Lollipop Chainsaw

Juliet Starling är ingen vanlig tjej, och Lollipop Chainsaw är inget vanligt spel, och det är definitivt inget spel för alla. Men för mig som varit kär i detta spel enda sedan jag först fick höra talas om det, har inte kunnat bärga mig en sekund förrän jag äntligen skulle få bemöta denna fantastiska oslipade diamant, för oslipat är precis vad det är, men det gnistrar desto mer av så mycket annat som gör helheten den rättvisa det förtjänar, för det är absolut inget dåligt spel.

Så när Lollipop Chainsaw äntligen ligger i min 360 och snurrar och jag efter diverse introsekvenser får ta kontrollen över spelets hjältinna, den blonda, sprudlande cheerleader tjejen Juliet som på sin egen 18 års dag upptäcker att skolan blivit bemannad av zombies. Men eftersom hon också är just en zombiejägare har hon också med sig sin trogna motorsåg, som hon genast plockar fram för att sätta igång och rensa ut de ovälkomna liken.

Men det är inget som jag intresserar mig av till att börja med, utan först måste jag nämligen ta mig en titt vad som finns under kjolen på henne, för att låsa upp kanske det mest klockrena achievementet jag varit med om, sedan jag inledde min lilla karriär på att försöka jaga de extra poängen, och ta del av mervärdet som vissa spel kan ge för stunden. Och det är inget som detta spel råder någon brist på, och kan mycket väl vara ett starkt kort för den som gillar tjusningen med just samlande.

Men för att återgå till det andra, så tar jag sedan mina premiärkliv ut på denna vansinniga spelupplevelse, som kommer att ligga framför mig de närmaste dagarna. Först blir jag inte riktigt kompis med spelets kamera, och det känns lite stelt att kontrollera Juliet, men det här är saker som jag snabbt vänjer mig vid, och glömmer bort efter att varit ett tag i äventyrets hetta, då jag är så pass upptagen med annat för att ens orka bry mig. Det är nämligen underhållande, intensivt och dialogerna håller intresset vid liv. Det var längesen det var så här roligt att slakta vandrande dönickar, som dessutom för ovanlighetens skull kan tala.

Vi får som sagt heller inte glömma att Juliet trots allt är en cheerleader, så det blir ju naturligtvis en hel del akrobatiska moment att ta del av, varav hon antingen hoppar bock över dem, dammar på dem med sina pom poms eller svingar sin motorsåg i alla möjliga ställningar för att göra slut på dem. Med sina pom poms kan hon även få sina fiender att se stjärnor och har du en eller flera av de för tillfället sinkade zombiesarna i närheten av varandra och lyckas ta ut tre eller flera av dem med en sving, får du extrapoäng och platinummedaljer som du kan handla bonusprylar för i affären som dyker upp då och då under spelets gång. Annars är det de guldfärgade standardmedaljerna som du behöver för att kunna uppgradera Juliet, genom att ge henne ytterligare flexibiltet i form av nya combos eller mer styrka med mera. Hon kanske inte alls gör precis som man vill ibland, men vilket fruntimmer gör det!?

Utöver detta, så är det inget överdrivet märkbart som jag stör mig allt för mycket på, eftersom jag försöker ha roligt istället, och det är precis vad jag har, jävligt roligt dessutom. Vem trodde att en kombination av blod, svett och regnbågar kunde vara nåt. För att inte tala om språket, som är i det underbara grövsta laget, och sexuella anspelningar finns det gott om, så för er som har känsliga öron kanske bör hålla er undan. Detta är heller inget som det görs någon hemlighet av när man möter den första bossen som bokstavligt talat skriker svordomarna i fysisk form mot dig.

Lollipop Chainsaw är i första hand ett klassiskt tredjepersons hack n' slash spel, men med en gedigen putpurri av minispel av olika slag, för att utöka variationen, som att till exempel köra över zombiebönder med skördetröska. Dock blir det ganska många onödiga "quick time events", som är rätt överflödiga, och känns mer som en utfyllnad för att inte låta spelet bli allt för självspelande på vissa ställen. Så på så sett blir det lite tråkigt att de inte kunde hitta på något roligare att fylla ut med när de är så pass påhittiga annars.

Till sin hjälp under resan har man även sin pojkvän Nick som bokstavligen hänger med, då han enbart består att ett dekapiterat huvud, som dinglar fint på första parkett vid hennes midja. Sen finns även hennes två systrar och farsgubbe med och hjälper till på olika hörn.

Spelet i sig är inget revolutionerande, men det känns att Suda51 vet vad han pysslar med. Det är verkligen ett vågat spel som tar ut svängarna rejält på sina ställen, och det kunde lika gärna ha blivit platt fall. Men vågar man inte satsa, så kommer man ingenstans. Och man märker ändå att under ytan att spelet är väldigt genomtänkt, och välskrivet. Det tåls också att tillägga att soundtracket är helt fantastiskt, där varje musikaliskt spår känns verkligen vara valt med omsorg. Och röstskådespelarna gör ett superbt jobb, då de levererar sina repliker med träffsäkerhet.

Trots mina egna höga förväntningar, förväntade jag mig inget mästerverk, men jag förväntade mig en stor portion underhållning, och det är precis vad jag fått. Lollipop Chainsaw må ha sina små brister, men jag väljer trots allt att se förbi dessa, när spelglädjen helt enkelt är på topp.

Är du nyfiken på Lollipop Chainsaw, så ska du definitivt ge det en chans, men är du inte det, så kan du låta bli!