Svenska
MEDLEMSRECENSION

Battlefield: Bad Company 2

När denna recention skrivs så är Battlefield 3 redan framsför dörren och knackar. Men just därför tänkte jag lägga ner lite tid på en recention av Bad company 2.

Redan innan spelet var ute, i betan, så var jag fast! Det kan ha varit den magnifika ljudbilden eller kanske den läckra grafiken som agerade som klister. Jag vet inte, det kan ha varit något annat, men jag hade precis köpt ett nytt headset och jag måste lägga till att jag nästan flög av stolen första gången någon sköt sönder väggen bredvid mig med en tank.
Betan var över och jag förhandsbokade direkt.

Medan servrarna var nere så körde jag genom singleplayern. Storyn var inte svår att fatta och du var snart inne som Marlow med Redford, haggard och sweets vid din sida.
Jämfört med ettan så förstår jag direkt att EA har satt dice under press att leverera ett lite mer seriöst krigsspel som kan matcha modern warfare 2.
Lyckas de med det?
Nae, det går ju inte att ändra dessa grabbar till seriösa seal soldater, icke!
Under spelets gång så flinar man till här och där då skämten flödar.
De typiska Haggard kommentarerna finns där och en ironisk sweetwater svarar, Redford är fortvarande den seriösa av dem tillsammans med dig.
Detta fungerar skapligt i början men när man sedan försöker blanda in en seriös drama story så huggs vedklaven i två bitar. Storyn blir en blandning av humor och dödsallvar vilket får karaktärerna att framställas som skitsovfrena. Men det är inte huvudsaken, utan det riktigt stora problemet ligger i att ifall du ville ha en lättsam story med roliga skämt som i bad company 1 så störs detta av den seriösa biten.
Ville du dock ha en seriös modern warfare story så blir denna tyvär också förtörd genom bombardering av små skämt och löjligheter mitt i allvaret.
Dice har gjort ett bra jobb med att balansera det så gott som möjligt men eftersom det praktist taget inte går att balansera humor med seriöst allvar så faller allting lite väl platt. Slutet lämnar saker att önska, men ger samtidigt hopp om en uppföljare.

Jag hoppar rätt in i multiplayern och börjar spela.
Nu har det gått ett år och sju månader sen jag började med multiplayern och jag plockar fortvarande upp spelet minst en gång i veckan.
Bara det borde räcka för att förstå hur länge multiplayern räcker, men jag tänkte ge en mer utförlig recension om den. När allt kommer omkring så har jag faktist lagt ner ett hiskligt antal timmar i spelet.
Till att börja med så var releasen inte ens godkänd. Multiplayern var full med buggar och servrarna var nere de första dagarna, men sen, efter en vecka eller två så var det ett helt annat spel.
Jag spelade flitigt på alla banor, från djungel till öken och jag måste säga att det inte fanns en enda bana som var dålig. Det är något nytt när det kommer till fps spel där jag alltid haft vissa banor jag hatar.
Mina favoriter blev snabbt Valpariaiso och isla inocientes, men jag kunde spela vilket som.
Jag spela onyttigt mycket rush och har blivit riktigt duktig på lagarbete (man har ju kompisar som spelar). Jag vet alla banorna utan och innantill och jag vet alla buggar och glitch ställen, som trots allt inte sänker betyget något, då de är i princip obefintliga.
Vapenbalansen är underbar och det finns inte ett vapen som alla gillar eller ett som ingen spelar med. Man kan äga med alla vapen som finns i spelet och det är ett ganska hyfsat antal. Man kan låsa upp tillbehör och "perks" till din karaktär och vapen. Perksen är dock inte alls lika kraftfulla som i COD spelen.

Det finns lite av allt i spelet och du kan spela lite hur du vill. Om du vill vara framme som en heroisk hjälte på frontlinjen och läka / återuppliva folk eller om du vill vara den som sitter längst bak med 12x kikar sikte på din bolt action sniper och räkar ut fallhöjden för att få till ett perfekt marksman 600+ skott ,så finns det alla möjligheter till det.
Jag själv har aldrig tålamod med att sitta långt bak/campa eller att i huvudtaget inte skjuta på över en minut! Sånt får jag bara tristess av....
Jag gillar att vara aggressiv i mitt spelsätt och har blivit bra på att storma fiender och sen sätta bomben på m-com stationen och det är ju ett sätt att spela.
Det finns även andra gamemodes så som squad rush, vilket jag aldrig riktigt lärde mig att uppskatta (jag kan förstå LAN och mlg tanken där), squad deathmatch vilket är som team deathmatch men där man är uppdelade i fyra squads istället för två lag.
Squad deathmatch var ett riktigt bra gamemode där matcherna ibland kunde bli riktigt spännande med en kill i poäng skillnad.
Men så fanns det även det klassiska conquest! Det gav en helt annan sida av spelet och något som jag saknat sen battlefield 2. Trotts att jag gillade conquest så blev det ofta så att jag lirade rush istället. Det finns ingen igentlig anledning till det utan det är väl bara en fråga från person till person. Jag själv var nog lite mer taggad på rush då detta var ett nytt gamemode för mig.

Som avslutning så tänker jag summera upp negativa och positiva delar.
Battlefield: Bad Company 2 har en ganska vansklig story line som tyvär kunde blivit bra men som förstörs av att man föröker bygga upp en dödsseriös story på det, vilken aldrig riktigt berör.
Multiplayern är en av de bästa i ett spel någonsin och borde i sig kunna rättfärdigt skappa ett helt eget spel. Perfekt balanserat, riktigt spektakulärt ljud och grafik som heter duga. Enda negativa i just multiplayen skulle då vara att man låser upp alla unlocks på tok för tidigt och att spelkontrollen kunde vara mer responsiv.
DLC materialet var generöst och om du spelade på PC så fick du allt gratis utom vietnam dlcn som var värd varenda öre.
Dice beskrev detta som ett slags testspel inför bf3. För mig är det mer än så, då både läxor och sömn skadats av detta spel och 10/10 sänks till 9/10 pga. Singleplayern...

Medlemsrecensioner36
Samlat betyg: 9/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10