Final Fantasy XIII-2

När jag hade spelat klart Final Fantasy XIII så hade jag aldrig tanken av att det skulle komma en uppföljare. Fast eftersom dom senaste FF spel som X och XII fick en uppföljare så blev jag inte så förvånad av att det skulle komma en uppföljare till det här spelet. Till en början så tyckte jag att det lät spännande och när det kom ut mer information om det så blev spelet det mest efterlängtade spelet för mig. Efter ett halvt år av väntan så var jag ivrig av att äntligen få köra spelet och jag skaffade det direkt. Och nu efter ungefär två månaders spelande så är det dags att besluta om spelet blev lika bra som mina förväntningar. Jag kan redan svara ja och nej.

Spelet börjar på en mystik värld som kallas Valhalla. Där verkar det som ett krig rasar ut mellan arméer av monster. Den onda armens ledare är en man vid namn Caius. Medan den goda sidans ledare är ingen mindre än kära Lightning (huvudpersonen från förra spelet).
Den allra första striden i spelet kör man som Lightning fast det hela fungerar egentligen bara som en uppvisningen för att man ska kunna få grepp om kontrollen. Efter en grym fight mellan dom två så transporteras en ung man vid namn Noel från en viss tidsportal in i världen. Lightning möter upp honom och ber honom om en livsviktig uppgift. Hon förklarar att han ska åka tillbaka i tiden och hämta hennes syster Serah (Som bara var en support karaktär i förra spelet). Noel åker tillbaka i tiden igenom en portal och Lightning blir kvar och slås med sina sista andetag mot Caius.
När Noel kommer tillbaka i tiden och möter Serah förklarar han att hennes syster skickade honom. Efter vissa undersökningar och bevis så besluter Serah att följa med Noel i tiden för att kunna nå sin syster samtidigt som de försöker rädda världen från Caius tidsförstörelse.

Storyn i spelet kan man säga är ett rätt annorlunda upplägg än det första spelet. I det första spelet så dök mellan sekvenser upp för det mesta en efter en mellan strider. I det här spelet så är det rätt annorlunda upplägg. Storyn går ungefär på samma väg fast nånting nytt är att man göra olika val på vägen och det kan förändra storyn på ett viss sätt. Beroende på vart man reser så kan dialogerna ändras och beroende på svaret man ger i frågor så blir den en annorlunda upplevelse. Jag gillande verkligen det nya systemet att kunna bestämma vilka val man ville göra fast däremot så är själva huvudstoryn en aning tråkig och inget unikt. Det finns vissa höjdpunkter i spelet fast knappast många. Tycker att storyn i det här spelet var helt klart sämre än det XIII och vissa karaktärer var rätt tjatiga om samma ämne som det räcker att prata om en gång. Men det som stör mig mest om storyn är att det spelet slutar inte med ett riktigt slut. Utan en ursäkt till fortsättning av spelet som kan kanske ta fler år att komma tillbaka eller så lägger dom kanske ner det direkt. Storyn är okej fast den lyckades inte få mitt intresse och om det hade ett riktigt slut så hade det gått mycket bättre.

Jag gillade de flesta karaktärerna som man spelade som i det förra XIII spelet. Alla var unika på sitt eget sätt och lyckades vissa bra personligheter. Ligthning som var huvudkaraktären innan är nu bara en vägvisare och Serah är huvudkaraktär. Hon är trevlig och söt fast hon passar inte riktigt lika bra som huvudkaraktär än vad Lightning kunde.
Jag gillade Lightning bättre eftersom hon var tuffare och mer bestämd än Serah som är lite mesig för min åsikt. En ny karaktär som man spelar som är Noel som är en ung kille som sägs komma från en förstörd värld. Han är rätt hjälte aktig och försöker på alla sätt rädda världen från förödelse. Han är okej tycker jag fast jag tycker att det är ganska synd att han inte öppnade sig så mycket för Serah under resan (Det finns vissa stunder dock). En tredje nu figur är den lila konstiga gossedjurs varelse Mog som vägvisar och följer i karaktärernas resa. Han är rätt jobbig till början fast man börjar gilla honom mer och mer ju längre man går. Karaktärerna i spelet är rätt trevliga och intressanta fast det finns vissa som är tråkiga och jobbiga som till exempel handels fågelkvinnan Chocolina. Jag står bara inte ut med henne. många karaktärer från det förra spelet återvänder som den coola Snow som man kommer att stötta på i vägen och den vuxna svarta Sazch kommer att hjälpa till också vid ett tillfälle. Den karaktär som jag gillar mest är Caius som jag tycker passar helt klart som en stor fiende och det ger ett stort plus.

