Svenska
MEDLEMSRECENSION

L.A. Noire

Skrivet av: Metrod   2012-03-30

Team Bondi, med hjälp från Rockstar Games, har i L.A. Noire valt att berätta en historia om den mörkare delen av Los Angeles på 1940-talet. Du spelar som Cole Phelps, en nyss hemkommen soldat som nu börjar arbeta på LAPD. Genom spelets gång blir Cole befordrad ett antal gånger. Du får även, genom flashbacks, ta del av hans tid i andra världskriget och får fundera på hur det har påverkat honom psykologiskt. En rätt simpel synopsis kan man tycka, men storyn tar ett par svängar här och där genom spelets gång.

Rollen du har när du väl träder i Coles stilsäkra kostym och fedora är att utreda mord. Detta är kärnan i L.A. Noires gameplay och är oftast en trestegsprocess. Först ska du ta dig till brottsplatsen och samla bevismaterial samt intervjua eventuella vittnen. Dessa bevis leder sedan till andra platser som offret eller den misstänkte har varit på och mer personer ska frågas ut. Slutligen ska du ta dig till polisstationen när du känner att du har tillräckligt med bevis för att kunna peka ut vem den skyldige faktiskt är.

Så fungerar alltså majoriteten av fallen du tar dig an i spelet. Mestadels är det faktiskt riktigt roligt och intressant att leka detektiv. Men det finns något med utfrågningen av personer som ibland fungerar lite tvetydigt. När personen du talar med säger något så har du tre val. Antingen kan du lita på det personen sagt, tvivla, eller anklaga denne för att ha ljugit (i vilket fall du måste bevisa motsatsen). Ibland kan dock Cole säga något du inte hade trott att han skulle säga. När man till exempel väljer att tvivla på personen så kan han plötsligt bli helt rasande och det låter som att han hotar personen. Men mestadels fungerar detta system bra.

Utöver dessa gameplaysektioner jag beskrivit ovan så har man också lyckats tränga in mer traditionella spring-och-skjutsektioner, inte helt olikt Grand Theft Auto-serien. Personligen känner jag att spelet hade klarat sig minst lika bra utan dem (inte minst då man ibland skjuter ned tio personer åt gången, vilket känns bisarrt) men det är inget som drar ned betyget.

Grafiken är oerhört väl utförd. Team Bondi har ju använt sig av ett system som kallas MotionScan, där varje skådespelare spelas in med 32 kameror. Detta resulterar i läskigt bra och verklighetstrogna ansikten, vilket behövs när man förhör någon då man hela tiden kollar efter nervösa tics för att kanske avgöra om någon ljuger. Men detta har en obehaglig bieffekt då resten av kroppen ser livlös ut i jämförelse. Hur som helst så har teamet lyckats väl med att måla upp ett trovärdigt Los Angeles. Bilarna, kläderna, musiken och så vidare känns relevant för sin tidsperiod.

Något annat L.A. Noire lyckas med är sitt berättande. Trots att du slängs fram och tillbaka mellan olika fall, till flashbacks från kriget med mera så känner man ändå att allting är relevant för berättandet, och det förblir intressant i stort sett hela tiden.

Finns det något negativt med L.A. Noire då? Ja, för trots att spelets gameplay är hyfsat originell och intressant så blir det efter femton timmar väldigt enformigt, då som sagt de flesta fall följer samma mönster. Dessutom skulle jag ljuga om jag påstod att jag blev nöjd med spelets slut, som kom lite väl abrupt. Detta, tillsammans med det tvetydiga dialogsystemet och de aningen livlösa kropparna summerar spelets svaga punkter.

Sammanfattningsvis kan jag säga att L.A. Noire är ett väldigt bra spel som försöker hålla många bollar i luften samtidigt och till större delen lyckas med det. Men att säga att det är ett tekniskt och designmässigt mästerverk vore att överdriva. Det ska dock sägas att det är ett spel som provar nya idéer och sådant tycker jag om.

Medlemsrecensioner17
Samlat betyg: 8.3/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10