Svenska
MEDLEMSRECENSION

L.A. Noire

Folk blir mördade, folk måste gripas och så gäller det att bura in rätt person i finkan. Låter väl inte speciellt svårt? Eller vad tror du, Phelps?

Vad är ett nyskapande spel? Ett spel som utspelar sig i framtiden, med annorlunda handling och en massa action som aldrig sätt tidigare? Det ska också innehålla en massa rymdskepp och olika miljöbyten naturligtvis. Nej, Team Bondi tänkte lite annorlunda. De la istället en unik handling om den före detta marinsoldaten Cole Phelps som fortsätter sin karriär som detektiv. Mord uppstår, och det är upp till Phelps att sätta dit den skyldiga. Och istället för ständig action så får vi istället spana omkring i 40- talets Los Angeles efter misstänka personer som någon ligger bakom ett mord eller två.
Inga ständiga miljöbyten här inte, nej. Istället får vi vänja oss vid ett gammaldags Los Angeles, som inte bara ser riktigt bra ut. Utan det händer ständiga brott där, som naturligtvis Phelps måste lösa.

När jag första gången satte igång med L.A. Noire så kändes allting bra. Phelps är klädd i typisk polisuniform samma sak gäller hans partner. Det första man får göra är att gå omkring i en mörk gränd, där man börjat hitta mystiska element som kan ha något att göra med ett aktivt mord. Man hittar blodfläckar, en tömd revolver med mera, och ju mer föremål man finner, desto längre kommer du på fallet. Tro nu inte att man ska vandra omkring och slumpmässigt plocka upp varenda föremål innan man hittar det rätta, för i det här fallet så har Team Bondi lagt till funktionen, att varje gång man passerar ett misstänk föremål så vibrerar kontrollen, så att man sedan kan plock upp det och se vad det är. Det här kan bli enformigt i längden, då det endast går ut på att hitta rätt föremål som man sedan kan använda under diskussioner med de misstänkta.

Spelet går naturligtvis inte bara ut på att vandra runt på en stad, fylld med misstänkta objekt. Nejdå. Vi får även hitta de som verkar vara inblandade i någon situation, sedan ska man bedöma vilka det är som talar sanning, medan kanske andra ljuger. Och det förekommer ofta. Och de är även de som oftast påverkar hela uppdraget, och det gäller att hålla koll på vad man säger och gör. För då och då måste man finna bevis genom att tala med andra människor, och om de ljuger så händer det att de varit inblandade, eller så försöker de fly. Då gäller det att jaga personen, tills han/ hon är fast.
Då är det självklart något som är pågång, och just sådana här uppdrag som är väldigt varierade, tar minst en timma att utföra. Speciellt om uppdraget påverkar själva handlingen, för då kan det ta ett bra tag.

Dialogerna är märkbart de bästa i hela spelet. Hur de uttrycker sig, hur de pratar. Allt känns verklighetstroget och genialt. Speciellt ansiktsanimationerna som med hjälp av en speciell teknik, ser bäst ut hittills i all spelväg. Fast det varierar, för i överlag så ser ansiktena strålande bra ut fast under vissa partier så ser ansiktena löjligt plastiga ut. Fast det är endast hos specifika personer. Trots det, så ser rörelserna bäst ut. Hur de lyckats med de verklighetstrogna ansiktena, är med hjälp av med över 50 kameror som kan sedan läsa av ansiktsuttrycken och alla muskelrörelser följer med. Så varenda detalj medkommer, och det märks mest under dialogerna hur de ansträngt sig för att få de perfekta ansiktena. Och även hur alla personer reagerar har en stor del av spelet, för du måste lyssna noga och se om de ljuger eller inte. Du har naturligtvis ditt lilla anteckningsblock där du kan se vad personer sagt, även uppdragen står markerade på blocket.

Efter att man startat ett uppdrag så gäller det att åka runt i staden Los Angeles och hitta de personer man söker efter, så man sedan kan ta ett snack med dem. Det är en härlig 40-tals känsla man får av att åka runt med sin gammalmodiga bil runt omkring i staden. Ibland är det skönt att bara njuta av åkturen, utan att bry sig om själva uppdraget. Det känns kanske lite tomt på upptäckande, men när man väl upptäcker nya platser så känns det skönt och speciellt på något sätt. Bilfysiken är lyckligtvis riktigt bra, och det förekommer sällan problem med spelkontrollen. Under intensiva biljakter, så gäller det att hålla bilen så stadigt som möjligt så att polaren kan sätta skott i skurkens bil, eller så ökar man själv farten och krockar in i snubbens bil, tills den faller kaputt. Det är intensivt, roligt och sjukt varierande fordonssekvenser.