Väldigt annorlunda för det här spelet är man kör bara som två karaktärer istället för sex i det förra. Fast tekniskt sätt så är man tre i striderna fast den tredje är då ett monster. Nånting helt nytt i det här spelet är att man kan använda monster till att hjälpa till i strider.
Om man till exempel besegrar en fiende så är det möjligt att den förvandlas till en kristal bevis på att man kan använda det besegrade monstret i strid. Nästan alla monster går att få med i sitt lag och det finns ingen gräns för hur många monster man kan ha med i sin samling. Allt detta känns rätt mycket som Pokemon faktiskt och det är ganska fånigt fast jag tyckte att det nya monster system var rätt coolt och det fungerade på ett rätt effektivt sätt.

Stridssytemet i spelet är rätt likt det förra. Man använder paradigm shifts för att kunna växla till olika roller och därmed ha olika strategier (Coimmando, Ravager och Medic är såklart exempel på olika roller). Men här tycker jag faktiskt att stridssytemet är mer effektivera än det förra spelet. Det går mycket snabbare att strida och man slipper att lösa för mycket tid. Karaktärer är smarta att välja dom rätta valen även om det är datorn som kontrollerar vissa. Dessutom kan monstrerna vid sin sida köra speciella unika attacker som vissa kan är väldigt användbara. Stridssystemet är helt klart ett av dom stora plusen för spelet.

Förutom strider så utforskar man rätt mycket i det här spelet och det är nånting som XIII knappt hade nånting av. Folk klagade mycket på att det var väldigt linjärt och det fanns inte många vägar att välja mellan. Men i det här spelet så är linjäriteten helt klart nästan helt borta. Nu finns det fller vägar att välja imellan och man behöver inte bara gå rakt framåt för att kunna nå sitt nästa mål. Det finns också extra uppdrag där man hjälper olika personer för att kunna få viktiga skatter och föremål. Uppdragen varierar från att hitta saker till att döda monster. Uppdrags uppläget är rätt liknande till det gamla uppdrags upplägget fast då var det bara att hitta och döda en massa fiender så det nya upplägget är bättre för det har mer variation. Det finns väldigt mycket att göra förutom att köra huvudstoryn och det är jag glad för.

Vid vissa tidpunkter också så ska man lösa en massa pussel för att kunna gå vidare, Det är helt klart nånting som det förra spelet absolut inte hade. Pusslen är rätt enkla fast det kan finnas vissa som kan kanske ta mer än en halv timme att lösa. Men det är en rätt bra ide att dom la till det systemet eftersom det gör så att spelet varierar.

Miljöerna i spelet är väldigt vackra och varierar rätt mycket. Det är en rätt trevlig känsla att gå i vissa områden där det finns bra musik också till det. Alla miljöer är tekniskt sätt inte i samma värld eftersom alla miljöer har sitt eget tidsår så man kan säga att man åker från en miljö till en annan igenom tidsresande.

Grafiken i spelet är väldigt snygg och effektivt. Det är vad man kan förvänta sig från ett FF spel. Skuggorna är alltid på rätt plats och karaktärernas hud ändras beroende på vädret i miljöerna. Grafiken gör så man känner sig lättad och det är också nåt som gör så att man vill fortsätta spela. Dock så var det synd att det fanns knappt några riktiga effektiva grafik filmer där grafiken är himmelsk snyggt. Det vara bara början och slutet som hade såna slags filmer.

Musiken i spelet kan jag säga är både bra och dålig. Musiken ändras beroende på vilket område man är i och det varierar från flamsiga visor till sköna melodier. Jag blir rätt trött på den dåliga musiken och det får mig att vilja köra någon annan musik i mina öron istället. Dock så har dom flesta boss strider en bra musik och jag älskar musiken för den sista bossen.

Det finns också ett ställe i spelet där man kan köra olika nöjet spel som att köra chocobo racing och slot machine spelande. Chocobo racing är ass tråkigt och slot machines ger knappt några pengar såvida man har tur. Dock om man vill klara hundra procent av spelet som jag så blir man tvungen att spela nöjes spelen för olika anledningar.

Sammanfattat så tycker att jag att Final Fantasy XIII-2 var ett bra spel och jag gillade att spela det. Men vissa förväntningar blev inte av och jag var rätt besviken över storyn för spelet. Det största minuset var slutet som var helt klart inte acceptabelt. Man kan undra nu om spelet kommer att komma tillbaka i framtiden med en fortsättning. Om inte så är det helt oacceptabelt att de gjorde så här med spelet som hade en hyfsad upplevelse förrän slutet...

Grafik: 9
Spelbarhet: 8
Ljud: 7
Hållbarhet 7

Plus:
Grymt stridssytem, varierade miljöer, mycket att utforska, vacker grafik och Caius

Minus:
Medemåttig story, vissa jobbiga karaktärer, aning dålig musik och inget riktigt slut