Halo: Reach

Den bästsäljande exklusiva serien till Xbox och en av de mest populära spelserierna någonsin går tillbaka till rötterna. Är det något att behålla, eller bara en trist rymdopera?

Det var nog inte någon som trodde att Halo skulle ta slut efter trilogin tog slut. Vi fick vänta två år för en expansion, men nu är det dags igen. Ny kampanj, nya flerspelarlägen och en ny grafikmotor, allt i ett paket. Utvecklarna Bungie återvänder en sista gång, för att än en gång låta oss utforska deras underbara spelvärld.

Redan när jag når startskärmen märker jag hur mycket designen ändrats sedan Halo 3 och ODST. Tonen är betydligt mycket mörkare än tidigare, vilket många fans av serien har längtat efter. Visst, utomjordingarnas starka färgpalett innehåller fortfarande nyanser av grönt, rött och blått, men i mindre utsträckning än förr.

Men det som är mest avgörande för den mörkare tonen är ju såklart storyn. Halo: Reach utspelar sig före original-trilogin, på planeten Master Chief tränades upp till den soldat du styr i Halo 1-3. Planeten Reach är en enorm mänsklig koloni, där man utbildade supersoldaterna "Spartans" för att försvara sig mot galaxens hot. Du blir inkallad när denna planet blir invaderad av Covenant, en allians av olika utomjordingar som bestämt tänker förinta Reach.
Den här gången får du dock utforma din egen spartan, vilket tråkigt nog gör huvudpersonen ännu mindre intressant än innan, då du bara hör några meningar från honom under hela spelet. Inte för att storyn inte är välskriven, men det finns en del udda karaktärsval från Bungie. Överlag så tycker jag karaktärerna kunde haft betydligt mer djup.

Själva gameplayen från tidigare spel är dock i stort sett identisk. Den här gången stöter du dock aldrig på de zombie-liknande The Flood, vilket är otroligt skönt. Dock så finns det inga riktigt lika stora, minnesvärda ögonblick som tidigare, som Arbiter-banorna i tvåan eller fighterna mot de enorma, mekaniska skarabéerna från trean. Det finns dock en del spelmässiga förändringar, och den överlägset största är Armor Abilities. Dessa är speciella förmågor som din spartan får, som laddas upp efter att du inte använder den under en kort tid. Det finns t.ex. en förmåga som får dig att springa snabbare, en skyddsköld och ett jetpack. Till kampanjen är dessa både användbara och roliga, men en aning problematisk i multiplayer.

Även om kampanjen har ändrats en liten del, så är definitivt den största förändringen i multiplayer. Här är implementeringen av Armor Abilities väldigt tydlig, och tyvärr passar en del av dessa inte in, och vapenbalansen är ganska dålig. Dessutom är dina granater nästan jämförbara med raketkastaren, vilket resulterar i frustration ganska ofta av tiden.
Dock finns det en del nya spellägen som är väldigt underhållande, där Invasion verkligen står ut. Här är ett lag Covenants elitsoldater och det andra laget spartans, där Elites ska attackera och Spartans ska försvara en mängd baser. Här är både flygfordon och landfordon inkluderade, och många stora slag finns att hitta här.

Firefight från Halo 3: ODST är tillbaka, och det har genomgått en mängd ändringar. Dessa utspelas på separata banor mot kampanjens fiender i vågor och det finns en mängd olika varianter, som Rocketfight, Sniperfight och liknande, för den som inte vill köra så seriöst, men du kan även skräddarsy din upplevelse om du vill köra lite mer seriöst.
Dessutom har vi ju Forge, som låter dig göra om vilken bana du vill efter egen smak. Tyvärr finns det inget sätt att få in det i multiplayer, så ifall du vill spela din bana så får du bjuda in några kompisar. Vi har ju även Theater, som spelar in allt du spelar i Halo, vilket alltid är bra ifall du vill spara ett grymt klipp.

Även om jag inte är riktigt lika förtjust i multiplayer som i Halo 3, så är Halo: Reach ett fullpackat spel som är så fullproppat av innehåll att jag är överraskad att allt ryms på en skiva. Detta är definitivt ett spel du vill lägga till din spelsamling.