inom vissa områden. Det mesta är sig likt när man går upp i level, man väljer mellan olika skills som t. ex melee weapons, energy weapons, science, repair osv. När man når en viss poäng inom ett skill-område så får man tillgång till exklusiva perks. Perks får man välja varannan level och de ger speciella förmågor till din karaktär som gör att ens karaktär känns mer säregen. Perksen och levelsystemet fungerar enligt min ringa mening ypperligt och maxleveln på 30 når man efter cirka 35 timmar.

En annan trevlig nyhet är att eldstriderna blivit mycket roligare i och med att Obsidian haft den goda smaken att lägga till att man kan sikta genom vapnens sikten. Detta gör självklart striderna mindre stela även om de fortfarande inte känns lika smidiga som i Call of Duty eller Crysis.

Så striderna har blivit bättre och level-systemet är fortfarande bra men det finns även negativa sidor hos årets mest efterlängtade postapokalyps. Grafiken är inte dålig men heller inte särskilt bra, det är i stort samma som i Fallout 3 och inga tekniska under har över huvud taget skett. Spelet lider även utav ett par buggar som kan vara väldigt enerverande, t. ex att dörrar som har varit öppna låses utan anledning eller att nyckelpersoner man måste prata med har laggat in i väggarna. Det ska också tilläggas att man då och då råkar ut för att spelet kraschar eller att skärmen bara fryser fast.

Dialogerna är för det mesta mycket bra och oförändrade sedan Fallout 3. Men jag kan ibland känna att något i stil med dialoghjulet från Mass Effect skulle vara att föredra eftersom det ger mer liv åt dialogerna. Den totala livstiden för spelet är längre än Fallout 3 vilket förstås beror på att Obsidian inte behövde utveckla någon ny spelmotor inför spelet utan bara kunde proppa det med saker att göra. Och tro mig det finns mycket att upptäcka i New Vegas.

Storyn i spelet har blivit mycket vassare sedan föregångaren och sidouppdragen har både blivit fler och oftast bättre. Storyn i spelet kretsar kring konflikten mellan Caesars Legion och NCR som är två styrkor som vill ha kontroll över New Vegas och dammen Hoover dam. NCR är en klassisk militärisk styrka medan Caesars Legion är något annat, de är vildar som strider med machetes iklädda romerska rustningar lydandes en man kallad Caesar. Men förutom detta kretsar storyn kring ditt eget personliga mål, att leta upp mannen som avrättade dig och hämnas. Men framförallt förstå vad som är i görningen. När du väl spårar upp mannen så börjar storyn bli riktigt intressant och du erbjuds fortsätta på flera olika vägar som alla mynnar ut i olika slut. Historien är mycket imponerande och hästlängder bättre än föregångarens tradiga berättelse om en försvunnen fader.

Men det bästa med Fallout har sedan originalet varit atmosfären och friheten när man utforskar, New Vegas är inget undantag. Kartan är denna gång mer kompakt än föregångarens och det är inte lika stora avstånd mellan olika platser men världen är ändå tillräckligt stor för att förmedla känslan av att man är i ensam i ödemarken, i alla fall en liten stund innan man når nästa fiendeläger eller samhälle. Det är fantastiskt hur kul det är att bara vara i Obsidians påhittade värld när man slåss mot raiders i ruiner, letar värdefull loot i underjordiska grottsystem, vandrar med en kompanjon, lyssnande på radion på väg mot nya äventyr, besöker kasinon i New Vegas, strider för någon av spelets faktioner eller bara leker rövare. Jag har nu spenderat över 40 timmar med spelet och kan fortfarande inte sluta. Jag är hopplöst uppslukad och kan med gott samvete säga att detta är det bästa rollspelet jag spelat sedan Oblivion 2006. Obsidian har lyckats igen!

Utslag:
Ett mycket potent rollspel med roliga strider och mycket att göra, som dessvärre lider utav krascher och en del buggar. Detta är ändå ett måste för alla som gillar rollspel.

Medlemsrecensioner12
Samlat betyg: 8.4/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10