Splinter Cell: Conviction

Förrädisk, arg och allmänt förbannad. Någon har pissat i Sam Fishers kaffe och han ger sig ut på jakt efter sin dotters mördare. Du kontrollerar Sam i ett mörkare äventyr fyllt av spelmässiga nyheter. Tom Clancy's Splinter Cell: Conviction är ett av de bästa smygarspelen på länge.

Vakten är inne på sin tredje runda, han har gått samma rutt tre gånger utan att något oväntat har hänt. "Radio Check", hörs i hans öronsnäcka varpå en annan vakt dyker upp. De stannar och byte några ord med varandra innan de fortsätter åt varsitt håll. Vakten som just lämnat lampans trygga sken fortsätter mot en port, medan den andre långsamt knallar mot lampan. Mot mig. Jag sitter gömd i skuggorna med pistolen osäkrad. Vakten stannar och ser sig omkring innan han vänder ryggen till. Dåligt val. Snabbt rullar jag ut ur min skyddsposition och smiter jag upp bakom honom. Kopplar ett grepp om nacken och knäcker den. I samma sekund som hans nacke bryts tänds en liten röd triangel ovanför hans kollega som nu är på väg tillbaka. Denne ser såklart vad jag just gjort. Han ska precis till att anropa förstärkning men hinner inte längre förrän jag med ett enkelt knapptryck höjt pistolen och satt en kula mellan hans inspelande golfbollar. Två stycken som gått samma öde till mötes. Sam stoppar undan pistolen i byxlinningen innan han diskret klättrar upp för ett rör och hoppar in genom ett fönster.

Splinter Cell: Conviction lät på förhand som ett schysst alternativ till det klassiska skjutspelet. Jag har inte lirat något Splinter Cell förut eller något stealth alls. Därför verkade Conviction lovande. Å andra sidan hade jag ju ingen erfarenhet av serien så vad var det som jag i så fall hoppades skulle förbättras? Ett helt nytt spel utan några större förhoppningar som förankrats i tidigare delar. När mer information kom och framför allt fler bilder blev jag mer och mer övertygad om att lägga mina pengar på detta. Till slut stod det nästan klart, jag skulle ha Conviction. Framför allt efter recensionen där jag introducerades till spelets nyheter.

Conviction handlar om hur Sam ger sig ut på egen hand för att leta rätt på sin dotters mördare och därmed få sin hämnd. Oturligt nog så dras han i och med att han muckar med några uppsatta personer in i en konspiration som omsveper hela amerikanska regeringen. Alltså får han mer att tänka på än att bara hitta en mördare som går lös. Vilket blir lättare sagt än gjort. Det hela börjar med att man infiltrerar en bas i Ryssland i syfte att hitta en man vid namn Kobin. Det hela går bra, man hittar honom och ska precis till att få ut vad man vill höra då en rysk specialstyrka komplett med röda glasögon och svarta skinn onepieces knackar på dörren. Vips har man hamnat i en regeringskonspiration där Sam träffar Anna som ger honom ett jobb. Sam vägrar först, men när han får reda på att Anna har information som rör mordet på hans dotter går han motvilligt med på förslaget. Jakten tar dig runt klotet och överallt möter du mer eller mindre maniska soldater som vill ta kol på legenden Sam Fisher.

I Conviction finns det ex antal spelmässiga nyheter, som jag nämnde tidigare. Det mest uppmärksammade (och användbara) är ett system kallat "Mark & Execute" där Sam tjänar förmåga att avrätta genom att brutalt döda fienderna manuellt. För varje fiende vars nacke du vrider av läggs en till executionpoint till och du kan sen markera fiender inom räckhåll. När du sen trycker på avrätta kommer Sam automatiskt placera en kula mellan varje ögonpar. Jag måste erkänna att systemet är förutom användbart hysteriskt coolt. Att efter markeringen av fienderna hoppa fram och därmed avslöja sin position men knäppa de förvånade vakterna, känslan är svårslagen. Eller om du blivit upptäckt men gömt dig i skuggorna igen, och du ser de resterande fienderna som letar efter dig komma i grupp, då markerar du alla utom en. Sen trycker av och bevittnar den överlevandes förvåning och samtidigt skräck. Sen kan du vänta en stund och låta honom våndas innan du smiter upp och gör processen kort. Eller ta tag i honom och låt honom känna sin mördares andedräkt innan han tar en tupplur.

Och ett stealthspel vore inte ett stealthspel om du inte höll dig i skuggorna och smög dig på dina fiender. Men blir du upptäckt finns det en finurlig funktion kallad "Senast Kända Position", eller "Last Known Position." Denna går ut på att dina konturer markeras som ett vitt spöke där du senast sågs. På så sätt kan du leda dina fiender till en position, avslöja dig och sen gömma dig igen, för att lura dem. Medan den spända motorcykelhjälmsförsedda vakten letar efter dig där du senast sågs flankerar du honom och antingen tar nacken eller markerar honom för en avrättning. Väldigt lyckat system som jag flera gånger har använt både av misstag med också med mening.

Del tre, ett spel som centreras kring smygande står och faller ganska mycket på hur väl man kan gömma sig. En stor faktor som nästan krävs för att avancera är möjligheten att ta skydd mot en vägg. Conviction har ett av de mest innovativa coversystem som finns, inte helt olikt det i Wanted: Weapons Of Fate. När du ligger och trycker bakom ett hörn ser du en pil som blinkar vid nästa hörn. Detta betyder att du då via ett enkelt knapptryck kan glida dit. Observera dock att inga fiender är i området om du springer under en lampa. En detalj som är extremt användbar är att du kan avbryta din löparrunda mellan skydden om det står en vakt i vägen. Istället för att titta på när Sam blir upptäckt kan du med hjälp av B knäcka nacken på vakten. Two birds in one stone. Du oskadliggör vakten och glider åter in i mörkret på andra sidan.

Ljudmässigt och grafikmässigt lyser Conviction klart. Det är inte den kallaste ölen i kylen men det klarar sig bra. Eftersom spelet till stora delar utspelar sig i mörker skulle det vara enkelt att inte lägga så mycket energi på just de omgivningarna. Men Ubisofts grafiker har även arbetat med det. Stolar, golv och tavlor som Sam inte alltför sällan passerar är snyggt gjorda. För att inte tala om vapnen som ser bra ut och ger ifrån sig ett realistiskt ljud. Att se blodstänk från fienderna vars hjärna genomborras av en 9mm kula är tillfredställande, om än välgjort. Det låter bra också.

Förutom huvudäventyret finns också ett par hemliga uppdrag där du antingen själv eller tillsammans med en kompis kan neutralisera kaxiga ryssar med pistoler. Bara att springa igenom jägarmomentet i detta läge tar ett par timmar, och sen har du svårighetsgraden och möjligheten att välja ytterligare alternativ. Glömde jag säga att man kan lira en kampanj två spelare också?

Sammanfattningsvis, Conviction är för dig som antingen vill avnjuta en schysst actionstund där puffrorna får föra ens talan (spelet lämpar sig för öppna strider också) men mest för dig som vill ruva i skuggorna i väntan på att slå till. Klar köprekommendation och en bra start om du är ny i serien. Självklart kommer veteraner också att trivas. Och allt som jag förklarat i denna recension är anledningen till att Sam Fishers återkomst kvalar in på en super nia.