När du är påväg någonstans, låt oss säga polisstationen, så kan plötsligt polisradion sättas igång och en polisman behöver förstärkning, någonstans i staden. Så det är helt valfritt att acceptera "Street Crime":n, som det kallas. Oftast går Street Crime:n ut på att skjuta ett antal personer, eller jaga någon som man sedan ska stoppa. De här små bonusuppdragen är inte speciellt varierade, men de är ändå väldigt underhållande, när man ska jaga någon det vill säga. För skjutsekvenserna är verkligen bedrövliga.
Under de nämnda skjutsekvenser, som faktiskt uppstår ganska ofta så går det endast ut på att skjuta sig igenom uppdraget. Cole plockar fram sin pistol, eller hämtar man frivilligt ett vapen från bakluckan av sin bil. Dock gör man det så sällan, så det spelar ingen roll eftersom pistolen är stark nog för att klara sig igenom situationen. Fienderna poppar fram från sina gömställen och du skjuter dem tills de dör. Simpelt, men oerhört stelt. Det finns ingen tyngd eller känsla i det alls, och jag förstår inte varför Team Bondi hade med så många av dessa stunder.

Cole Phelps, som karaktär, är mycket läcker. Han är spelets "good guy" då han endast vill få saker i sin ordning. Han undviker från att hamna i trubbel, och han tar gärna emot beröm för sitt jobb. Under spelets gång kommer saker förändras ju mer personligt Cole tänker. Spelets första halva är mästerlig, men tyvärr lider den sista halvan mest av knasigt manus och onödiga actionsekvenser med eldkastare och gud vet vad. Men Phelps är ändå spelets hjälte, och jag beundrar honom starkt.

De bästa stunderna i L.A. Noire är tveklöst intervjuerna. De är de mest dynamiska, och smartast. Det gäller att hålla koll på hur personer reagerar och om de talar sanning eller inte. Det gäller att hålla ena ögat på personen man frågar ut, samtidigt som man håller sig till händelsen. Om de ljuger, och du kan motbevisa dem, så kan du mycket kvickare klara dig igenom fallet, utan att behöva åka runt i stan och leta efter fler personer och framför allt misstänkta föremål.

L.A. Noire är trots allt väldigt speciellt. Det finns inget spel som är likt det här. Det är därför jag fascineras av hur spelet är uppbyggt och hur nytt spelet känns. Spelet använder sig av en ny teknik, ett nytt sätt att tänka och en livlig stad som verkligen får en att känna sig en del av 40 talet. Atmosfären bidrar mest i det här, eftersom allt verkligen känns som ett gammaldags L.A.

I helhet så är L.A. Noire ett intressant och spännande äventyr tillsammans med Cole Phelps som igenom spelets gång antingen verkar mystisk eller rent av korkad. Annars är han en hyfsad karaktär. Vi får lära känna nya ansikten för varje uppdrag som går och för varje ny partner som Cole får lov att arbeta tillsammans med. Spelet är otroligt snyggt med makalösa detaljer på karaktärer, byggnader och fordon. Los Angeles i helhet var dock en ganska ointressant stad, då man egentligen aldrig brydde sig att det faktiskt var Los Angeles. Det märktes knappt förutom den uppenbara "Hollywoodland" skylten som syntes gott och väl ett flertal gånger under spelet. Staden var dock atmosfärisk och snygg så det bidrog en hel del.

Musiken var också den väldigt bra, då det passade situationerna väl. Under jaktsekvenserna så startade en intensiv låt, som sedan följdes med en lugnare ton när jakten väl var över. Det blandade mellan intensivt och lugnt. Ljudet i helhet var bara absolut fantastisk. Till exempel i ett nedtonad hus, så förekommer det endast ljud från Coles finpolerade skor. Bara det lilla låter otroligt skarpt och det känns bara briljant.

Spelet är roligt, men mot slutet blir det repetivt, och det kan bli väldigt tråkigt då det känns som att man upprepar samma uppdrag om och om igen. I början var det okej, men sedan blev uppdragen mer ointressanta. Dock så var den sista timmen absolut otrolig, då man fick chansen att springa runt nere i kloakerna med eldkastare.

L.A. Noire är i slutänden ett riktigt bra spel om den unge detektiven, Cole Phelps.

Case Closed

_Cpt. Price

Sammanfattning:
Ett snyggt, välberättande och spännande äventyr i 40-talets Los Angeles som inte är sig lik då kvinnomördare och allmänt galna människor sprider panik runt om i staden, medan den stressiga detektiven Cole Phelps sakta löser brott och mord. L.A. Noire är en speciell upplevelse som i min mening ingen bör missa om man gillar story i spel.

Testad version: PlayStation 3

[Grafik]: 9
[Ljud]: 9
[Spelbarhet]: 7
[Hållbarhet]: 7

Slutbetyg: 8/10

[Plus] Riktigt snyggt och sjukt atmosfäriskt, detaljerade omgivningar, spännande story, sjukt bra ljud, passande musik, intressanta fall.

[Minus] Stela actionsekvenser, väldigt enformigt.

Medlemsrecensioner17
Samlat betyg: 8.3/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10