Svenska
MEDLEMSRECENSION

Rise of Nightmares

Du är alkoholist och sitter på ett tåg. Tydligen heter du Josh och in på toan ska du. Snabbt. Det är nu resan börjar. Eller ja, efter att du tagit dig ut från toan, alltså.
Din flickvän blir redan efter någon minut kidnappad av ett sedvanligt styggt monster och du tvingas följa efter. Tåget kraschar och du överlever. Nu är det upp till dig att rädda din flickvän och möta mardrömmen i vitögonen.

Det är egentligen allt som behövs sägas om storyn i Rise of Nightmares. Den är inte viktigare än så. Dialogen och röstskådespelet är för det mesta direkt skrattretande uselt, som tillsammans med spelets mörka tema står sig ganska illa och bidrar till många ofrivilliga ögonblick av komik. Komik på fel sätt, om man ser på utvecklarnas vision.

Din resa är kantrad av enorma mängder zombie-liknande fiender vars lemmar pysslats ihop med metall och de är inte snälla. Varken mot dig eller andra.
Lyckligtvis är du en jävel på att slåss. Och i varje hörn finns ett nytt tillhygge att använda.
Tur i oturen passar in helt okej.

Rise of Nightmares har marknadsförts som det första riktigt barnförbjudna Kinect-spelet och visst, det kräver sin åldersgräns. Flygande kroppsdelar och blod i massor är att vänta och på den punkten levererar Sega.
Det intressanta här är dock hur spelet kontrolleras. Rise of Nightmares spelas helt i en förstapersonsvy och du fri att röra dig på de ytor som Sega lägger fram i spelvärlden. Genom att sätta fram en fot framför dig går du framåt (backar gör du genom att sätta en fot bakåt) och du styr synfältet genom att vrida på kroppen och framförallt axlarna.

När du har tagit dig över inlärningskurvan fungerar det, i de flesta fall, bra. Visst kan det vara en utmaning att precisera sina rörelser ibland som spelet kräver och att backa i pressade situationer kan vara mer än lovligt svårt, men på det hela taget funkar det bra.
Eftersom spelets ytor ofta bjuder in till utforskning är det tur att Sega har jobbat med en lösning som känns bra, om än lite väl klumpig för tuffare manövrar.

Det är dock i närstriderna som Rise of Nightmares får arbeta i sin mest bekväma ställning.
Att slåss med allt från motorsågar till yxor känns responsivt och kraftfullt och striderna känns oftast mycket belönande.
Du kan blockera attacker genom att inta boxarposition med händerna och sedan viftar du med armarna på önskat sätt för att uppnå önskad attack på skärmen. Spelet registrerar inte alla rörelser som du försöker att avliva dina motståndare med, men det som finns här är mer än tillfredsställande för att du ska hålla lusten uppe spelet igenom.

Sega har även inkluderat en hel del pusselsekvenser i Rise of Nightmares som höjer spelet ytterligare. Du får chansen att simma, gräva med handen i lik och täcka för öronen för att nämna några.
Dessa sekvenser skänker ett välbehövligt lager av djup till upplevelsen och känns alltid roliga att utföra.

Jag är positivt överraskad över hur väl Sega lyckats med att göra ett Kinect-spel med skräck-tema där du som spelare fritt får styra vad du vill göra och utforska istället för att gå den enkla vägen och skapa en rail-shooter.
Det är ett ambitiöst hantverk, trots en dålig story med tillhörande undermålig dialog och röstskådespel. Grafiskt hade Sega kunnat anstränga sig mer, då lågupplösta texturer och en del gräsliga effekter sänker stämningen men på det hela taget är det här en kompetent upplevelse för alla som vill gräva ner sig i något djupare än barnvänliga sportövningar med familjen.

Variationen är det inget fel på och inte spelglädjen heller. Brister finns det gott om, men i fallet Rise of Nightmares är det helheten som räknas.
Jag rekommenderar att spela igenom det med en kompis, då underhållningen och gapflabben garanterat kommer att bli större då.

<bild>
Fryst fisk är det enda jag inte äter!

Samlat betyg: 7/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10